Närvaro

Personerna ser på varandra.

Jag är här och jag är intresserad av dig. Bild: Kaisa Martikainen

Grunden till allt samspel är att båda kommunikationsparterna är genuint och ömsesidigt närvarande och intresserade av varandra.

Människor förnimmer i allmänhet snabbt ifall samtalspartnern inte koncentrerar sig på samtalet, utan tänker på annat. Centrala saker i samtalet uppmärksammas inte och det finns risk för att kommunikationen bryts.

Närvarons betydelse betonas speciellt då parten är en person vars upplevelsevärld begränsas till nuet. En liten baby eller en svårt utvecklingsstörd person, lever i nuet och har inte uppfattning om vad som varit eller om framtiden.

Ett möte utan att ha bråttom

Varje vardaglig situation där vi möter en annan människa och fungerar tillsammans är ett tillfälle för samspel. För att samspelet skall fungera på bästa sätt i dessa situationer, bör båda parterna kunna koncentrera sig på varandra under hela samspelssituationen. 

Samspelet bryts lätt ifall det finns många störande moment i situationen, så som oljud och andra människor som kräver uppmärksamhet.

Att växelverka och samspela med en svårt utvecklingsstörd person kräver ofta mycket intensiv koncentration. Det lönar sig att redan på förhand lugna ner omgivningen och sig själv. Man kan ge sig själv rätten att bara vara och med ett öppet sinne se vart situationen leder. Man kan senare återvända till andra uppgifter och planeringen av dem.

Att kasta sig in i en situation kräver av en kunnig part, förmåga att sätta sina egna förutfattade åsikter åt sidan. När man gör saker tillsammans behöver man inte alltid ha planer och målsättningar. Båda parterna gör sitt i situationen och bygger upp den tillsammans. Det viktiga är att vara tillsammans, dela olika erfarenheter och njuta av att vara tillsammans.

Att vara samspelta

Den allra tidigaste växelverkan går ut på att båda parterna ställer in sig i rätt läge vad gäller den andras vakenhet och sinnesstämning och anpassar sitt agerande utifrån detta. Man fungerar på ett annat sätt tillsammans med en trött part än med en pigg och ivrig part. Man tröstar en sorgsen part och gläder sig med denna när det finns orsak till det.

Att imitera handlingar kan vara ett sätt att hitta rätt rytm och tempo för samspelet. Även en mycket liten handling, exempelvis andningsrytm, olika ljud eller t.ex. att vicka på foten i en viss takt, kan vara skäl att imitera och dessa kan hjälpa en kunnig part att hitta rätt våglängd och rytm tillsammans med en svårt utvecklingsstörd person.

Vi använder oss alla av dessa metoder utan att vara medvetna om det själva. När parterna koncentrerar sig på varandra reflekterar de den andras mimik och gester. När den ena lägger armarna i kors, gör den andra likadant. Och när den ena lyfter på ögonbrynen, förändras också den andras ansiktsuttryck.

Att observera kroppsspråk och handlingar

Genom att noggrant iaktta den svårt utvecklingsstörda partens habitus och handlingar, kan man lära sig att känna igen de individuella sätt på vilket hon uttrycker sin beredskap och villighet till samspel. Tecken på uppmärksamhet kan exempelvis vara en vaken blick, ögonkontakt eller rörelse riktad mot samtalspartnern. 

Med hjälp av dessa kan en kunnig part försäkra sig om att den andra samtalspartnern är med på noterna.

Vi har alla lite olika intresseområden, som ibland kan verka aningen speciella för andra människor. Grunden för att kunna fungera tillsammans och dela saker är ändå förmågan att leva sig in i den andras värld och intresseområden. Genom att följa med handlingar och exempelvis ögonrörelser, kan en skicklig samtalspartner få reda på vilka saker som intresserar en svårt utvecklingsstörd person mest. Samspelet får sin början utgående från dessa intresseområden.

Man kan inte på förhand bestämma hur lång samspelssituationen blir. Situationen kan räcka en halv timme eller endast några minuter, beroende på hur länge den svårt utvecklingsstörda personen vill samspela. Personen bestämmer från gång till gång hur länge hon vill hålla på.

En svårt utvecklingsstörd person kan ibland behöva ta pauser i samspelet. Hon kan t.o.m. mitt i en kommunikationssituation svänga bort blicken och tystna. I sådana fall bör hon få vara i fred en stund. Samspelet kan fortsätta då hon är färdig till det.

Att delta i handlingar

När man genom att observera fått reda på vad som intresserar den utvecklingsstörda personen, kan en kunnig part gå med i aktiviteten med hjälp av sina egna handlingar. Det viktigaste är att göra något som känns bra för båda två.

Det är lätt för en svårt utvecklingsstörd part att känna sig avslappnad och trygg när båda samspelsparterna njuter av gemenskapen. 

En positiv anda stöder personen att upprätthålla intresset för de gemensamma handlingarna och motiverar henne att vara i samspel. Positiva kommunikationserfarenheter ökar bådas vilja att vara tillsammans.

Tecken på närvaro i samspel

  • leende, positiva ljud och uttryck
  • lugn, avslappnad inställning
  • närhet
  • att vara på samma nivå
  • ungera ansikte mot ansikte
  • att söka ögonkontakt
  •  att beröra sin part
  • odelad uppmärksamhet på partnern, att koncentrera sig på denna
  • att observera partens blick och habitus
  • att göra saker och delta i aktiviteter tillsammans.

LOVIT® - grunder för lyckat samspel

Närvaro

Att vänta

Att svara

Att anpassa sitt sätt att uttrycka sig på

Att kontrollera samförstånd

Som sakkunnig talterapeut Katja Burakoff, Kehitysvammaliitto / Tikoteekki