Att vänta

Personerna ser på varandra och den ena sträcker fram handen till den andra.

Jag väntar på ditt initiativ och jag följer din rytm. Bild: Kaisa Martikainen

Alla människor fungerar på olika sätt i samspelssituationer. En del är av naturen initiativtagande andra följer hellre med situationen på sidan om, tar lite initiativ och svarar bara ifall man frågar skilt av dem. 

Även sinnesstämningar, tidpunkten samt hur bra samtalsparterna känner varandra, påverkar hur aktiv roll var och en vill ta i samspelet med en annan människa.

En svårt utvecklingsstörd person kan under årens lopp ha tillägnat sig en passiv kommunikationsstil, om hon inte fått tillräckligt med tid och möjlighet att fungera som en initiativtagande part i samspelssituationer. Det kan vara svårt att få kontakt med en sådan människa. Hon tar mycket få initiativ och verkar inte riktigt förstå vad som förväntas av henne i samspelet.

Att ge utrymme för initiativ- observera, vänta och lyssna

Till en kunnig samtalspartners uppgift hör att uppmuntra den svårt utvecklingsstörda personen att ta initiativ, genom att ge denna tillräckligt med utrymme och tid att uttrycka sig. I samspel är det viktigt att personen får styra situationen och bestämma vad som skall göras. Personens intresseområden och handlingar sätter igång samspelet och parten följer efter.

En kunnig part kan med sin egen habitus och sin egen inställning, visa att hon är intresserad av sin kommunikationspart och partens angelägenheter. Hon kan visa att hon väntar på den andras budskap, antingen muntligt eller med miner eller gester. Tillsammans med en svårt utvecklingsstörd person kan kommunikationsförsök som exempelvis en uppmuntrande blick, positiv min eller beröring fungera bättre än tal, som lätt kan ta för mycket utrymme i samspelet. Ibland måste man också bara tyst vänta.

Att anpassa samspelsrytmen

Parterna i samspelet anpassar ofta omedvetet sin samspelsrytm till situationen och partens behov. Speciellt vakenhet och känsloläge påverkar i vilken rytm människor fungerar tillsammans. Med en pigg och aktiv part fungerar man annorlunda än med en trött och ledsen.

Många svårt utvecklingsstörda personers samspelsrytm är långsammare än andra människors. Även vakenhetsgraden kan variera kraftigt under dagen och till och med i en och samma situation. Då behöver personen stöd av samtalsparten så att hon kan upprätthålla intresset i aktiviteten och samspelet. 

I kommunikationssituationer är det bra för kunniga parter att veta hur mycket tid den enskilda personen behöver för att forma eller svara på kommunikationsförsök. De egna handlingarna görs långsammare eller snabbare enligt den andras behov.

Genom att observera den svårt utvecklingsstörda personens handlingar och kroppsspråk, kan parterna lära sig hurudana saker och aktiviteter som lockar henne till samspel och aktivitet. 

Ifall samspelet lyckas bäst på förmiddagen, lönar det sig att boka in tid för gemenskap då. Ibland kan nya saker eller händelser göra personen orolig. Det är viktigt att parterna då vet på vilket sätt de kan få den andra att lugna ner sig.

Att använda sig av att vänta och stanna upp med en aktivitet som en metod

Speciellt då initiativtagande övas upp, lönar det sig att använda metoder som att vänta och stanna upp med aktiviteter i så många vardagssituationer som möjligt. 

I själva verket är många vardagssysslor, som lätt sköts rutinmässigt, potentiella situationer för växelverkan och samspel. Att ta initiativ och delta i aktiviteter är möjligt när parten kommer ihåg att vänta och ge utrymme för dessa.

Exempelvis i matsituationer hålls skeden utsträckt nära munnen och man väntar att den andra skall reagera genom att öppna munnen. Först då förs skeden in i munnen. När man smörjer in händerna stannar man upp ibland, väntar och ser vad den svårt utvecklingsstörda parten gör för att få smörjandet att fortsätta.

Hon styr och den kunniga parten följer efter

Ifall den svårt utvecklingsstörda personen har få sätt att uttrycka sig på som går att tolka som initiativ, kan parten exempelvis imitera personens handlingar, för att se om det på detta sätt föds något gemensamt att dela. Positiva erfarenheter av samspel uppmuntrar den svårt utvecklingsstörda personen att själv fungera mera aktivt och ta initiativ.

Som utgångspunkt lönar det sig igen att välja en aktivitet som man tror att intresserar den andra. Exempelvis att klappa händerna eller skrapa stolen kan vara initiativ som man kan ta fasta på och imitera. Efter den egna turen väntar man ifall samspelspartnern svarar med att klappa eller skrapa igen.

Hur man kan vänta i samspel

  • att vara tyst
  • väntande, öppen blick
  • att beröra parten
  • uppmuntrande leende, nickning
  • att stryka partens händer/armar/rygg
  • hålla ansiktet i samma höjd med parten
  • att böja sig mot parten
  • att stanna upp i aktiviteten
  • att ge tid för partens respons

LOVIT® - grunder för lyckat samspel

Närvaro

Att vänta

Att svara

Att anpassa sitt sätt att uttrycka sig på

Att kontrollera samförstånd

Som sakkunnig talterapeut Katja Burakoff, Kehitysvammaliitto / Tikoteekki