Att anpassa sitt sätt att uttrycka sig på

Personerna ser på varandra och den ena gör gester med handen.Personerna ser på varandra och den andra svarar på gesterna.

Vi har ett gemensamt språk. Bilder: Kaisa Martikainen

Människor samtalar på olika sätt med olika samtalspartners och anpassar sitt sätt att uttrycka sig på efter situationen. 

När en vuxen samtalar med ett litet barn anpassar hon sitt sätt att tala enligt barnets färdigheter och språkliga utveckling. Uttrycken är ofta korta och enkla och den vuxne varierar sitt tonfall enligt situation och stämning. Den vuxna upprepar centrala saker, benämner och utvidgar barnets yttringar. De vuxna besvarar också barnens initiativ på ett annat sätt än när de samspelar med en annan vuxen. 

Ett sådant sätt, där man riktar in sig på barnens initiativ och samtalar med det, stöder barnets språkliga utveckling. Barnet kan uppleva att det blir förstått och att de vuxna är intresserade av det.

När man samspelar med en vuxen utvecklingsstörd person behöver man förutom ålder, beakta dennas utvecklingsnivå och intresseområden. Sakerna man delar med dem kan med fördel anknyta till de vuxnas upplevelsevärld. Sättet på vilket man samtalar om sakerna avviker dock från de kommunikationssätt man är van vid. 

Det är bra för en kunnig samtalspartner att stanna upp och fundera på samspelet ur den svårt utvecklingsstörda personens synvinkel. Det är bra att reflektera över vilka personens behov är och ifall de egna uttryckssätten motsvarar dessa behov.

Känslighet i situationen

I samspel förmedlas en stor del av budskapen på annat sätt än via talet. Människans kroppsspråk avspeglar hur hon förhåller sig till samtalspartnern och situationen man delar. Tonfall, miner och gester avslöjar ofta budskapets verkliga innehåll.

Föräldrar till små barn anpassar ofta omedvetet sitt eget budskap och t.o.m. överdriver tonfall och miner när de samtalar med sina barn. Man leker med tonfall, inspirerar, lugnar och visar empati enligt situation och barnets sinnesstämning. Genom beröring och kroppskontakt förmedlar man också många budskap.

Den svårt utvecklingsstörda personens främsta kommunikationsmetod är kroppsspråket. Kroppsspråket är också ofta den metod som han förstår bäst. Antydningar om situationen, stämning och partens sätt att vara i samspelet avslöjar mycket mer för honom än enbart ord. 

Med hjälp av sitt kroppsspråk kan även en kunnig part få kontakt med den svårt utvecklingsstörda personen. Genom en intresserad blick, leende, beröring och ett varmt tonfall, kan den svårt utvecklingsstörda personen uppleva att någon bryr sig om honom precis sådan som han är.

Mer om ämnet den svårast utvecklingsstörda samtalspartnern och kroppsspråk och naturliga reaktioner och signaler

Ett enkelt och tydligt språk

För att en svårt utvecklingsstörd person skall kunna lära sig förstå det språk som talas runt omkring honom, måste de närstående personerna i allmänhet anpassa sitt eget sätt att tala. Förståelsen stärks av att talaren byter tonläge enligt budskapets sak- och känsloinnehåll, använder ett tydligt och konkret språk samt relativt korta meningar. 

Det lönar sig exempelvis att spjälka upp aktiviteter i mindre helheter och tala om en sak i taget. Ifall det verkar som om den andra inte uppfattar budskapet, kan man upprepa det centrala i budskapet eller försöka framföra saken på ett mera lättbegripligt sätt.

Eftersom den svårt utvecklingsstörda personen lever och fungerar i nuet, måste budskapet anknyta till situationen eller händelsen. Det hörda budskapet kan också försvinna snabbt ur minnet, så det kan vara skäl att stödja och konkretisera exempelvis med hjälp av olika visuella metoder. 

Det lönar sig för de kunniga parterna att hålla sig till konkreta begrepp och saker, som kan förtydligas exempelvis genom att visa, peka, rita eller med hjälp av ett bekant föremål eller en bild.

Att använda sig av den utvecklingsstörda partens sätt att uttrycka sig på

Den svårt utvecklingsstörda personen behöver vanligtvis alternativa eller kompletterande medel som stöd för förståelsen. För det mesta förstår han situationsbundna antydningar utan verbalt tal, men att förstå tal utan annan hjälp lyckas inte.

Konkreta, situationsbundna hjälpmedel, så som föremål som går att ta på, redskap som erbjuder olika sinnesförnimmelser (smak, doft, ljud, ljus), bilder eller tecken, kan stödja förståelsen och uppfattningen av situationen. Den svårt utvecklingsstörda personens sätt och förmåga att uppfatta sin omgivning kan vara mycket annorlunda än hans samtalspartners. 

Det väsentliga är att man i samspelet och stödjandet av förståelsen utnyttjar just det sinnesområde som fungerar bäst för den andra samtalspartnern.

Mer om ämnet sinnen i samspel

Ifall en person uttrycker sig själv med hjälp av kroppsspråk eller med hjälp av en alternativ eller kompletterande metod, är det viktigt att också människorna i omgivningen använder samma metod. När närstående personer använder sig av sin parts uttryckssätt i olika kommunikationssituationer, erbjuder de en modell för hur uttryckssättet kan användas. 

Den alternativa kommunikationsmodellen är för den talhandikappade personen lika betydelsefull som språket är för barnet, som med hjälp av föräldrarna skall lära sig tala. När exempelvis saker, tecken eller bilder används flitigt i kommunikationssituationer, är det också lättare för den svårt utvecklingsstörda personen att själv lära sig använda dem.

I den svårt utvecklingsstörda personens omgivning kan det finnas flera personer som använder samma alternativa kommunikationsmetod. De närstående kan fungera som exempel och befrämja att en gemensam kommunikationskultur uppstår, och göra det möjligt för alla medlemmar i gemenskapen att samspela med varandra. Kommunikationssättet blir någonting man delar med varandra och som uppfattas som ett socialt godkänt sätt att uttrycka sig på.

Hur man kan anpassa sitt sätt att uttrycka sig på i samspelet

  • lugn
  • ydligt och enkelt språk
  • korta meningar, en sak i taget
  • att upprepa budskapet vid behov
  • att använda sig av partens uttryckssätt
  • att ändra tonfall enligt budskapets sak- och känsloinnehåll
  • att konkretisera begrepp
  • att koppla samtalsämnen till "här och nu"-situationen
  • att visa saker
  • förevisa, peka, gestikulera, använda saker som går att beröra, erbjuda olika sinnesförnimmelser, teckna, använda bilder.

LOVIT® - grunder för lyckat samspel

Närvaro

Att vänta

Att svara

Att anpassa sitt sätt att uttrycka sig på

Att kontrollera samförstånd

Som sakkunnig talterapeut Katja Burakoff, Kehitysvammaliitto / Tikoteekki