Känselsinnet i samspelet
Med hjälp av känselsinnet får människan information om sin kropp samt om föremål och deras egenskaper. Genom känseln, som kompletteras av de andra sinnena, kan man gestalta sin omgivning.
Med känselsinnets receptorer känner människan beröring, tryck, smärta, kyla, värme och vibrationer.
Med dessa förnimmelser som berör kroppen gestaltar människan också sin egen kropp och dess konturer samt upplever musklernas och benbyggnadens existens och funktion. Känselsinnet varnar också för många faror som riktas mot kroppen.
Känselsinnet finns huvudsakligen i huden, som är människans största organ. Känselsinnet är vårt största sensoriska system tillsammans med positions- och rörelsesinnet. Det har synnerligen stor betydelse för människor som har brister i andra sinnesfunktioner. Exempelvis får synskadade människor största delen av sina sinnesförnimmelser via känselsinnet.
Känselsinnet börjar utvecklas redan i fosterstadiet. För ett nyfött barn är känselsinnet som känsligast runt munnen. Till en början tar barnet emot största delen av sina sinnesförnimmelser via munnen och huden. Att föra saker till munnen och att beröra med händerna är barnets sätt att bekanta sig med världen och nya saker omkring sig.
Föräldrarna förmedlar till sitt barn många känslotillstånd med sin egen beröring och på sättet hur de lyfter, klär och matar henne. Ibland har beröringen en lugnande effekt och ibland lockar den med till en gemensam lek. Då en gemensam förståelse utvecklas börjar barnet följa och förutse förälderns beteende. Hon uttrycker sitt behov av att bli berörd genom att vilja komma i famnen.
Också den svårt utvecklingsstörda personen bekantar sig med omgivningen genom att känna sig för och tar kontakt med andra människor genom beröring.
I många av vardagens samspelssituationer finns det möjlighet till olika sinnesförnimmelser. Vårdsituationer, påklädande, tvättande och måltider innehåller många sinnesstimuli. I dessa situationer kan beröringserfarenheter mot kroppen hjälpa en utvecklingsstörd person att gestalta sin kropp och dess gränser.
Betydelsen i samspel
Att beröra och bli berörd har en central roll i mänskligt samspel. En beröring känns inte bra om den är hårdhänt. En öm, varm beröring däremot känns bra för de flesta av oss. En nära kontakt med en annan människa stärker känslobanden mellan parterna.
I vardagliga möten skakar man hand och klappar sin samspelspartner på axeln. En ledsen partner tröstar man genom att kramas och förargelse visar man genom att undvika beröring.
En gravt handikappad människa behöver en annan människas beröring och närhet precis som vi alla andra. Att hålla någon nära och smeka henne ökar känslan av trygghet.
I dessa situationer är det också möjligt för henne att förnimma den andra partens känslotillstånd. Ett stelt väsen och snabba, häftiga rörelser säger att den andra har bråttom. En lugn och mild beröring säger att de närstående accepterar henne just som hon är.
Problem att ta emot och behandla sinnesimpulser via känseln
Känselsinnet är ett av människans försvarsmekanismer. Om känselsinnet inte fungerar eller fungerar bristfälligt blir människan inte varse faror hon utsätts för. Smärtförnimmelser uppkommer inte ens då man rör ett vasst objekt eller rör en het yta. Det går även att kvävas av mat ifall känselsinnet i munnen eller svalget fungerar bristfälligt.
En människa vars känselsinne är överkänsligt undviker att beröra objekt eller andra människor och gillar inte heller att själv bli berörd. Att tvätta sig, bära obekväma kläder och att få smutsiga händer kan för personen kännas motbjudande. En lätt, överraskande beröring kan resultera i en defensiv- eller flyktreaktion. Att förstå orsakerna till ett sådant beteende är viktigt så att man inte tolkar det som dåligt beteende eller likgiltighet.
En människa vars känselsinne är underkänsligt berör och känner på nästan allting som kommer i hennes väg, också på andra människor. Hon söker starka känselförnimmelser på sig själv genom att trycka och slå sig själv. Eftersom hon inte känner av smärta känner hon inte heller att hon skadar sig själv. Nära människor kan uppleva sådan aktivitet som störande varefter de undviker att ta kontakt med en människa med ett sådant beteende.
Om en människa inte reagerar på känselförnimmelser kan orsaken vara att hon inte klarar av att kombinera olika förnimmelser med varandra och därför inte förstår deras betydelse. En förnimmelse man inte förstår kan kännas skrämmande.
Att koncentrera sig på känselförnimmelser kan också störas av andra förnimmelser som motiverar mera. Över- och underkänslighet gällande känselsinnet är vanliga och de försvårar många vardagliga situationer. Personliga olikheter i hur man reagerar på förnimmelser ska man ta i beaktande då man anpassar miljön eller då man provar på något nytt.
Att anpassa omgivningen och stödja känselförnimmelser
Genom att observera kan närstående utreda hur personen reagerar på känselstimuli som beröring, olika temperaturer och material. Det är viktigt för samspelet att hitta sådana situationer som känns behagliga för personen.
Om personen inte själv kommer eller självständigt kan söka sig till att känna på föremål, måste närstående göra föremålen tillgängliga för henne. Genom att tillsammans bekanta sig med och prova kan saker som först känts skrämmande bli bekanta. Partnerns lugn, närvaro och närhet lugnar och uppmanar till nya upplevelser.
Erfarenheter av närhet kan man erbjuda i många samspelssituationer. Under samspelssituationerna observerar man människans reaktioner och byter olika former av närhet enligt vad människan tycker om: tar under armen, smeker ansiktet och ryggen, krafsar, kittlar och njuter av samvaron.
Ibland kan en svårt utvecklingsstörd person ha ett känselsinne som är så överkänsligt, att det blir ett hinder för uppkomst av samspel. Genom invänjning kan närstående ändå lära henne att acceptera en annan människas närhet och beröring. Att massera och borsta håret kan till en början kännas motbjudande men samspel kan genom erfarenhet och förtroende så småningom lyckas även i närkontakt.
En människa som reagera underkänsligt på känselförnimmelser kan exempelvis sluta att skada sig själv om partners erbjuder henne alternativa tillräckligt starka känselförnimmelser.
Känselsinnets aktivering
Det går att aktivera känselsinnet naturligt i vardagliga situationer. Målet är att väcka människans intresse för ett mångsidigt användande av känselsinnet. Nedan finns exempel på vardagliga situationer där känselförnimmelser erbjuds.
- Man använder sig av olika borstar och svampar i tvättsituationer och varierar på ett gemytligt sätt vattnets temperatur
- Man ger känselförnimmelser jämnt på kroppens båda sidor och särskilt på de delar som människan inte själv ser
- Ser till att kläder inte är åtstramande eller kittliga
- Känner på olika material som finns i hemmet
- Man använder sig av olika material i inredningen samt känner på dem
- Masserar kroppen med olika bollar, rullar och vibrerande apparater
- Man smörjer in händer, fötter och ansikte
- Man ligger under ett tungt täcke och upplever täckets trygga tyngd
- Man känner utomhus hur vinden känns mot ansiktet, hur kall snön är och hur sanden kittlar på tårna
- Man är nära, tar i famnen, smeker, kramas, skakar hand, kittlas, krafsas.