Ifall svårigheter med varseblivningen begränsar användningen av symboler som kan tolkas med hjälp av syn- och hörselsinnet, är det möjligt att använda taktila kommunikationssymboler. Ibland kan det vara bra att användaren både kan se och känna på symbolens form. Taktila symboler kan vara föremål som anknyter till vissa händelser, eller miniatyrmodeller av dessa.

Föremål som signaler som förutser händelser

Föremål är mycket konkreta och anknyter till specifika situationer. Föremål används därför ofta just som situationssignaler som förutser kommande händelser. Åt ett barn kan man exempelvis ge en sked som ett tecken på att man skall börja äta - eller en handske som tecken på att man skall gå ut.

Användning av föremål för att strukturera aktiviteter

Föremål kan också användas för att påminna om olika händelsers tidsmässiga ordningsföljd. Olika föremål som anknyter till dagordningen radas då exempelvis enligt tidsordning i olika fack.

I dagkalendern kan man samla exempelvis tvättlapp, pyjamasärm, efterrättsskål och tv-program, som påminner personen om ordningen för kvällsbestyren. Med en sådan kalender kan man stödja personen att klara av olika sysslor, samt stärka känslan av trygghet genom att saker sker på ett förutsebart sätt.

Med hjälp av föremål kan man också underlätta förståelsen av olika redskaps användningsändamål. Exempelvis på tvättmedelsflaskan kan man fästa gummihandskar för att påminna om vad de skall användas till, och på klädlådans kant kan man fästa sockor för att påminna om lådans innehåll.

Föremål och aktiviteter i kommunikationen

Olika aktiviteter kan ses som en sorts kommunikationsmetod. Aktiviteterna kan också vara icke-kommunikativa, ifall personen gör saker utan att ta kontakt med andra människor. Men ifall aktiviteten tolkas som kommunikativ, kan den ges olika betydelser. Föremålen som används under aktiviteterna kan till en början vara verkliga, exempelvis när man tar en mugg i handen betyder det att man vill dricka. Men man kan också använda föremålen som överenskomna symboler, exempelvis en kotte kan symbolisera utevistelse. 

Föremålstyper och deras användningsändamål

Vicker (1998) har samlat exempel på typer av taktila föremål och deras användning i kommunikationen.

Verkligt föremål (identical or similar real object):

• Man sträcker ett glas till mamma när man vill dricka.
• Man använder tandkräm i kalendern för att påminna om när det är dags att borsta tänderna.

Ett föremål som föreställer ett verkligt föremål (identical or similar imitation object):

• Man använder en plastgaffel för att beskriva ett visst skede i en handling -som nästa sak sätts gafflarna på bordet.
• Man använder ett plastäpple i kalendern för att beskriva att man går ut i trädgården.

En miniatyrmodell av ett föremål (miniature object):

• Man använder en leksaksbil i kalendern för att beskriva när det är dags att åka till skolan.
• Man ger pappa en liten plastanka när man vill veta när det är dags att bada.

Ett föremål som ger associationer (associative object):

• Man ger läraren en diskett när man vill använda datorn.

Del av ett föremål (partial piece of object or set)

• Man ger läraren en krita när man frågar lov att hämta ett kritpaket från hyllan.

Ett föremål som representerar en grupp (generic object that represents a class of objects):

• Man ger läraren ett kex som är fäst på ett kort, när man ber om kex (eller mat). Läraren förtydligar begäran genom att peka på olika alternativ och ställa ja/nej-frågor, för att få reda på hurudana kex (eller hurudan mat) man vill ha.

Ett abstrakt föremål (abstract symbols may represent specific or generic representation):

• Man använder en bit frottetyg i kalendern för att beskriva när det är dags att fara och simma.
• Man använder ett litet plastkon för att signalera att man vill ta en paus. 

Källor

Beukelman, D.R. & Mirenda, P. (1998). Augmentative and Alternative Communication. Management of Severe Communication Disorders in Children and Adults. Paul H. Brookes, Baltimore.

Huuhtanen, K. (2001). Merkit ja merkkijärjestelmät. Kirjassa: Huuhtanen, K. (toim.). Puhetta tukevat ja korvaavat kommunikaatiomenetelmät Suomessa vuosituhannen taitteessa, 56-65. Kehitysvammaliitto ry, Helsinki.

Pulli, T. (1995). Tulppa suusta. Puhevammaisten tulkkipalvelun järjestäminen kunnissa. Kuvaus kehittämistyöstä ja AAC-menetelmien käytöstä. Kehitysvammaliitto ry, Helsinki. (slutsåld)

von Tetzchner, S. & Martinsen, H. (2000). Puhetta tukeva ja korvaava kommunikointi. Kirjassa: von Tetzchner, S. & Martinsen, H. Johdatus puhetta tukevaan ja korvaavaan kommunikointiin, 20-47. Kehitysvammaliitto ry, Helsinki.

Vicker, B. (1998). Have You Used Tangible Symbols Lately? The ISAAC Bulletin, 51: 1-3.