Att berätta med hjälp av nyckelord eller fraser
En talhandikappad persons språkliga och kognitiva förmåga är avgörande för vokabulärens storlek och frasernas mängd han eller hon producerar med sina hjälpmedel. Kommunikation med enstaka nyckelord är ofta betydligt lättare och snabbare för en talhandikappad person men kräver av mottagaren mer tolkning och förtydligande frågor.
Samspelspartnerns roll i kommunikationen
Uttrycksätt med enstaka nyckelord
Tolkningen av det med nyckelord producerade meddelandet ”resa – sommar” förutsätter förtydligande frågor av samtalspartnern som till exempel ”vem reser?, ”vart reser han?”.
Med hjälp av nyckelord uttrycker man de orden i meddelandet som är betydelsebärande för innehållet. När en talhandikappad person uttrycker sig med hjälp av nyckelord, blir samtalspartners roll viktig. Hans eller hennes uppgift blir att ställa förtydligande frågor samt att komplettera det som saknas i svaren.
Förtydligande frågor i meddelanden som producerats med nyckelfrågor brukar vara följande.
- Vem gör?
- Vad gör?
- Vad handlar det om?
- När hände det?
En stor del av bildkommunikation sker med hjälp av nyckelord och genom att använda en så kallad nyckelordsmapp.
Nyckelord används ofta även då tecken som stöd används i kommunikationen.
Flerordiga eller satsmässiga uttrycksätt
Ett meddelande som består av en sats: jag – resa – semester – Lappland.
Att uttrycka hela meningar med bilder och med hjälp av en mapp är krävande för brukaren. Att berätta med hjälp av satser kräver av brukaren att han eller hon har språkliga kunskaper såsom att behärska ordföljd och grammatik.
Samtalspartners roll i lyckad kommunikation är mindre, speciellt om berättaren är en van användare av kommunikationsmappen. När en person meddelar sig flerordigt och med hjälp av satser blir samtalspartnerns enda roll att upprepa meddelandet högt och därmed bekräfta dess innehåll.
På videon visas hur man kan bygga en sats med hjälp av lösa bilder (på finska)
Att kommunicera med hela meningar ger exakthet, mångsidighet och självständighet i kommunikationen. Det förutsätter ändå en förmåga till språkligt berättande.
Att uttrycka sig med nyckelord är lättare för en talhandikappad person, men mer krävande för samtalspartnern. Det hänger på samtalspartnern att tolka och samla orden till ett helt och betydelsefullt meddelande.
Då man kommunicera med hjälp av bilder uppnår man inte samma frihet och exakthet som vid tal-eller skriftkommunikation, kommunikation med blisspråk eller teckenspråk. Bildkommunikation ger ändå en möjlighet för den som har stora språkliga svårigheter att uttrycka sig.
En flytande kommunikation förutsätter alltid att samtalspartnern kan tolka meddelandet utan att innehållet förändras. Det förutsätter också en förmåga att vänta ut och ge rum för brukaren så att samtalet kan fortskrida så jämlikt och ömsesidigt som möjligt.
Samtalspartnern tolkar uttrycken, men påverkar inte innehållet.
Kom ihåg att använda de naturliga reaktionerna och signalerna parallellt med hjälpmedlen!
På samma sätt som i talat språk använder man också i alternativ och kompletterande kommunikation icke verbal kommunikation: gester, miner och rörelser. Ordlösa meddelanden är spontana, snabba uttryck, som ökar kommunikationens flyt. Därför är det viktigt att betona användningen av dessa samtidigt som man använder sig av hjälpmedel.
Till exempel då man frågar hur någon mår svarar man spontant med en min. Först senare kommer ordet.
Att använda hjälpmedel då man kommunicerar kräver nästan alltid en ansträngning. Redan då hjälpmedlet introduceras lönar det sig att satsa på sådant berättande som man inte kan producera på naturligt sätt.