<\/p>\n\n\n\n
Visst, det finns sm\u00e5 trehjulingar med ett skaft s\u00e5 barnet beh\u00f6ver i princip bara sitta. Men d\u00e5 \u201dbara sitta\u201d \u00e4r ett eget litet projekt s\u00e5 beh\u00f6vs det n\u00e5got mera.<\/p>\n\n\n\n
Det f\u00f6rsta m\u00e5let p\u00e5 v\u00e4gen till att bli cyklist var allts\u00e5 att sitta med tv\u00e5 h\u00e4nder p\u00e5 styrst\u00e5ngen. Att styra eller trampa var inte genast h\u00f6gsta prioritet. Dessutom r\u00f6rde ju sig pedalerna automatisk d\u00e5 cykeln rullade. Och cykeln rullade d\u00e5 man skuffade den. Och sitta gick ju bra eftersom det fanns ett ryggst\u00f6d och ett s\u00e4kerhetsb\u00e4lte som, lite elakt uttryckt, h\u00f6ll dottern fastsp\u00e4nd p\u00e5 sitsen. H\u00f6ll hon tv\u00e5 h\u00e4nder p\u00e5 styrst\u00e5ngen s\u00e5 skuffade vi cykeln fram\u00e5t, men s\u00e5 fort hon lossade ena eller b\u00e5da h\u00e4nderna fr\u00e5n styrst\u00e5ngen s\u00e5 var det stopp. Eftersom det dessutom var en stor viljekamp att \u00f6verhuvudtaget komma i v\u00e4g, gjorde att fr\u00e5gan om det alls var n\u00e5gon id\u00e9 med detta ofta d\u00f6k upp hos mig. Men p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt var det \u00e4nd\u00e5 viktigt att k\u00e4mpa p\u00e5. Kunde detta \u00e4nd\u00e5 bli fr\u00e5gan om en form av fysisk aktivitet som i f\u00f6rl\u00e4ngningen kunde bidra till \u00f6kat v\u00e4lm\u00e5ende? Kanske t.om ge gl\u00e4dje?<\/p>\n\n\n\n
Hela tiden och i alla sammanhang g\u00e4ller det att h\u00e5lla i minnet att barnet v\u00e4xer, blir \u00e4ldre och st\u00f6rre. M\u00e5let skall vara att n\u00e5 den egna potentialen och hitta aktiviteter som k\u00e4nns meningsfyllda. K\u00e4nslan av att \u201djag kan\u201d eller \u201djag \u00e4r med\u201d skall inte heller tas bort. \u00c4ven om det l\u00e5nga tider k\u00e4nns som om ingen utveckling sker \u00e4r det v\u00e4rt att i m\u00e5n av egna krafter orka prova. Lyckas man hitta lite skoj och sk\u00e4mt p\u00e5 v\u00e4gen blir det l\u00e4ttare.<\/p>\n\n\n\n
Efter ett par \u00e5r av att skuffa fram min dotter p\u00e5 en cykel var det helt otroligt att en dag m\u00e4rka att hon kommer n\u00e5gra meter fram\u00e5t f\u00f6r egen maskin. Ville hon s\u00e5 lyckades hon ocks\u00e5 styra sj\u00e4lv, men hon gillade ju b\u00e4st d\u00e5 det gick \u00e5t skogen. S\u00e5 hon styrde helst bort fr\u00e5n v\u00e4gen. D\u00e4r blev det igen fr\u00e5gan om att tr\u00e4na in ett mer \u00f6nskat beteende. Ofta stannade jag upp och funderade p\u00e5 vad som gjorde att det fanns ett behov av att styra i diket. Det verkade som om den naturliga insikten om vad cykling \u00e4r inte skulle ha funnits. Men \u00e5 andra sidan: precis s\u00e5 hade v\u00e5ra timsl\u00e5nga skogspromenader sett ut. Hon valde de sv\u00e5rast \u00e5tkomliga v\u00e4garna. Hamnade hon in p\u00e5 en stig tog hon p\u00e5 sin h\u00f6jd n\u00e5gra steg p\u00e5 den f\u00f6r att sedan igen dyka ut i den vilda terr\u00e4ngen. Hamnade hon in p\u00e5 en stig tog hon p\u00e5 sin h\u00f6jd n\u00e5gra steg p\u00e5 den f\u00f6r att sedan igen dyka ut i den vilda terr\u00e4ngen. P\u00e5 promenader h\u00e4nde det sig ocks\u00e5 att jag gick p\u00e5 v\u00e4gen medan hon tog sig fram i diket. S\u00e5 varf\u00f6r skulle hon d\u00e5 automatiskt h\u00e5llas p\u00e5 v\u00e4gen med en cykel. Det h\u00f6ll hon p\u00e5 med ett par \u00e5r, f\u00f6r att sedan pl\u00f6tsligt sluta med det. Var det l\u00e4ttja som fick henne att sluta? Var det n\u00e5gon insikt? Sv\u00e5rt att veta. Likas\u00e5 \u00e4r det sv\u00e5rt att veta vad det var som fick henne att b\u00f6rja styra r\u00e4tt. Kanske en viss stolthet \u00f6ver att kunna sj\u00e4lv.<\/p>\n\n\n\n
En helt annan fr\u00e5ga \u00e4r sedan vad alla blickar vi f\u00e5ngat l\u00e4ngs \u00e5ren f\u00f6rs\u00f6kt s\u00e4ga oss. Ur minnet plockar jag dock fram den \u00e4ldre gentlemannen som ofta stod p\u00e5 sin g\u00e5rd, ikl\u00e4dd badrock och styrde sitt radiostyrda modellflygplan ut \u00f6ver vattnet, d\u00e5 vi stretade f\u00f6rbi. Fr\u00e5n f\u00f6rsta b\u00f6rjan hade han uppmuntrande ord. Kanske han en vacker f\u00f6rsommar dag st\u00e5r d\u00e4r och ser oss komma susande f\u00f6rbi.<\/p>\n\n\n\n
F\u00f6r det har h\u00e4nt mycket. Efter tre trehjulingar i olika storlekar blev det aktuellt med en tv\u00e5hjuling med stetoskopst\u00f6dhjul. Med den \u00e4r det sj\u00e4lvst\u00e4ndigt cyklande som g\u00e4ller. Visserligen g\u00f6r vi det inte \u00e4nnu p\u00e5 leder som frekventeras av andra. N\u00e4ra hemmet finns en \u201dtestbana\u201d. Och d\u00e4r g\u00f6rs varv p\u00e5 varv i egen takt och helt sj\u00e4lvst\u00e4ndigt. Om\u00f6jligt att s\u00e4ga vart vi kommer. Kommer vi att kunna f\u00e4rdas bland andra cyklister? Kommer st\u00f6dhjulen att kunna kopplas bort? Det \u00e4r stora m\u00e5l och de \u00e4r inte utstakade. P\u00e5 v\u00e4gen dit finns o\u00e4ndliga mindre milstolpar som vi bockar av en i taget. Fr\u00e5n att v\u00e4nja oss vid att sitta (fastbunden) och h\u00e5lla tv\u00e5 h\u00e4nder p\u00e5 styret har berg bestigits.<\/p>\n\n\n\n
Men hur g\u00f6ra f\u00f6r att uppleva fartens tjusning som en cykeltur kan erbjuda? Hur komma l\u00e4ngre str\u00e4ckor? Alla har r\u00e4tt att r\u00f6ra p\u00e5 sig och det finns cyklar f\u00f6r alla. Tyv\u00e4rr \u00e4r det tidskr\u00e4vande att f\u00f6rdjupa sig i alternativ och det \u00e4r inte heller s\u00e5 enkelt att komma \u00e5t att testa. I ekonomiskt s\u00e4mre tider \u00e4r jag r\u00e4dd f\u00f6r att just r\u00f6relsens gl\u00e4dje \u00e4r s\u00e5dant som m\u00e5nga blir utan eftersom det kr\u00e4vs special l\u00f6sningar. Efter diverse turer landade vi vid en tandemcykel d\u00e4r cyklisterna sitter bredvid varandra. Utan tvekan \u00e4r det ekipaget ocks\u00e5 n\u00e5got som f\u00e5ngar blickar, men det \u00e4r vi vana vid redan. V\u00e5ra cykeleskapader har alltid f\u00e5ngat blickar. Men gl\u00e4djen \u00e4r stor d\u00e5 h\u00e5ret fladdrar i farter kring 25 km\/timmen – d\u00e5 k\u00e4nns det tryggt att veta att det inte g\u00e5r att sv\u00e4nga p\u00e5 dotterns styrst\u00e5ng.<\/p>\n\n\n\n
F\u00f6r \u00f6vrigt anser jag att tandemcykeln, som g\u00f6r att hela familjen kan g\u00f6ra gemensamma cykelturer, \u00e4r en cykel som borde finnas p\u00e5 \u00e4ldreboenden. Med den \u00f6ppnas omgivningen upp. Med den r\u00f6r vi oss tillsammans, med den skapas upplevelser. Genom den lyckas vi hela familjen g\u00f6ra cykelturer runt \u00f6arna i v\u00e5r n\u00e4rhet och att se gl\u00e4djen i dotterns ansikte n\u00e4r hon ser familjen runt henne, alla p\u00e5 cykel, \u00e4r m\u00f6dan v\u00e4rd med r\u00e5ge.<\/p>\n\n\n\n