Att kontrollera samförstånd

Den ena personen håller sin hand på den andras knä och ser på sin kumpan.

Vi förstår varandra. Bild: Kaisa Martikainen.

Människor försöker i samspel med andra, uppnå samförstånd. 

Vid samtal iakttar de båda samtalspartnerna hur den andra uppfattar budskapet. De ställer också preciserande frågor, ifall de inte förstår vad den andra pratar om. 

Ordspråket ”den ena talar om prästgården och den andra talar om gärdsgården” beskriver bra en situation där samförstånd saknas.

Feltolkningar och avbrott förekommer också i vanliga diskussioner, men de löses oftast när parterna är aktiva, ställer frågor när de inte förstår och ger vid behov mera information.

När den ena parten i samspelet är en person som har få sätt att uttrycka sig själv på, uppstår det situationer där de funderar vad den andra egentligen menar med sitt budskap. Samtalspartners kan också ha svårt att veta hur bra den kommunikationshämmade personen förstår deras budskap.

Stunderna då man når samförstånd är ändå mycket belönande för alla samtalspartnerna. Känslan av att man förstod och blev förstådd, uppmuntrar en att försöka igen. Redan det att bara vara tillsammans kan vara så belönande, att det viktigaste inte blir att alla budskap förstås.

Att förstå den svårt utvecklingsstörda personens budskap

Det kan ibland vara svårt att förstå den svårt utvecklingsstörda personens budskap och det går inte heller alltid att exakt förstå vad den andra vill berätta. 

Viktigare än att hitta en rätt tolkning är ändå att de kunniga parterna försöker leva sig in i den andras upplevelsevärld och via det lyckas hitta något tolkningsförslag. Ofta har uttrycken något att göra med den pågående stunden, eller någon sak eller erfarenhet som är viktig för personen.

Efter tolkningsförslaget är det viktigt att de kunniga parterna observerar vilken reaktion det får till stånd hos den andra parten. I allmänhet kan man på basen av kroppsspråk eller andra budskap, avgöra ifall den andra godkänner tolkningen eller inte. Först när ömsesidig förståelse råder kan man fungera i enlighet med tolkningen.

Ibland kan det först efter en längre tid framgå att tolkningen inte var rätt. Exempelvis i en matsituation kan den svårt utvecklingsstörda personen le när parten hämtar mat till bordet. Parten tolkar leendet genom att säga "Å, mat. Du vill säkert äta nu". Ifall maten inte smakar alls, och matandet endast får till stånd att munnen stängs allt hårdare, kan parten fundera ifall leendet hade något annat budskap. Leendet kanske betydde att den andra bara var glad över att få sällskap.

Närstående personer behöver inte vara rädda att göra fel slags tolkningar, de ger bara viktig information om vilka metoder som inte fungerar för den svårt utvecklingsstörda personen. När denna hör eller upptäcker att hans budskap feltolkats, får han en möjlighet att pröva någonting annat, ett uttryckssätt som fungerar bättre.

Det lönar sig inte heller att låtsas förstå när man inte gör det. Däremot kan man fråga den andra, "Menade du det här?" eller "Kan du visa igen?". Ibland måste man diskutera länge innan man kommer fram till vad det ursprungliga budskapet egentligen var.

En person, som befinner sig på tidig utvecklingsnivå vad gäller kommunikationsfärdigheter, kan inte föra ett målmedvetet samspel och kan på grund av detta inte heller säga ifall hans uttryck tolkats rätt. 

Med sitt kroppsspråk uttrycker han ändå många saker, så som att han mår bra eller dåligt. När dessa uttryck tolkas konsekvent och blir besvarade, kan den svårt utvecklingsstörda personen så småningom lära sig att hans egna uttryck är betydelsefulla.

Att observera förståelsen

Under samspelet bör den kunniga parten också noggrant iaktta på vilket sätt den svårt utvecklingsstörda samtalspartnern uppfattar och förstår samtalspartnerns budskap. 

Ifall samspelets ena part exempelvis inte handlar enligt instruktionerna, kan man dra den slutsatsen att denna inte har förstått budskapet, eller en del av det. Vid sidan av talet kan man ha behov av att använda andra metoder, som stöder förståelsen av budskapen.

I vardagliga situationer kan det ofta verka som om den svårt utvecklingsstörda personen förstår allt tal. I själva verket kan han dra sina slutsatser på basen av tidigare erfarenheter eller saker som härrör sig till situationen, eller andra antydningar som förutspår en viss händelse. 

Ofta upprepas rutiner i den svårt utvecklingsstörda personens vardag på samma sätt från dag till dag och vissa budskap anknyter till de givna rutinerna och aktiviterna.

Att hålla sig till rutinerna underlättar förståelsen av olika situationer. På detta sätt löper sakerna och man kommer lätt till samförstånd. 

Först i nya, överraskande situationer samt förvirringen som följer på dem, avslöjar att det finns brister i förståelsen. Genom att i efterskott analysera dessa situationer kan man hjälpa närstående att förstå, på vilket sätt de själva kan underlätta förståelsen och därmed anpassa sina egna budskap så att de motsvarar partens kommunikationsbehov.

Hur man kan kontrollera samförstånd i samspel

  • att erbjuda tolkningsförslag, upprepa budskap, benämna saker
  • att observera kommunikationspartnern efter ett tolkningsförslag, 
  • är han nöjd med förslaget
  • att ställa frågor
  • att be om bekräftelse
  • att observera hur en människa förstår budskapet

LOVIT® - grunder för lyckat samspel

Närvaro

Att vänta

Att svara

Att anpassa sitt sätt att uttrycka sig på

Att kontrollera samförstånd

Som sakkunnig talterapeut Katja Burakoff, Kehitysvammaliitto / Tikoteekki