Den kunniga samtalspartnern

Kvinnan sitter på huk bredvid flickan och ser henne i ögonen.

I ett vanligt samspel mellan två människor som kommunicerar med tal är båda parterna jämställda. De har liknande medel att uttrycka sig själva på och kan påverka samspelet lika mycket.

När den ena partens medel att uttrycka sig själv och att ta del i samspelet är mindre än den andra partnerns är det den starkare partners uppgift att ta ett större ansvar i hur samspelet framskrider.

I samspel mellan barnet och föräldern är föräldern tack vare sin ålder, färdighet och övrig erfarenhet den skickligare parten i samspelet, det vill säga den kunniga parten.

På samma sätt fungerar den närstående, till exempel en anställd, som den kunniga parten till en vuxen som fungerar med en tidig samspelsförmåga. Den närståendes kunskaper och anpassningsförmåga har en avgörande påverkan på samspelets framgång och hurdana möjligheter deras partner har att delta i den gemensamma situationen.

Den kunnige parten formar oftast omedvetet men ibland också medvetet sitt eget beteende för att få samspelet att fungera.

Exempelvis kommunicerar vuxna med en baby på ett särskilt sätt för att det känns belönande att få ett svar och följa med hur babyns färdigheter ökar. Samtidigt anpassar vuxna ofta medvetet sin egen aktivitet och samspelssituationerna så att barnet har lättare att lära sig nya färdigheter och utvecklas till en allt skickligare samtalspartner.

Även närstående till de gravast talhandikappade människorna vill att samspelet ska fungera på bästa möjliga sätt och de vill se framsteg i sin partners färdigheter.

Att lära sig nya färdigheter är en social process där den kunniga parten skapar stödstrukturer för utvecklingen. Med den kunniga partens stöd kan en människa lära sig nya färdigheter som är på väg färdigheter i utvecklingen men vilka hon inte ännu klarar av självständigt. När man övat färdigheten som ska läras in tillräckligt länge tillsammans, blir det en färdighet som människan kan använda självständigt i andra situationer.

Hurdana egenskaper behövs?

Att förstå och fungera med en annan människa förutsätter det av den andra parten en förmåga och en vilja att sätta sig in i den andra människans situation. Som vuxen kan det ibland vara svårt att leva sig in i barnets värld. 

Likaså är det inte möjligt för oss att veta med säkerhet, på vilket sätt exempelvis en gravt utvecklingsstörd människa gestaltar och upplever sin värld. I den hektiska vardagen är det inte heller alltid lätt att stanna upp i stunden och med den andra människan. Det är dock inte möjligt att lära känna en annan människa ifall man inte på riktigt stannar upp för att observera hennes sätt att uttrycka sig och sina tankar.

Man bör lägga de egna fördomarna åt sidan så att man kan fungera i en situation där man beaktar den andras initiativ. Samspel eller samspelssituationer går inte att planera på förhand så det fånga stunden.

Bäst får man kontakt med en annan människa genom att göra saker som intresserar personen mest. För en utomstående kan den gemensamma aktiviteten ibland verka komisk. Ifall kontakt föds bäst genom exempelvis att härma andras miner och ljud är det likgiltigt vad andra människor tycker om det.

Barnet och den vuxna sitter mittemot varandra och klappar händerna och skrattar.

Den egna ivern och glädjen i att vara tillsammans smittar också av sig på samtalspartnern. Bild: Pekka Elomaa.

Samspelet i sig är så belönande att parterna vill uppleva dessa situationer på nytt. Den kunniga parten som känsligt observerar sin partner kan hitta just sådana gemensamma aktiviteter som lockar med den andra.

Man börjar samspelet då båda är färdiga och slutar samspelet då den ena vill det.

Olika roller i samspelssituationer

Människor tar lätt olika roller i samspelet beroende på hurdan partner de har att göra med. När man har att göra med en människa som övar sig på samspels- och kommunikationsfärdigheter har de samspelsstrategier som den kunniga parten använder en stor betydelse. Den andra partens möjlighet att ta del av och uttrycka sig själv bestäms mycket av hurdan roll samtalspartnern tar med henne.

Många, speciellt människor som fungerar på tidig nivå behöver den kunniga partens stöd för att klara sig i vardagliga situationer.

Tilläggsinfo om samtalspartner för en person med grav utvecklingsstörning

Partnern vill också ofta hjälpa en sådan människa i samspelssituationer. De börjar göra saker för den gravt utvecklingsstörde personen redan innan hon hunnit uttrycka sina egna behov eller saker som är viktiga för henne. I vardagens brådska och minutprogram kan det kännas svårt att hitta tid för samspel.

I samspel där den ena parten har färre sätt att uttrycka sig själv på fungerar den kunniga parten som både samtalspartner och lärare.

Att verka i en sådan här dubbelroll är inte lätt. När ansvaret för att samspelets fortlöper finns hos partnern, kan hon lätt tillägna sig en handledande och undervisande roll. Genom att fråga och själv ta initiativ förefaller det som om hon underlättar samtalspartners deltagande i situationen. På det sättet blir ändå den andras uppgift bara att svara på frågor och att följa samtalspartnerns initiativ.

För att samspelet ska bli mer jämlikt måste partnern lita på den andra människan och även ge henne möjlighet att styra samspelet.

Hon styr – den kunniga parten följer med

Då man är tillsammans med en människa som övar sig på samspelsfärdigheter och initiativtagande är det viktigt för den kunniga parten att vara i samspel på dennes villkor. Personens initiativ och föremål för intresse initierar samspelet.

Handledaren och studeranden med en mapp.

Den kunniga partens uppgift är att anpassa sitt eget kommunikationssätt och de kommunikationsstrategier hon använder så sätt att den andra kan delta i samspelet enligt sina egna förmågor. Den kunniga parten är lugnt närvarande i situationen och observerar noggrant hur och vad samtalspartnern gör. 

Samspelets snabbhet och pauser hålls enligt partnerns rytm. Man observerar noggrant personens initiativ och svarar omedelbart på dem.

Tilläggsinfo om stöd för samspel.

Att fungera på en annan människas villkor betyder också att samspelet så småningom får karaktär av parternas sätt att medverka i det. Båda lär sig någonting av de gemensamt upplevda samspelsstunderna. Den kunniga parten lär sig att samspela med just den här människan. Människan som övar samspel lär sig allt mer utvecklade färdigheter av den kunniga parten.

Samspelets nya innehåll

Grunden i samspelet måste vara stark innan man börjar öva någonting nytt. På grund av detta börjar man med nya saker först när personen är färdig för det.

För samspelets utveckling är det avgörande, när den kunniga parten tar fram något nytt och hur hon gör det. Ifall exempelvis ett nytt objekt, en bild eller en gemensam aktivitet stör en redan uppnådd kontakt, finns det skäl att återgå till att följa den andras initiativ.

Att vara tillsammans kan ibland vara ett tillräckligt innehåll för samspel. Särskilt med människor som fungerar på en tidig nivå lönar det sig att börja med att etablera kontakt och upprätthålla den. När samspelets grunder är tillräckligt starka kan man ta med annat i situationen.

En gravt utvecklingsstörd människa kan exempelvis ha svårt att undersöka nya saker och samtidigt vara i samspel med en annan människa. Den kunniga parten måste därför vänta tills hon undersökt färdigt och först efter det försöka dela upplevelsen med personen.

Samspelskultur i samhället

Att utveckla de egna samspelsfärdigheterna förutsätter ett öppet sinne av personer i omgivningen. Att prova på nya verksamhetssätt i en arbetsgemenskap kräver också mod. Metoder som skapar kontakt och utvecklar nya samspelssätt är ofta tidskrävande och kan ibland också misslyckas.

Om de närstående ändå gör nya saker tillsammans får ingen enskild person vid ett misslyckande, en känsla av att vara den enda som inte kan.

Alla gör sitt bästa som samtalspartner och är i och med det en tillräckligt god sådan. Med stöd av andra medlemmar i gemenskapen är det möjligt att märka, även små framsteg, som en människa som koncentrerar på samspel kanske inte märker själv.

En sann gemenskap föds då varenda medlem av gemenskapen respekteras som en värdefull individ. Det är viktigt att alla deltar i den gemensamma aktiviteten.

För att gemenskapen ska kunna fungera som ett bra och uppmuntrande samspelsklimat, är det bra att ha kommunikation som ett hållbart och centralt utvecklingsmål. Det är viktigt att alla förbinder sig till att verka enligt de gemensamma målen. Alla vardagliga situationer ska ses som möjliga samspelssituationer och som en viktig del av den övriga verksamheten.

Som sakkunnig talterapeut Katja Burakoff, Kehitysvammaliitto / Tikoteekki

Mer om ämnet

Den gravt utvecklingsstörda partnern

Att stöda samspel