Hörselsinnet i samspelet
Med hjälp av sitt hörselsinne riktar sig människan till sin omgivning och får information om saker som sker runt omkring henne. Hörselsinnet registrerar olika typer av ljud, fördelar ljudets styrka och frekvens samt hjälper till med att lokalisera från vilken källa och vilket håll ljudet kommer ifrån.
Med hjälp av ljud gestaltar människan också sin omgivning och kan förutse kommande händelser. Genom erfarenheter börjar bekanta ljud få betydelse. Klirret av tallrikar är ett tecken på att det snart är måltid och särskilda ljud av steg kan härledas till att en bekant person kommit in i rummet.
Hörselsinnet utvecklas redan innan födseln. Under sitt första levnadsår lär sig barnet att känna igen, lokalisera och skilja på olika ljud.
Till en början reagerar barnet övergripande på ljud i sin omgivning. Så småningom kan hon mer medvetet lyssna, vända på huvudet och leta med blicken efter ljudkällan.
När barnet lärt sig att röra på sig börjar hon aktivt söka sig till intressanta ljudkällor och pröva på hur olika föremål låter och hur hon själv kan producera olika ljud.
Också en svårt handikappad person gestaltar sin omgivning med hjälp av hörseln och reagerar på ljud i omgivningen. Intresset för olika ljudbringande föremål kan vakna om den närstående hämtar dem till personen och de gemensamt undersöker föremålet. Att höra sitt eget namn och den andra partens röst kan väcka intresse till samspel. Personen kan själv delta i samspelet med sina egna ljud.
Betydelsen i samspel
Hörselsinnet har en viktig betydelse i kommunikation och samspel med andra människor eftersom största delen av kommunikationen mellan människor sker med ljud.
Ofta förnimmer en människa även finkänsliga meddelanden med sin hörsel och kan tolka partners tonfall. Samma meddelande får olika betydelser beroende på hur det sägs – argt, glatt, trött eller sorgligt. Tonfallet hjälper oss att förstå meddelandet även om man har svårigheter att förstå tal.
I samspel är ljud viktiga eftersom ljud väcker den andra personens intresse samt för dels personen och dels det som är aktuellt. Ett svagt ljud kan berätta att människan har upptäckt en intressant sak och vill dela med sig av det med sin partner.
Med tal och ljud fördelar människor samspelet och begränsar sin egen samtalstur. Att vara tyst, att rikta blicken mot partnern eller en beröring berättar om att turen byts. Exempelvis i samspel med svårt utvecklingsstörda är det särskilt viktigt att använda sig av sitt kroppsspråk på detta sätt.
Problem med att ta emot och tolka signaler via hörseln
Om en människa hör dåligt har hon svårt delta i samspel som endast grundar sig på tal. I samtalssituationer måste hon ofta gissa sig till vad den andra menar. Det kan också ta längre tid att svara. Dessa situationer kräver mycken koncentration vilket leder till att människan lätt blir trött och drar sig undan situationen. Även hemma kan en människa med svag hörsel ha svårt att känna igen ord och lokalisera varifrån de kommer.
För samspelsutvecklingen kan även de minsta hörselresterna vara till hjälp. Det är viktigt att så tidigt som möjligt upptäcka en hörselskada så att eventuella hjälpmedel kan tas i bruk så fort som möjligt.
En total avsaknad av hörsel påverkar väldigt mycket en människans sätt att kommunicera och vara i samspel. En människa kan ändå uttrycka många saker med miner, gester, genom att peka, via aktivitet, med föremål, med tecken eller med hjälp av bilder. Personer i omgivningen borde också använda dessa uttryckssätt för att budskapet ska bli tydligt.
En gravt hörselskadad människa kan ha svårt att tolka en annans känslor för att hon inte hör olika tonfall. Vanliga, vardagliga fenomen kan också upplevas som plötsliga och skrämmande och deras betydelse kan vara svåra att förstå när man inte hör ljudantydningar i förväg. Man kan bli skrämd av sin samspelspartner om man inte ser henne närma sig.
En människa som är överkänslig för hörselförnimmelser upplever också många vanliga saker som motbjudande. Tallrikars klirr och sorl kan kännas avskyvärt. För att skydda sig mot ljud kan hon skydda öronen med händerna eller klaga i en alltför bullrig omgivning.
En människa som är underkänslig för hörselförnimmelser kan däremot ignorera ljuden helt och hållet, vilket gör att det blir svårt att få kontakt med henne med tal. För att få starka ljudupplevelser kan hon smälla eller knacka på saker.
En svårt talhandikappad person kan ha flera olika problem med sin hörsel men de blir ofta oupptäckta eftersom hon inte själv kan berätta det. Fastän hörselsinnet skulle fungera normalt så har en gravt utvecklingsstörd person, p.g.a. skador i centrala nervsystemet, svårt att förstå saker hon hör och skilja på det väsentliga hon hör.
Det är svårt att förstå betydelsen av tal i samspelet om talet inte skiljer sig från andra ljud i omgivningen. Personen kan bli skrämd för starka ljud och njuta av lugna ljud och lugn musik.
Det är bra för personer i omgivningen att följa med vilka ljud som ger en positiv reaktion och vilka ljud som har en lugnande effekt och hurdana ljud som aktiverar till samspel.
Anpassning av miljön och att stödja hörseln
En svårt handikappad person har svårt att själv hitta på sätt med vilka hon kan ersätta hörselsinnets bristfälliga verksamhet. De närstående kan ändå öka personen möjligheter i att delta i samspel och få stimulans genom att anpassa omgivningen och sin egen verksamhet.
Innan man anpassar ljudmiljön är det bra att de närstående utreder på vilket sätt deras partner reagerar på olika ljudstimuli såsom människoröster, musik och hemmets ljud. Genom att observera kan man också utreda, hur starkt, högt eller lågt ljudet ska vara för att personen ska höra det.
Genom att avlägsna bakgrundsljud och genom att föra ljudkällan på beröringsavstånd underlättar man betydligt hörandet och koncentrationen i en gemensam situation. När man påbörjar samspel är det viktigt att försäkra sig om att man har bra ögonkontakt med personen. Man kan också söka uppmärksamhet med beröring.
Det är viktigt för den närstående att minnas att den gravt utvecklingsstörda personen behöver mera tid att reagera och svara på ett meddelande. Man går vidare i samspelet först då den andra är färdig för det.
Om det finns brister i hörselsinnet, lönar sig det att utnyttja andra fungerande sinnen: syn-, känsel och rörelsesinnena.
Man gör saker så att de blir synliga, berörbara och upplevelsebara så att upplevelsen blir så mångsidig och så betydelsefull som möjligt. När de närstående själv använder sig av ersättande sinnen lär sig den gravt utvecklingsstörda personen att lägga märket till den andra personen verksamhet och upptäcka att det förväntas samma sak av henne själv. Exempelvis kan vissa gester som den gravt utvecklingsstörda personen själv gör, få betydelse om den andra parten reagerar på dem och själv konsekvent använder sig av dem.
Aktivering av hörselsinnet
- Gemensamma hörselupplevelser kan väcka en människas intresse för ljud och samspel med en annan människa. I vardagen kan man t.ex. aktivera hörselsinnet med
- att bekanta sig med olika ljud och ljudkällor i omgivningen
- att lyssna på ljud som kommer från olika håll
- att tillsammans frambringa ljud, rytmer och ackord med olika instrument
- att känna på ett föremål eller instrument som vibrerar
- att koppla av till lugn musik
- att röra sig tillsammans till musik