Finland och Europeiska unionen i förändring

Alla finländare är medborgare i Europeiska unionen. På de här sidorna kan du läsa bland annat om hur EU fungerar och vilka rättigheter du har som EU-medborgare.

Innehåll

Finland hör till Europeiska unionen

Till början

Europeiska unionen, EU, har nu 27 medlemsländer.

Den 1.1 2007 fick EU två nya medlemsländer. Det kallades för EU:s utvidgning.

De nya länderna är Rumänien och Bulgarien.

Länderna som redan tidigare var medlemmar är Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tyskland, Österrike, Cypern, Estland, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern.

Det är meningen att Kroatien ska bli medlem 2010.

Det är möjligt att EU senare förhandlar om medlemskap också med Turkiet.

Europeiska unionens historia

Till början

Tanken på Europeiska unionen började växa fram efter andra världskriget, för över femtio år sedan. Man tänkte att ett samarbete mellan de europeiska länderna skulle kunna förhindra nya krig i framtiden.

I början gällde samarbetet handeln med kol och stål. Europeiska kol- och stålunionen bildades av Västtyskland, Frankrike, Belgien, Luxemburg, Italien och Nederländerna. Nuförtiden brukar man säga att det var de här länderna som grundade EU.

År 1957 bildade samma länder den Europeiska ekonomiska unionen, EEC. Då avskaffades tullavgifterna mellan medlemsländerna, så man fritt kunde föra varor från ett land till ett annat. Länderna gjorde också en del andra avtal om handeln.

År 1967 bildades Europeiska gemenskapen, EG. Under de följande årtiondena kom också Danmark, Grekland, Irland, Portugal, Spanien och Storbritannien med i gemenskapen.

I början av 1990-talet skrev EG-länderna på ett avtal om att grunda den Europeiska unionen, EU. Enligt det nya avtalet skulle medlemsländerna i fortsättningen samarbeta också om annat än ekonomiska frågor. Avtalet brukar kallas för Maastrichtavtalet, eftersom det undertecknades i staden Maastricht i Nederländerna.

Finland, Sverige och Österrike blev medlemmar i EU år 1995. År 2004 fick EU igen nya medlemmar.

Fyra specialrättigheter

Till början

Alla människor som är medborgare i något EU-land är också EU-medborgare. Eftersom Finland är medlem i Europeiska unionen är varje finländare EU-medborgare.

Att vara EU-medborgare betyder ändå inte att man slutar vara medborgare i sitt eget land. Till exempel en finländare fortsätter att vara också finsk medborgare.

Som medborgare i ett EU-land har du fyra specialrättigheter:

1. Du får röra dig fritt och vistas var som helst på EU-ländernas område. Det är också lättare än förr att arbeta i ett annat EU-land.

2. Du har rätt att rösta och ställa upp som kandidat i kommunalval i ditt hemland och i Europaparlamentsvalet.

3. Om du reser till ett land som inte hör till EU och du behöver hjälp så kan du få hjälp på Finlands ambassad. Men om Finland inte har någon ambassad i landet så kan du be om hjälp hos vilket annat EU-lands ambassad som helst.

4. Du har rätt att vädja till Europaparlamentet eller att klaga hos EU-ombudsmannen om du har blivit fel behandlad till exempel av någon myndighet.

Gemensam valuta

Till början

År 2002 började tolv EU-länder använda den gemensamma valutan, euron. Länderna är Belgien, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Spanien, Tyskland och Österrike. De tolv länderna kallas euro-området.

Den gemensamma valutan betyder att du inte längre behöver växla pengar när du reser till något land som hör till euro-området.

Euron har också gjort handeln mellan de europeiska länderna lättare. Konkurrensen mellan företagen i olika länder har ökat efter att euron togs i bruk. Det är lätt att jämföra priserna på varor i olika länder nu när valutan är den samma.

Frihet att resa, arbeta och göra affärer

Till början

Som EU-medborgare har du rätt att resa och arbeta fritt i vilket annat EU-land som helst. Du behöver inte något arbetstillstånd i ett annat medlemsland.

Finland kommer ändå att ha en övergångstid på 2 - 7 år för de nya EU-länderna. Under övergångstiden kan medborgare från de nya EU-länderna inte jobba i Finland utan arbetstillstånd.

Varor som har tillverkats i ett EU-land kan fritt säljas i de andra EU-länderna. Man behöver inte betala tull för varorna. Ett företag som finns i ett EU-land kan också fritt utvidga sin verksamhet till ett annat EU-land.

Passet är bra att ha med

När du reser till Irland eller Storbritannien måste du ha passet med dig. I de andra EU-länderna är det inte längre nödvändigt med pass. Du kan resa från ett EU-land till ett annat bara du har med dig ett identitetskort med foto. Det är ändå säkrast att ha passet med sig när man reser, även om man inte nödvändigtvis behöver det.

Förordningar, direktiv, beslut och rekommendationer

Till början

EU har olika bestämmelser som styr medlemsländernas lagstiftning. Det finns fyra slag av bestämmelser:

förordningar, direktiv, beslut och rekommendationer

Förordningarna är de starkaste bestämmelserna. De träder automatiskt i kraft som sådana i alla medlemsländer.

Ett direktiv är en bestämmelse som medlemsländerna senare gör till en lag.

Besluten kompletterar förordningarna och direktiven. Ofta rör besluten bara ett eller några medlemsländer.

EU:s förordningar, direktiv och beslut är starkare än medlemsländernas egna beslut och lagar. Alla medlemsländer måste följa dem.

Med rekommendationerna strävar man till att samma ärenden ska skötas på samma sätt i alla medlemsländer. Men medlemsländerna är inte tvungna att följa rekommendationerna.

Så här fattas besluten inom EU

Till början

Det finns flera olika institutioner inom EU som deltar i beslutsfattandet.

Så här fattas besluten inom EU:

Kommissionen gör ett förslag till en ny bestämmelse.
Parlamentet och olika kommittéer ger utlåtanden, alltså säger vad de tycker om förslaget.
Ministerrådet besluter om saken.
Kommissionen övervakar att alla medlemsländer följer beslutet.
Domstolen löser tvister om EU-bestämmelserna.

Ministerrådet

Ministerrådet, som också kallas Europeiska unionens råd, har den största makten när det gäller beslutsfattandet inom EU.

Rådet består av ministrar från medlemsländerna. Vilka ministrar som sitter med i rådet beror på vilket ärende som behandlas. När man till exempel behandlar utrikesfrågor så är det utrikesministrarna som sitter med i ministerrådet och när man behandlar jordbruksfrågor så är det jordbruksministrarna som sitter med.

Ministerrådet representerar medlemsländerna. Rådet ger förordningar, direktiv och beslut. Rådet har en nästan fullständig lagstiftande makt, som det delar med Europaparlamentet. Rådet besluter tillsammans med Europaparlamentet om EU:s budget. Dessutom godkänner ministerrådet sådana internationella avtal som kommissionen först har förhandlat om.

För tillfället fungerar varje medlemsland turvis som ordförande för rådet, sex månader i taget. I framtiden slopas kanske det här systemet med olika ordförande.

Europaparlamentet

Till början

Europaparlamentet representerar alla medborgare i Europeiska unionen. Varje medlemsland har sina egna representanter i parlamentet. Representanterna väljs genom val i varje medlemsland. För tillfället har parlamentet 732 medlemmar som har valts för fem år.

De stora medlemsländerna har flera representanter i parlamentet än de små länderna. Finland har nu 14 representanter i parlamentet. En del av EU:s lagar stiftas av parlamentet och ministerrådet tillsammans. Parlamentet ger utlåtanden om Europeiska kommissionens förslag. På det sättet deltar parlamentet i utformningen av nya direktiv och förordningar.

Parlamentet godkänner EU:s budget. Parlamentet godkänner också utnämningen av kommissionens ordförande och har rätt att upplösa kommissionen.

Parlamentet övervakar unionens verksamhet. Medlemmarna i parlamentet har rätt att ställa frågor till kommissionen och ministerrådet.

Europeiska kommissionen

Till början

Europeiska kommissionen har nu 27 medlemmar, alltså kommissionärer. Varje medlemsland har en kommissionär. Kommissionens medlemmar väljs för fem år i taget.

Kommissionen har stora befogenheter. Det betyder att den får bestämma om mycket. Kommissionen ska driva hela unionens intressen och får inte ta emot order från enskilda medlemsländer.

Kommissionen gör lagförslag och verkställer ministerrådets beslut. Kommissionen gör också upp EU:s budget. Kommissionen är ansvarig inför Europaparlamentet. Om kommissionen inte får parlamentets förtroende så måste alla medlemmar i kommissionen avgå.

Kommittéerna

Ministerrådet och kommissionen får hjälp av olika kommittéer, som ger utlåtanden om nya lagförslag.

I Ekonomiska och sociala kommittéen sitter representanter för både arbetsgivare, arbetstagare och jordbrukare. I Regionkommittéen sitter representanter för viktiga områden inom EU, till exempel de viktigaste storstäderna.

Europarådet håller toppmöten

Till början

När medlemsländernas ledare samlas till toppmöten kallas det för Europarådet. Europarådet sammanträder minst två gånger om året.

I Europarådet behandlas de viktigaste politiska frågorna som rör EU. Europarådet ska också lösa tvister och problem inom EU. Om någon mycket viktig fråga inte har gått att lösa i ministerrådet, så kan frågan tas upp i Europarådet.

I Europarådet diskuterar medlemsländernas ledare också aktuella internationella frågor som har att göra med EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik.

EU:s ombudsman

EU:s ombudsman utnämns för fem år i taget. Medborgarna i EU-länderna kan klaga hos ombudsmannen om de tycker att de inte har blivit rättvist behandlade. Ombudsmannen undersöker klagomålen och kan kräva att orättvisor rättas till.

Ombudsmannen är helt oberoende och obunden av något parti. EU:s första ombudsman var finländaren Jacob Söderman.

Domstolen

EU-domstolen ska se till att EU:s lagar och också medlemsländernas lagar stämmer överens med EU:s grundfördrag.

Domstolen kan också lösa tvister mellan EU och medlemsländerna.

Europeiska unionen förändras

Till början

I december 2001 tillsatte EU:s medlemsländer en arbetsgrupp som skulle förbereda en ny grundlag för hela unionen. Den här arbetsgruppen kallas för EU:s framtidskonvent eller bara konventet. 105 medlemmar valdes till konventet. De representerar både de gamla och de nya medlemsländerna, EU-kommissionen och parlamentet.

Det är många som tycker att det är svårt att förstå hur EU fungerar. Därför hade konventet som uppgift att göra beslutsfattandet inom EU enklare och effektivare och att samtidigt föra unionen närmare den vanliga medborgaren.

Grundlagen

Den viktigaste uppgiften för konventet var att förbereda en grundlag för EU. Den nya grundlagen och de andra förändringarna behövs speciellt nu när antalet medlemsländer i EU har ökat från 15 till 27.

Konventet blev färdigt med sitt arbete i juli 2003. Sedan behandlade medlemsländerna konventets förslag på den så kallade regeringskonferensen. I oktober 2004 undertecknades utkastet till grundlag i Rom.

Grundlagen ska stadfästas, alltså godkännas, skilt i varje medlemsland. Medlemsländerna fick två år på sig att göra det. I några av EU-länderna kommer man antagligen att ordna en folkomröstning om grundlagen.

Grundlagen träder i kraft när alla medlemsländer är överens om den.

Konventets förslag

Till början

I konventets förslag till grundlag finns EU-medborgarnas grundrättigheter inskrivna. För finländarna betyder det här ingenting nytt, eftersom ungefär samma rättigheter ingår i Finlands grundlag.

Konventet föreslog att EU ska få en president och en utrikesminister. Samtidigt skulle man slopa det roterande ordförandeskapet, alltså det att varje medlemsland turvis är ordförande för ministerrådet och toppmötena.

Nu kräver väldigt många beslut inom EU att alla medlemsländer godkänner dem. Konventet föreslår att allt fler beslut skulle fattas som majoritetsbeslut. Det betyder att det i många frågor skulle räcka att hälften av medlemsländerna och 60 %, alltså över hälften, av invånarna i EU godkänner beslutet.

Konventet föreslog också att kommissionärerna i EU-kommissionen minskas till 15. När EU samtidigt utvidgas skulle det här betyda att alla medlemsländer inte längre har en egen kommissionär hela tiden. Konventet föreslår att kommissionärerna byts ut så att alla länder turvis får ha en egen kommissionär.

Dessutom skulle det finnas så kallade biträdande kommissionärer som inte har rösträtt i kommissionen.

Konventet föreslår att EU:s lagar fortfarande ska godkännas av ministerrådet tillsammans med EU-parlamentet.

Konventet föreslår också att det militära samarbetet inom EU ökas. Medlemsländerna skulle kunna gå med i en gemensam försvarsallians ifall de vill.

EU:s ombudsman och EU-domstolen skulle också i fortsättningen behandla klagomål och tvister.

Alla medlemsländer har inte varit nöjda med konventets förslag. Finland och många andra länder har krävt att vissa av konventets förslag ska ändras. Under kommande regeringskonferenser klarnar det hur grundlagen kommer att se ut.

EU-parlamentsvalet

Till början

I juni 2004 valdes nya representanter till EU-parlamentet. EU-parlamentsval hölls då samtidigt i 25 länder.

Medlemsländerna har inte alla lika många representanter i parlamentet. Antalet representanter beror på folkmängden i medlemsländerna: Om landet har många invånare får det flera representanter.

Finländarna valde 14 finländska representanter till EU-parlamentet. Tidigare hade Finland 16 representanter, men i och med utvidgningen av EU minskades antalet. Sammanlagt valdes 732 representanter från de olika EU-länderna till parlamentet.

EU-parlamentsval ordnas på samma sätt som andra val. Partierna utser sina kandidater till valet och medborgarna får rösta på kandidaterna.

Mera information på Internet

Till början

Mera information om EU-parlamentsvalet får du på Internet-adressen www.vaalit.fi. Klicka på VAL uppe till höger, så får du informationen på svenska.

Allmän information om EU får du på adressen www.eurooppa-tiedotus.fi/sv