Kommunikationsträning – en habiliterande modell i fem faser

En lyckad kommunikationsträning för personer med språksvårigheter sker alltid med stöd av personens närstående. De närståendes roll är mycket viktig, eftersom de dagligen kommunicerar med personen med språksvårigheter.  

Kommunikationsträningen förutsätter att alla parter förbinder sig till de uppgifter man tillsammans kommit överens om. Här åskådliggörs kommunikationens utvecklingsfaser och kommunikationsträningen ur personer med språksvårigheter, de närståendes och talterapeutens synvinkel.

Målet för kommunikationsträningen är en fungerande interaktion 

Målet för kommunikationsträningen är att möjliggöra en fungerande kommunikativ interaktion, oberoende av vilken nivå av självständighet och kunskap personen når i sin kommunikationsutveckling. Trots att kommunikationsträning beskrivs som en fortskridande process, sker framstegen enligt personens egna förutsättningar.   

En fungerande interaktion är en grundläggande mänsklig rättighet. För människor med grava språksvårigheter innebär detta rätten till en kunnig samspelspartner. Det innebär också rätten till att få lära sig alternativ och kompletterande kommunikation och att få hjälpmedel som behövs för kommunikation.

  

Kommunikationsträningens faser och innehåll 

I den här artikeln åskådliggörs kommunikationsträning hos personer med en medfödd intellektuell funktionsnedsättning. I modellen för kommunikationsträning i fem faser beskrivs de närståendes roll, och målen för kommunikationsträningen. I modellen belyses också vikten av att kommunikationsträningen framskrider i rätt takt och motsvarar personens utvecklingsmässiga och individuella behov. Kommunikationsträning är en förändringsprocess som har en tydlig början, men vars exakta slutpunkt inte kan bestämmas på förhand.  

I artikeln exemplifieras inte situationer där en person förlorar tal- och språkförmågan oväntat (t.ex. afasi) eller successivt (t.ex. ALS) i vuxen ålder. Däremot kan delar av kommunikationsträningen tillämpas exempelvis vid långt framskridna minnessjukdomar. Eller hos personer med mycket omfattande hjärnskador med betydande svårigheter i såväl informationshantering som med kommunikation.  

Med hjälp av följande frågor granskas kommunikationsträningens innehåll 

  • Hur interagerar personen? (kommunikationens utvecklingsnivå)
  • Vilka är kommunikationsträningens tyngdpunkter?
  • Vilka uppgifter har talterapeuten och de närstående?
  • I vilken ålder infaller fasen vid åldersenlig utveckling? (åldersreferenserna är riktgivande) 

Kommunikationsträningens faser och jämförelser med åldersenlig kommunikationsutveckling är riktgivande. Det är skäl att komma ihåg att kommunikationsutvecklingen alltid är individuell. 

Kommunikationsträningens fem faser: interaktionen förändras i och med att kommunikationsförmågan utvecklas. 

 

FAS 1: Att skapa en grund för kommunikation 

”Du och jag är tillsammans och jag behöver dig.”

  

Hur interagerar personen? 

I den här fasen är växelverkan med en annan människa en grundförutsättning för personen i fråga. Hen behöver näring, vila, trygghet och närhet, vilket motparten kan erbjuda.  

 Personen kan ännu inte medvetet uttrycka sina behov genom sitt beteende, utan rörelser, minspel och ljud är reaktioner på förändringar i måendet (mår bra eller dåligt, är hungrig eller trött).  De närstående besvarar dessa reaktioner genom att erbjuda trygghet och omsorg. Genom sina ageranden bygger de närstående upp en grund för social interaktion och kommunikation.  

 

Vilka är kommunikationsträningens tyngdpunkter? 

I den här fasen finns ingen målsättning för den egentliga kommunikationen.  Istället skapar kommunikationsträningen en grund på vilken kommunikationen i fortsättningen kan vidareutvecklas.  

I denna fas är det viktigt att hitta lämpliga, ofta individuella, sätt att erbjuda omsorg och trygghet för personen i form av näring, vila, närhet och tillgivenhet. När det gäller personer med grava intellektuella funktionsnedsättningar beaktas särskilda behov, som till exempel motoriska svårigheter och problem med hantering av sinnesinformation. 

 

Vilka uppgifter har talterapeuten och de närstående? 

Att skapa en grund för kommunikation sker i första hand via de närstående. Talterapeutens uppgift är att stärka de närståendes färdigheter att interagera med personer med grava funktionsnedsättningar 

I praktiken sker detta då terapeuten och de närstående träffas. Terapeuten handleder i att iaktta, observera och tolka personens kroppsliga uttryck, det vill säga kroppsspråket, samt att besvara det.  Via kroppsspråket förmedlas information om behov och tillstånd, som den närstående ska uppmärksamma genom att erbjuda omsorg och trygghet.

 

I vilken ålder infaller fasen vid åldersenlig utveckling?  

Fasen infaller under barnets första månader 

 

Fas 2: Att stärka grunden för kommunikationen 

”Du och jag gör saker tillsammans, eftersom det skapar glädje och får oss på gott humör."

 

Hur interagerar personen? 

Även i den här fasen är interaktion en grundförutsättning för personen. De närstående är fortfarande den viktigaste källan till trygghet och närhet, men de tillför också glädje och betydelse för samvaron och det som görs tillsammans. 

 Personen börjar agera medvetet och riktar sin uppmärksamhet mot de närstående och deras gemensamma aktiviteter. Koncentrationsförmågan och förmågan att behärska aktivitets- och känslotillstånd enligt situation, utvecklas med stöd av de närstående. Tänkandet är bundet till nuet och till det som nyss har skett.  

 

Vilka är kommunikationsträningens tyngdpunkter? 

I den här fasen stärks grunden för kommunikation, det vill säga kontakten till en annan människa: att ta kontakt och att upprätthålla den. Detta sker fortsättningsvis via de närstående. Talterapeutens uppgift är att identifiera de sinneskanaler som fungerar bäst med tanke på interaktion. Talterapeuten handleder i att skapa betydelsefulla och intressanta tillfällen för personen och de närstående att vara och att göra saker tillsammans i. 

 

Vilka uppgifter har talterapeuten och de närstående? 

Talterapeuten handleder de närstående i att besvara personens försök till kontakt och att skapa variation i sättet att samspela. Talterapeuten handleder de närstående i att använda lekar och andra meningsfulla aktiviteter som hjälper personen att uppfatta sambandet mellan orsak och verkan. Terapeuten ger också vägledning i att känna igen faktorer i interaktionssituationer som är intressanta och betydelsefulla för personen.  

I vissa fall kan talterapeuten redan i det här skedet göra de närstående förtrogna med metoder som stöder och ersätter talet om det ur personens synvinkel är motiverat och främjar kommunikationsträningen 

 

I vilken ålder infaller fasen vid åldersenlig utveckling?  

Fasen infaller när barnet är kring 1-år. 

 

FAS 3: Ordlös kommunikation och språkbad som metod i stödjande och ersättande av tal 

”Du och jag vill medvetet dela erfarenheter med varandra.” 

 

Hur interagerar personen? 

I den här fasen blir småningom personens interaktion medveten. Hen är medveten om vad de närstående har fäst sin uppmärksamhet på och kan själv rikta sin uppmärksamhet mot samma objekt. Förmågan till delad uppmärksamhet är en förutsättning för samtal och all samverkan.  

I den här fasen lär sig personen att uttrycka sig med hjälp av samma metoder som de närstående använder: ord, stödtecken eller bilder. Personen förstår mera än hen själv kan uttrycka. 

Personens tänkande utvecklas småningom från händelser ”här och nu" till att kunna komma ihåg händelser som skett för några dagar sedan.  

Eftersom kommunikation till stor del grundar sig på ordlös kommunikation, är det de närståendes uppgift att tolka och precisera personens signaler. Deras roll är därför central för att kommunikationen ska fungera.  

 

Vilka är kommunikationsträningens tyngdpunkter? 

I kommunikationsträningen fokuserar man på att införa kompletterande kommunikation. Talterapeutens uppgift är således att handleda de närstående i att utöva språkbad med metoder som kompletterar tal, det vill säga att använda stödtecken och bilder parallellt med tal. Språkbad i kompletterande metoder stöder också förståelsen för talat språk. 

Det är viktigt att ordförrådet och nivån på språket i språkbadet är mer mångsidigt än personens befintliga kommunikationsförmåga. Detta möjliggör att personen kan utvidga och variera sin egen uttrycksförmåga. Redan i den här fasen börjar de närstående använda stödtecken eller en kommunikationspärm där de kan peka ut nyckelord som är centrala i talet (skapar en modell för kommunikation). 

Att skapa modeller för kommunikation på meningsnivå (ord för ord) är oftast inte nödvändigt. Men det är ändå viktigt att beakta personens individuella behov och anpassa kommunikationen därefter. Ytterligare information om språkbad i kommunikation som ersätter tal.

I kommunikationsträningen strävar man efter en fungerande kommunikation som kompletterar tal i olika situationer. Om detta sker med bilder får personen vanligen i det här skedet lösa bilder, kommunikationstavlor eller en nyckelordsmapp till stöd för sin kommunikation. Om personen har en god språklig och kognitiv grund kan de närstående börja skapa modeller för sina uttryck på en mer omfattande meningsnivå och med ett större ordförråd. 

En talapparat kan även införskaffas till personen. Talapparaten kan konkret ge hen möjlighet att få sin röst hörd och till exempel bli sedd och uppmärksammad i en grupp.  I talapparaten kan man också spela in färdiga budskap.  Dessa budskap ökar personens möjligheter att snabbare reagera i ett samtal, och att uttrycka sig med fler ord än de språkliga färdigheterna just ger möjlighet till.  

Det är bra att komma ihåg att naturliga gester, miner och, vid behov stödtecken, alltid är det snabbaste sättet att uttrycka ett känslotillstånd eller att hänvisa till något synlig. Att bläddra i en omfattande ordsamling tar tid, därför är det bra att sammanställa mindre ordlistor för förutsebara situationer antingen i en kommunikationstavla eller i talapparaten.  

 

Vilka uppgifter har talterapeuten och de närstående? 

Talterapeuten informerar de närstående om kommunikationsmetoder som kompletterar tal, och ser till att personen får de hjälpmedel för kommunikation som hen behöver. Kommunikationsträningen sker i första hand tillsammans med och med stöd av de närstående. Därutöver kan en del av kommunikationsträningen också bestå av arbete talterapeuten och personen emellan.  

Terapeuten och de närstående kan med fördel redan i detta skede fundera på vad som behöver kommuniceras i olika situationer, och vilket som är det bästa sättet att producera budskap (bilder, naturliga gester m.m.).  

Ofta börjar personen förlita sig alltför mycket på de närstående i olika kommunikationssituationer eftersom personens budskap behöver en säker tolkning av en närstående. De närstående i sin tur bör medvetet försöka stöda personens egna val och eget tänkande eftersom det annars finns risk för att de närstående omedvetet börja styra personens tänkande.  

 Personen bör också få tillfälle att kommunicera med människor i olika åldrar så att hens sociala färdigheter och självständighet ska kunna utvecklas.   

 

I vilken ålder infaller fasen vid åldersenlig utveckling? 

Fasen infaller när barnet är 2-2,5 år. 

 

FAS 4: Att lära sig ett gemensamt språk i olika kommunikationssituationer 

”Du och jag har ett gemensamt språk: stödtecken, bilder eller ord.” 

Hur interagerar personen? 

I den här fasen har personen redan en stark grund för sin kommunikation. Personen kan gestalta sin omgivning, ta kontakt och samspela med de närstående. Hen kommunicerar medvetet genom att använda ett symboliskt språk, vilket innebär att hen kan använda tecken, bilder eller ord i rätt betydelse och i rätt kontext.   

Till exempel en person som kommunicerar med bilder, kombinerar bilder med varandra och kompletterar naturligt gestikulering med dessa.  

Personens tänkande har utvecklats från konkret till mera abstrakt. Personens kommunikation är inte längre enbart situationsbunden. 

 

Vilka är kommunikationsträningens tyngdpunkter? 

Personen uppmuntras att kommunicera med de metoder hen lärt sig med så många olika människor som möjligt och i olika situationer. Man försöker minska de närståendes hjälp i kommunikationssituationer för att personen också ska lära sig att kommunicera med andra än bekanta. De närståendes stöd och att de finns tillgängliga är emellertid fortfarande mycket viktigt.  

I synnerhet barn kan lära sig att alltför mycket ty sig till en vuxen om barnets självständighet inte stöds. Genom att erbjuda naturliga samspelssituationer med barn i samma ålder ges barnet möjlighet till självständig utveckling. 

I kommunikationsträningen blir alternativ och kompletterande kommunikation och hjälpmedel allt viktigare. Parallellt med tidigare hjälpmedel kan kommunikationspärmar med mera omfattande ordlistor eller datorbaserade kommunikationsprogram tas i bruk.  

 

Vilka uppgifter har talterapeuten och de närstående? 

Talterapeutens uppgift är att handleda de närstående i att beakta personens individuella behov, såsom den språkliga utvecklingsnivån, då språkbad genomförs. Talterapeuten träffar också personen på tu man hand. I dessa situationer stärks behärskandet av ersättande kommunikationsmetoder och användningen av hjälpmedel. Dessutom görs förberedelser för kommande faser i kommunikationsträningen 

De närståendes uppgift är att fortsätta språkbadet och att skapa modeller för kommunikationen som sker med hjälpmedel. I den här fasen skapar de närstående ofta modeller för sina uttryck på meningsnivå. 

De närstående ska också stöda personens självständighet både när det gäller tänkande och kommunikation. Talterapeutens uppgift är att i synnerhet hjälpa barnets föräldrar att förstå hur de kan stöda barnets självständiga tänkande och kommunikation, och samtidigt också erbjuda det övergripande stöd som barnet behöver.  

 

I vilken ålder infaller fasen vid åldersenlig utveckling? 

Fasen infaller när barnet är 3-3,5 år 

 

FAS 5: Att berika kommunikationen och stöda självständighet i kommunikationen  

”Jag kommunicerar med dig och andra människor genom att tala, stödteckna eller använda bilder som redskap.”

 

Hur interagerar personen? 

Personen kommunicerar genom att använda ett symboliskt språk, till exempel stödtecken, bilder eller ord.  

Hen klarar redan delvis av ett abstrakt tänkande. Hen kan till exempel minnas, planera, fråga, precisera, korrigera och skoja.  

 

Vilka är kommunikationsträningens tyngdpunkter? 

I kommunikationsträningen strävar man efter att göra det språkliga uttrycket mångsidigare och mer precist samt öka självständigheten i kommunikationen. Personen uppmuntras och stöds i att uttrycka egna tankar och åsikter. 

I kommunikationsträningen koncentrerar man sig på att skapa mångsidiga kommunikationssituationer och att utveckla färdigheter för samtal såväl med jämnåriga som med andra.  

I den här fasen utnyttjar man mångsidigt kompletterande hjälpmedel, såsom omfattande och dynamiska kommunikationspärmar och datorbaserade kommunikationshjälpmedel.  

 

Vilka uppgifter har talterapeuten och de närstående? 

I den här fasen blir de närstående allt mer lyhörda medmänniskor som möjliggör kommunikation såväl med jämnåriga kamrater som med obekanta personer. De närstående stöder personen i att fatta egna beslut och att ha egna åsikter på en nivå som motsvarar den egna utvecklingsnivån. 

Talterapeuten ger vägledning i kompletterande kommunikation i olika situationer och för olika syften, så att kommunikationsfärdigheterna och uttrycksförmågan kan utvecklas ytterligare.   

 

I vilken ålder infaller fasen vid åldersenlig utveckling? 

Fasen infaller då barnet är ungefär fyra eller fem år och fortsätter långt in i skolåldern. 

Sakkunnig: Kaisa Laine, talterapeut, Kehitysvammaliittos Tikoteekki -tjänst 

 

Ytterligare information om kommunikationsträningens faser 

Communication Matrix: Seven levels of communication PDF (Communication Matrix)

Mera om ämnet  

Övriga tjänster som stöder rehabiliteringen 

Kommunikationsfortbildning och handledning