Ett fungerande samspel
När samspelet fungerar finner båda parterna glädje i det. Bild: Pekka Elomaa
Grunden för ett fungerande samspel är att personerna i kommunikationssituationen är närvarande och genuint intresserade av varandra. De kan stänga ute alla störande element och koncentrera sig på stunden med just den aktuella människan. När samspelet fungerar bra är det till glädje för båda parterna. Båda vill vara tillsammans och dela erfarenheter med varandra.
I alla vardagssituationer där människor möter varandra finns det möjligheter till fungerande samspel.
Båda parterna har en viktig, jämnställd roll vad gäller att få till stånd ett fungerande samspel samt att få det att utvecklas. Bådadera kan påbörja samspelet och avsluta det när de vill. Båda fungerar också turvis i rollerna som initiativtagare och mottagare.
Grunden till kommunikationen byggs upp under den tidiga utvecklingen
Alla människor har behov av att samspela med andra. I och med de första människorelationerna utvecklas en modell för samspel. Modellen som uppstått utgör en grund för hur människan senare förutser samspelssituationer, deltar i dem samt varseblir och tolkar dem.
Människan behöver, för att bli en aktiv och initiativtagande samspelare, erfarenheter av att det är trevligt och nyttigt att vara i samspel med andra människor. Dessa tidiga, ända sedan födseln samlade erfarenheter av växelverkan, utgör senare grunden för samspels- och språkutvecklingen.
Hur utvecklas språket och kommunikationen
Gemensamma samspelserfarenheter
I alla vardagliga situationer där människor möts finns det möjlighet till ett fungerande samspel. Många vardagliga saker kräver två personers deltagande och dessutom är det ju roligare att göra saker tillsammans med en annan. Att skaka mattor ute på gården lyckas inte så bra om man gör det ensam och maten smakar också bättre i gott sällskap. På samma sätt är det viktigt att människor när de träffas, har tid och möjlighet att delge varandra saker genom att berätta, be om, fråga och svara. Det är viktigt att bevara dessa gemensamma stunder av samspel.
Genom att fungera tillsammans och göra olika saker ihop, skapar man situationer där kontakten till en annan människa föds naturligt. Vardagens rutiner (ex. att äta, gå ut, lägga sig) skapar många möjligheter till gemenskap. Situationerna innehåller lagom mycket upprepningar och ordning, men erbjuder också variation och olikheter som upprätthåller intresset hos de berörda.
När situationen är bekant för de båda samspelarna, kan de förutom på den gemensamma handlingen, koncentrera sig på den andra personen och dennas angelägenheter. Man kan diskutera de olika aktiviteterna och minnas dem senare.
Utöver kända situationer är det viktigt att parterna som samspelar också ibland får vara med om överraskande upplevelser. När personerna senare träffas går de ofta tillbaka till just dessa händelser och vill genom att minnas, återuppleva situationerna. Även när man diskuterar med nya samtalspartners är man intresserad av händelser som avviker från det vardagliga. Man vill diskutera saker som man upplevt själv samt höra vilka betydelsefulla saker den andra varit med om.
Gemensamma erfarenheter och upplevelser utgör grunden för samspel och ömsesidig förståelse. När man fungerar tillsammans lär parterna känna varandra samt på vilket sätt man är tillsammans med och hur man delar erfarenheter just med den personen. Via gemensamma, lyckade erfarenheter av samspel hittar parterna ett gemensamt språk och lär sig att förstå varandra bättre.
Om samspelet inte fungerar
Att umgås är ett medfött behov men samspelsfärdigheterna utvecklas inte alltid på önskat sätt. Så är det med svårt utvecklingsstörda eller autistiska personer som behöver speciellt stöd för att samspelet ska fungera.