Finländsk lagstiftning

På bilden finns en lagbok och i bakgrunden en våg.

Grundlagen

I Finland finns de mänskliga rättigheterna inskrivna i grundlagen.

I grundlagen definieras grundläggande friheter och rättigheter för alla människor som är bosatta i Finland. Grundläggande friheter och rättigheter är till exempel jämlikhet, rätten till liv, skydd för privatlivet och yttrandefrihet.

Grundlagens 6 § Jämlikhet föreskriver människors lika värde och förbjuder diskriminering. Ingen får utan godtagbart skäl särbehandlas på grund av ålder, kön, handikapp eller av någon annan orsak gällande hans eller hennes personlighet.

I grundlagen föreskrivs också vars och ens rätt till yttrandefrihet. I lagens 12 § Yttrandefrihet och offentlighet stadgas att var och en har rätt att framföra, sprida och ta emot information, åsikter och andra meddelanden utan att någon i förväg hindrar detta.

Yttrandefriheten gäller också icke tal- och skrivkunniga, som har samma rättigheter som andra människor.

Grundlagens 17 § Rätt till eget språk och egen kultur föreskriver att rättigheterna för de som använder teckenspråk och de som på grund av handikapp behöver tolknings- och översättningshjälp, ska tryggas genom en särskild lag.

Andra lagar

I övrig finländsk lagstiftning finns mer detaljerade stadgar om grundläggande fri- och rättigheter. Dessa stadgar strävar efter att främja förverkligandet av grundläggande fri- och rättigheter för personer med språksvårigheter.

På den här sidan finns de centrala lagrummen som berör rättigheter för personer med språksvårigheter.

Diskrimineringslag

Diskrimineringslagen förbjuder diskriminering på grund av ålder, ursprung, nationalitet, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller någon annan omständighet som gäller den enskilde som person (8 §).

Rimliga anpassningar

Diskrimineringslagen innehåller en paragraf om rimliga anpassningar (15 §). I paragrafen föreskrivs att till exempel myndigheter, utbildningsanordnare, arbetsgivare och de som tillhandahåller varor eller tjänster ska göra rimliga anpassningar, om en person med funktionsnedsättning har behov av sådana.

En person med funktionsnedsättning kan vara i behov av rimliga anpassningar för att kunna arbeta, delta i utbildning eller få tillgång till varor och tjänster som är allmänt tillgängliga.

Vid bedömningen av vilka anpassningar som är rimliga beaktas förutom behoven hos personer med funktionsnedsättning även aktörens (till exempel arbetsgivarens) storlek, ekonomiska ställning, verksamhetens art och omfattning. Därtill bedöms kostnaderna för aktören som anpassningarna medför.

Lag om tolkningstjänst för handikappade personer

Syftet med lagen om tolkningstjänst för handikappade personer är att främja de handikappade personernas möjligheter att fungera som jämbördiga samhällsmedlemmar. I lagen föreskrivs om rätten som handikappade personer har till tolkningstjänst som arrangeras av Folkpensionsanstalten.

Dövblinda, hörselskadade eller personer med språksvårigheter har rätt till tolkningstjänst. På grund av sin funktionsnedsättning kan man behöva tolkning för att kunna arbeta, studera, uträtta ärenden, vara samhälleligt aktiv, för att utöva hobbyn eller för rekreation.

Därtill förutsätter rätten till tolkningstjänst att personen kan uttrycka sin egen vilja med hjälp av tolkning och använda sig av någon fungerande kommunikationsmetod.

Tolkningstjänsten ska ordnas så att dövblinda har möjlighet till minst 360 tolkningstimmar. Hörselskadade och personer med språksvårigheter ska ha möjlighet att få minst 180 tolkningstimmar per kalenderår.

Förvaltningslag

Enligt förvaltningslagen ska en myndighet ordna tolkning och översättning i ett ärende som kan inledas av en myndighet om

  • en part på grund av handikapp eller sjukdom inte kan göra sig förstådd
  • en person som använder teckenspråk inte behärskar det språk som används vid myndigheten (26 §).

Enligt lagen ska myndigheten innan ett ärende avgörs ge den som ärendet gäller tillfälle att

  • framföra sin åsikt om ärendet
  • avge sin förklaring med anledning av sådana yrkanden och sådan utredning som kan inverka på hur ärendet kommer att avgöras (34 §).i

Socialvårdslag

Enligt socialvårdslagen ska kommunerna ordna socialservice för sina invånare bland annat för stödbehov på grund av skada (11 §).

Som kommunal socialservice ska det även sörjas för specialomsorger för utvecklingsstörda och service och stöd på grund av funktionsnedsättning (14 §).

Enligt lagen ordnar kommunerna hemservice för personer, som behöver hjälp på grund av funktionsnedsättning eller skada.

Med hemservice avses att bistå i uppgifter som hör till

  • boende, vård och omsorg
  • upprätthållande av funktionsförmågan
  • vård och fostran av barn
  • uträttande av ärenden samt till det övriga dagliga livet

Som stödtjänster som ingår i hemservicen ordnar kommunerna

  • måltids-, klädvårds- och städservice
  • tjänster som främjar socialt umgänge (19 §).

Lag om klientens ställning och rättigheter inom socialvården

Syftet med lagen om klientens ställning och rättigheter främjar klientens rätt till god service och gott bemötande inom socialvården. Enligt lagen ska socialvården i sin verksamhet beakta klientens önskemål, åsikt, fördel och individuella behov (4 §).

Socialvårdspersonalen ska för klienten utreda hans eller hennes rättigheter och skyldigheter. För klienten ska olika alternativ och deras verkningar liksom också andra omständigheter som är av betydelse för klientens sak utredas.

Utredningen ska ges så att klienten tillräckligt förstår dess innehåll och betydelse.

Om socialvårdspersonalen inte behärskar det språk som klienten använder eller om klienten på grund av en sinnesdefekt eller en språksvårighet eller av någon annan orsak inte kan göra sig förstådd, ska i mån av möjlighet tolkning ordnas och en tolk skaffas (5 §).

När socialvård lämnas ska i första hand klientens önskemål och åsikt beaktas och klientens självbestämmanderätt även i övrigt respekteras.

Klienten skall ges möjlighet att delta i och påverka planeringen och genomförandet av de tjänster som tillhandahålls klienten (8 §).

Hälso- och sjukvårdslag

Enligt hälso- och sjukvårdslagen ska kommunen ordna medicinsk rehabilitering i anslutning till sjukvård av patienter, i vilket ingår hjälpmedelstjänster (såsom kommunikationsrehabilitering och hjälpmedel).

Behovet av medicinsk rehabilitering samt rehabiliteringens mål och innehåll ska anges i en individuell, skriftlig rehabiliteringsplan.

Om det är fråga om krävande medicinsk behandling i enlighet med lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner, är det Folkpensionsanstalten som ska ansvara för ordnandet av rehabilitering.  

Om det inte tydligt går att påvisa vem som ansvarar för ordnandet av och kostnaderna för rehabiliteringen, är det kommunens uppgift att ordna rehabiliteringen och skaffa hjälpmedlen (29 §).

Lag om patientens ställning och rättigheter

Lagen om patientens ställning och rättigheter föreskriver att patientens modersmål och individuella behov samt den kultur som han företräder i mån av möjlighet ska beaktas i vården och bemötandet (3 §).

En patient har rätt att få upplysningar om

  • sitt hälsotillstånd
  • vårdens och behandlingens betydelse
  • olika vård- och behandlingsalternativ och deras verkningar
  • andra omständigheter som hänför sig till vården och behandlingen och som har betydelse då beslut fattas om hur patienten skall vårdas

En yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården ska ge upplysningar på ett sådant sätt att patienten i tillräcklig utsträckning förstår innebörden av dem.

Om en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården inte behärskar det språk som patienten använder eller om patienten på grund av hörsel- eller synskada eller annan språksvårighet inte kan göra sig förstådd, ska tolk anlitas i mån av möjlighet (5 §).