Att svara

Personerna ser på varandra och sträcker sig mot varandra.Personerna ser på varandra och den ena för handen till den andras läppar.

Dina meddelanden är viktiga för mig och jag svarar på dem. Bilder: Kaisa Martikainen

I allt samspel är det viktigt att man svarar på kommunikationsförsök. Man väntar på svar på frågor samt gör det någon uppmanar en att göra.

Ifall gensvar av en eller annan orsak inte fås, antar vi att den andra inte har lagt märke till vårt budskap. Personen har kanske inte förstått vårt budskap eller så är han ovillig att vara i samspel med oss. 

Beroende på hur vi tolkar det, kan vi antingen upprepa vårt tidigare budskap, anpassa det eller dra oss ur situationen.

En svårt utvecklingsstörd person, som befinner sig på tidig utvecklingsnivå vad gäller kommunikationsfärdigheter, uttrycker många saker omedvetet och riktar nödvändigtvis inte budskapen åt någon. 

Ifall dessa budskap ändå uppmärksammas och besvaras, kan han få en uppfattning om att både han själv och hans uttryck värderas och anses vara viktiga.

Det väsentliga är att parten anser att alla uttryck är betydelsefulla och därmed svarar på dem. Positiva erfarenheter av ömsesidig förståelse och möjligheter att påverka, utvecklar och driver kommunikationen framåt. 

När man upprepade gånger och målmedvetet svarar på en viss handling på samma sätt, kan handlingar som tidigare varit omedvetna bli medvetna budskap och initiativ.

Att uppmärksamma kommunikationsförsök

En svårt utvecklingsstörd persons kommunikationsförsök kan vara mycket övergripande och annorlunda till sin natur och därför också svåra att lägga märke till och tolka som initiativ. 

En skicklig part bör noggrant iaktta den svårt utvecklingsstörda personens hela varelse och förändringar som sker med personen. Redan en liten rörelse kan vara ett initiativ till samspel, ifall den tolkas som ett sådant.

Exempelvis välbefinnande kan ta sig i uttryck som en avslappnad, glad och pigg min. En stel ställning samt rädd och arg min, kan signalera illamående. Att man vill ha något kan uttryckas genom att man ser på ett föremål, går fram till det eller ger ifrån sig krävande ljud.

Människans ansikte och mimik berättar mycket om hennes inre känsloläge och utgör en del av det ickeverbala samspelet.

Redan mycket små barn kan av minerna tolka ifall parten är arg, glad eller ledsen. En svårt utvecklingsstörd person kan förutom med ansiktet uttrycka sig med hjälp av kroppsdelar som vi normalt inte iakttar. Att vicka på tårna kan vara ett viktigt budskap, ifall detta exempelvis upprepas om och om igen i samma situation.

En omedelbar respons på kommunikationsförsök

En svårt utvecklingsstörd person som befinner sig på tidig utvecklingsnivå vad gäller kommunikationsfärdigheter, lever i nuet och förstår saker väldigt konkret. Han har ändå möjlighet att lära sig förstå sambandet mellan två saker, ifall de tidsmässigt inträffar nära varandra. För att han skall kunna förstå sambandet mellan sitt eget budskap och svaret eller handlingen som följer på det, måste respons på hans kommunikationsförsök ges omedelbart.

En svårt utvecklingsstörd person har svårt att bilda sig en uppfattning om sambandet mellan sina egna handlingar och följderna av dem, ifall han upprepade gånger får uppleva att hans initiativ förblir obesvarade, eller att de blir besvarade först efter en lång stund. Följden kan bli att han upprepar budskapet om och om igen, upphör med att försöka eller blir arg och ger utlopp för sitt illamående på ett icke-önskat sätt.

I vardagen är det inte alltid möjligt att svara på alla kommunikationsförsök, eller uppfylla alla önskningar. Det som önskats går inte alltid att fullborda just då, eller så är saken som begärts farlig för hälsan. 

I sådana situationer är det ändå viktigt att parten visar och på något sätt bekräftar, att han uppmärksammat den andras initiativ, fastän han inte kan svara på det på önskat sätt. Genom att bli bekräftad kan den utvecklingsstörda personen uppleva att han blivit sedd och hörd. Dessa erfarenheter ökar hans vilja att uttrycka sig på nytt.

Att tolka signaler

I allt samspel människor emellan är målet att uppleva en gemensam betydelse med det som delas. Det är lättare att förstå en bekant människas signaler än en främmande persons, som man träffar för första gången. Gemensamma erfarenheter hjälper parterna att förstå vad den andra vill berätta just då.

Eftersom den svårt utvecklingsstörda människans uttryckssätt ofta är begränsade, är det parten som ansvarar för att denna lyckas uttrycka sig och att budskapen aktivt tolkas. Av en skicklig samspelspartner kräver detta känslighet och förmåga att se situationen ur den andras perspektiv. 

Det viktiga är vad den svårt utvecklingsstörda personen är intresserad av, och vad han vill uttrycka just i den situationen.

När parten märker att situationen väcker en viss reaktion hos den andra parten, kan han svara med att ge en egen tolkning av budskapet. Samma uttryck kan betyda många olika saker beroende på situationen, vilket gör att också svaret varierar enligt tillfälle. Efter att man kommit med ett tolkningsförslag, bör man observera ifall tolkningen var rätt. När ömsesidig förståelse råder kan man fungera i enlighet med tolkningen.

Exempelvis i en matsituation kan parten av minen avgöra ifall personen han matar tycker om en viss maträtt eller inte. Ifall rivna morötter alltid får till stånd en grimas, kan parten svara genom att grimasera och säga "Usch, morötter igen! Du verkar inte tycka om morötter." I detta fall bjuder man på annan mat istället för morötter. 

I en påklädningssituation betyder inte samma grimas "jag tycker inte om morötter", utan "tröjan är hemsk, jag vill inte ha den på mej". I sådant fall erbjuder man en annan tröja, och ser vilken reaktion den väcker.

Olika sätt att svara

Kommunikationspartnerns utvecklingsnivå samt kommunikationssituationen avgör, hur man svarar på initiativ. Man kan svara på kommunikationsförsöken genom att

  • handla i enlighet med initiativet: ex. klä på tröjan som parten själv valt
  • imitera partens handlingar: ex. svara på ljudbildning med samma ljud
  • säga högt vad man tror att den andra menar: ex. när parten försöker öppna fönstret svarar man "Vill du att jag öppnar fönstret?"
  • uttala tolkningen högt, och vid sidan av talet använda gester, miner och andra metoder som stöder förståelsen: ex. "Vill du att jag öppnar fönstret?", man går till fönstret, gör en gest som visar hur man öppnar fönstret och ger parten en frågande blick.

Ifall den svårt utvecklingsstörda personen, som befinner sig på tidig utvecklingsnivå vad gäller kommunikationsfärdigheter, tar mycket få initiativ, lönar det sig att starta samspelet genom att imitera hans uttryck. Man kan svara på gungning genom att gunga i samma takt, svara på klappning genom att imitera den, samt svara på ljud med liknande ljud. Personens handlingar startar samspelet och han kan med sina egna handlingar påverka dess längd.

Tolkningen av budskap, kan förutom med hjälp av verbal tolkning, stärkas med kroppsspråk, miner, gester och tecken. En kunnig part kan peka eller visa på den sak han tror att den andra är intresserad av. Han kan också i sin tolkning använda gester, och med egna ansiktsuttryck reflektera samtalspartnerns känsloläge. 

På detta sätt kan parten försäkra sig om att han förstod rätt. Dessutom ger han den utvecklingsstörda parten en modell för hur man kan uttrycka saker på ett alternativt sätt, exempelvis genom att använda en viss gest.

Tecken på respons i samspel

  • att lägga märke till kommunikationsförsök
  • att reagera på signaler
  • att uppfylla önskningar
  • att imitera uttryck
  • att tolka uttryck verbalt eller med hjälp av gester.

LOVIT® - grunder för lyckat samspel

Närvaro

Att vänta

Att svara

Att anpassa sitt sätt att uttrycka sig på

Att kontrollera samförstånd

Som sakkunnig talterapeut Katja Burakoff, Kehitysvammaliitto / Tikoteekki