Med en symbol avses i allmänhet ett gemensamt överenskommet sätt eller medel, med vilket en viss betydelse eller ett innehåll uttrycks. En symbol kan vara en enskild bokstav eller ett ljud eller en kombination av dessa, så som ett ord, ett tecken eller ett meddelande producerat med hjälp av kroppsspråket, bliss-symbol, bild, sak, form eller doft.

Symboler och deras betydelser lärs in i samspel med andra människor via gemensamma erfarenheter. Det beror på människans upplevelsevärld vilka betydelser de olika symbolerna tilldelas.

Tecken som signal eller symbol

Tecken fungerar som signaler när de används som vinkar i "här och nu"-situationer för saker som är närvarande eller sker just för stunden. Exempelvis bastudoft kan användas som en vink när det är dags att gå i bastun.

Tecknet fungerar som symbol när det används för att presentera någonting som är frånvarande. Tolkningen av tecknet som används som symbol grundar sig alltid på överenskommelse. När en människa uppfattar tecknet som en symbol, kan hon uttrycka saker som finns på annat håll, har hänt tidigare eller som skall hända i framtiden.

Symboler i det talade och skrivna språket

Den talande människan förmedlar saker med ord och meningar som är uppbyggda av olika ljud. Vid sidan av dem använder hon också omedvetet eller medvetet naturliga uttryckssätt så som gester, miner, betoningar och tonfall. Den skrivande människan kombinerar däremot enskilda bokstäver till ord och meningar.

Båda kommunikationsmetoderna grundar sig på gemensamt överenskomna språkliga symbolsystem, som innehåller en mängd grammatiska regler. Genom att följa dem, kan man av bokstäver och ljud som är betydelselösa i sig själva, forma nästan gränslöst med olika meddelanden i form av bokstavs- och ljudrader som har bestämda betydelser. 

Behärskningen av språkliga färdigheter grundar sig på att människan lär sig att tolka symbolraderna på ett gemensamt bestämt sätt. Samma symbol, som ett ord, kan ändå få olika betydelser vid olika tidsåldrar och inom olika kulturer. Exempelvis det finska ordet "tuima" kan betyda salt och osalt beroende på var i Finland man hör det.

Symboler i den alternativa och kompletterande kommunikationen

När talande och skrivande inte fungerar, behöver man andra symbolsystem som grundar sig på ljud och bokstäver för att kunna uttrycka sig. I den alternativa och kompletterande kommunikationen används förutom grafiska symbolsystem också manuella system. De manuella symbolsystemen består av tecken. Till de grafiska symbolsystemen hör däremot bliss-språket, som baserar sig på abstrakta grafiska figurer. Grafiska symboler grundar sig på former eller figurer. I den alternativa och kompletterande kommunikationen kan grafiska symboler vara konkreta föremål, former, fotografier eller teckningar (PCS- och WLS-symboler) eller förenklade teckningar, så som Pictogram. De kan också vara abstrakta symboler så som enskilda bliss-symboler eller hela ord.

I den alternativa och kompletterande kommunikationen motsvarar en enskild symbol i allmänhet ett talat ord. En enda symbol kan också få flera olika betydelser, och t.o.m. ett innehåll som motsvarar en hel mening. Symbolerna samt tolkningen av dem grundar sig alltså alltid på den betydelse samspelarna tilldelat dem, med andra ord vad man kan uttrycka med dem.

Antalet och teman för de symboler som finns till förfogande, avgör hur många olika meddelanden det går att producera med dem. Abstrakta, grammatiska symbolsystem, så som det skrivna och talade språket samt bliss-språket, ger möjlighet till vida och rätt entydiga uttryck. Däremot kan man producera en rätt begränsad mängd meddelanden med konkreta, icke-grammatiska tecken (ex. med bilder). Oftast kan inte heller meddelandets innehåll definieras exakt. Ju mera konkreta symbolerna är, desto mera kräver de tolkning av mottagaren. Det blir också lättare att tolka symbolen fel. Feltolkningar kan dock minimeras när kommunikationspartnern är medveten om riskerna, och alltid kontrollerar riktigheten i tolkningen. "Du sade så här och så här, förstod jag rätt?"

Symbolerna skapas tillsammans

Symbolerna som används i den alternativa och kompletterande kommunikationen grundar sig på föreställningar som kommunikationspartnerna delar tillsammans. Det man sett eller upplevt beskrivs med en överenskommen symbol, exempelvis en bild. På detta sätt skapas en symbol för saken, och på motsvarande sätt skapas en gemensam betydelse för symbolen. Ifall man inte har någon föreställning om en viss sak är det svårt att skapa en symbol som motsvarar den. Vi kan alltså inte välja och göra symboler åt den talhandikappade personen, utan endast tillsammans med honom.

Källor

Specieltalterapeut, forskare Tuula Pullis texter som tidigare publicerats på Papunets webbsidor.

Heister Trygg, B. (2005). GAKK - Grafisk AKK. Om saker, bilder och symboler som Alternativ och Kompletterande Kommunikation. SÖK - Södra regionens Kommunikationscentrum, Malmö.