För mig som är en person som inte kan tala är det desto viktigare att kommunicera

Många i vårt samhälle tycker att personer med funktionsnedsättningar inte kan göra någonting utan hjälp. De tycker att personer med funktionsnedsättningar kan sitta i ett hörn och vänta på att någon ska ha tid att göra någonting med dem och sedan kan de gå tillbaka till sitt hörn. Eftersom jag själv inte kan röra mig vill jag göra desto mer för att förbättra min egen och andras livskvalitet. Jag vill hjälpa andra och få till stånd förändringar till det bättre.

Därför känner jag ett extra stort behov av att försvara mig själv och andra i liknande situation. Jag vill få världen att förstå hur oerhört viktigt det är att vi alla har en röst och vad det egentligen innebär att inte kunna tala.

Jag tycker att Finlands grundlag är en av de bästa i världen. Den främjar yttrandefriheten och skyddar dessutom minoriteter mot diskriminering och orättvis behandling. Tyvärr måste man ändå säga att människor ofta glömmer bort grundlagen i sitt dagliga liv som samhällsmedlem.

Alltför många människor i vårt samhälle har en passivt aggressiv attityd gentemot minoriteter. Detta förhållningssätt framhävs, då en människa inte kan tala. Man anser att personer som inte kan tala inte tillför någon nytta i samhället. Trots detta kan dessa personer vara de som har mest att ge.

Därför försvarar jag alla dem som inte har någon röst; det är deras rättighet. Inte bara för att de ska ha en röst, utan därför att de har en egen röst som de kan identifiera sig med.

När de väl har en röst ska det inte ta slut. Utan när vi en gång lärt oss att tala, borde vi också göra det i fortsättningen. Vi ska inte ta det vi har som en självklarhet, utan istället använda det för kommunikation.  Man får inte glömma att kommunikation går i två riktningar; det är både att tala och att lyssna.

I några års tid har jag fört den här kampen och oberoende av hur långt jag har kommit får jag aldrig chansen att tala. Största orsaken till detta är att de som arrangerar evenemang tror att en person med en funktionsnedsättning får publiken att känna sig obekväm. Publiken blir överöst med irrelevant underhållning i stället för att få ta del av viktig utbildning.

Som det ser ut nu så står jag i underläge men det varken stör eller hindrar mig. Jag får dagligen bevisa att min finska sisu är vid gott liv då jag fortsätter min kamp för andras rättigheter.

Jag uppmanar alla er som inte har någon röst att kräva er rätt att tala och att säga vad ni tycker och tänker!

Kati van der Hoeven