Barnet lär sig kommunikation och språk i vardagliga situationer. Bild: iStockphoto.com

Kommunikation är till exempel överföring av tankar, känslor, avsikter, förväntningar, åsikter, observationer och erfarenheter mellan människor.

Kommunikation grundar sig på samspel och det sker med hjälp av ett gemensamt språk. Det gemensamma språket är oftast tal, men det kan också vara alternativa eller kompletterande sätt så som tecken, bilder, föremål eller blisspråk.

En betydande del av kommunikationen människor emellan sker ickeverbalt. Speciellt känslotillstånd förmedlas i första hand via gester, miner, andningsrytm, kroppsspråk m.m.

Språket som uttrycksmedel

Det talade och skrivna språket ger obegränsade möjligheter till att uttrycka såväl konkreta som abstrakta saker. Med tal kan man också förmedla saker som inte finns här och nu. Talet är förutom berättandets också tänkandets och minnets verktyg.

Med hjälp av talet kan man komma ihåg det förflutna och planera framtiden, behandla känslor, fråga och svara, be och kräva, medge, neka och motsätta, berätta och föreställa sig saker, ljuga och skoja.

Då barnet utvecklas lär sig hen talets och kommunikationens olika användningsmöjligheter genom att kommunicerar med olika människor i olika situationer. Kommunikationskunskaperna fortsätter att utvecklas hela livet.

Språkets och talets utveckling

Barn verkar anamma grunderna i kommunikation och språk nästan av sig självt. Det finns trots allt stora individuella skillnader.

Största delen av barnen börjar förstå tal med anknytning till bekanta situationer under ett års ålder och säger sina första ord vid ungefär ett års ålder. De flesta barn börjar kombinera ord vid ett och ett halvt till två års ålder.

Några år senare börjar barnets språk till stora delar motsvara omgivningens vuxenspråk trots att det ännu kan förekomma barnsliga drag. De sista språkliga avvikelserna försvinner vanligtvis före skolåldern. Språkets snabba utveckling utjämnas efter de första levnadsåren men fortsätter långt in i ungdomen.

I själva verket utvecklas språket genom hela livet. Nya upplevelser kräver nya ord och uttryck och varje kommunikationserfarenhet omformar och berikar människans språk.

Tidiga samspelserfarenheter

Ett spädbarn behöver ända från födseln rikligt med upplevelser av att det är trevligt och nyttigt att ha att göra med andra människor. Dessa från födseln samlade samspelserfarenheterna ligger som grund för talet och kommunikationen. De är synnerligen viktiga både för barn med normal utveckling och också för barn där det finns riskfaktorer som kan påverka utvecklingen.

När vuxna är i nära kontakt med sitt spädbarn märker de ofta instinktivt hurudant umgänge barnet behöver och agerar därefter. De vuxna skapar, med sitt eget handlande, grundpelare för barnets kommunikationsutveckling.

När samspelet mellan barnet och den vuxna fungerar lär sig barnet att

• njuta av att umgås och att vara nära andra människor
• rikta sin uppmärksamhet till en annan människa och vara närvarande
• koncentrera sig och vara närvarande
• fungera tillsammans
• turas om dvs. turtagning
• reglera och kontrollera sin egen aktivitetsgrad
• använda och förstå ögonkontakt
• använda och förstå miner
• använda och förstå fysisk kontakt
• använda och förstå kroppsspråk och annan ljudlös kommunikation
• ljuda, använda ljud och ord och tal på ett meningsfullt sätt
• uttrycka och förstå känslor
  Källa: Nind & Hewett (2011)

När grunden för kommunikationen har blivit lagd, lär sig barnet nya färdigheter som att använda och förstå tal och språk.

Tidiga samspelserfarenheter

Att lära sig förstå meningen med språket

Då ett barn och en vuxen gör saker gemensamt samt fäster uppmärksamheten på samma saker lär sig barnet att förstå meningen med att använda språk.

I sådana här situationer benämner den vuxna föremål, människor och aktiviteter som hen märker att barnet uppmärksammar. På det här sättet lär sig barnet att man med olika ord kan hänvisa till olika saker och att ord har samma betydelse för olika människor.

I början kan ordens betydelse vara något annorlunda för barnet än för de vuxna. Detta beror på att ordförrådet och språket ännu är knapphändigt och också på att barnet upplever och kategoriserar sin omgivning annorlunda än den vuxna.

Begreppen kan vara knapphändigare eller omfångsrikare eller så kan barnet enligt den vuxna helt och hållet använda sig av ”fel” ord. I samband med fler och fler språkliga erfarenheter börjar ordens betydelse så småningom ändå preciseras och motsvara vuxenspråkets betydelse.

Det gemensamma språket behöver inte vara talat språk

Hur samspelet fungerar är inte alltid beroende av det talade eller det skrivna språket. Det väsentliga i kommunikationen är att parterna använder ett sådant uttryckssätt som båda behärskar.

När ett gemensamt språk saknas

Som sakkunniga talterapeuterna Kaisa Laine och Kaisa Martikainen, Kehitysvammaliitto / Tikoteekki

Litteratur

Nind, M. & Hewett, D. (2011). Voimauttava vuorovaikutus. Opas toimintatavan käyttöön. Helsinki, Kehitysvammaliitto.