Multisensorisk aktivitet, multisensoriskt arbete och snoezelenmetoden är termer som används parallellt. Metoden baserar sig på att olika sinnen aktiveras och att man genom olika angenäma sinnesupplevelser åstadkommer en balans mellan aktivitet och avslappning.

Genom behagliga sinnesförnimmelser och upplevelser uppnår man ett bra sinnestillstånd för inlärning, fantasi, känslor, kreativitet, självförtroende, stressminskning och samspel.

Enligt Marja Sirkkola (2012) är multisensoriskt arbete en paraplyterm. Termen innehåller alla funktionella och kreativa arbetssätt inom välfärdsbranschen, utbildning och kultur, där man utnyttjar flera sinnen för att få erfarenheter och lära sig om sin miljö.

Brister i de vanligaste sinnena (syn, hörsel, känsel, lukt, smak, rörelse och smärta) eller kombinationer av dessa ger utmaningar i att uppleva ett meningsfullt liv. För att underlätta situationen behövs det en hinderfri, multisensorisk miljö samt hjälpmedel och arbetssätt som hjälper personen att klara sig på bästa möjliga sätt.

Multisensoriskt arbete är ett mångprofessionellt, vetenskapligt undersökt, etiskt och inspirerande arbete. I dess bakgrund finns Snoezelen (Hulsegge & Verheul 1987), Multisensory Environments (Pagliano 1999, 2001, 2010), Sensory Integration (Ayres 2008), men även flera rehabiliteringsmetoder inom musik, rörelse, konst och kroppsmedvetandet.

Sinnesrum

I metoden används oftast för ändamålet skapade upplevelseutrymmen, sinnesrum som är lätta och behagliga att komma till.

I sinnesrummen strävar man till att aktivera alla sinnen. Olika visuella lösningar gör rummet intressant för synsinnet.  Hörselsinnet aktiveras med musik eller med människo- och naturljud. Känselsinnet stimuleras av olika ytor och behagliga föremål vilka man kan röra. Luktsinnet stimuleras med behagliga dofter, och smaksinnet kan aktiveras med mat och dryck.

Sinnesrummen är olika. Det finns vita rummet, svartljus rummet, ekorummet, musikrummet, aktivitetsrummet, minnesrummet, mörka rummet, havsrummet, känselrummet, vibrationsrummet, aromrummet, tystnadens rum, upplevelseträdgården och naturrummet.

Litteratur

Ayres, A.J. (1992). Kun lapsi ei opi leikkimään. Aistitoimintojen yhdentymishäiriöt ja sensorisen integraation terapia. VAPK-kustannus. Valtion painatuskeskus. Helsinki.

Ayres, A.J. (2008). Aistimusten aallokossa. Sensorisen integraation häiriö ja terapia. Jyväskylä: PS-Kustannus.

Hulsegge, J. & Verheul, A. (1987). Snoezelen. Another World: A practical book of sensory experience environments for the mentally handicapped. Rompa.

Pagliano, P. (1999). Multisensory Environments. David Fulton Publishers. London.

Pagliano, P. (2001). Using Multisensory Environments. David Fulton Publishers. London.

Pagliano, P. (2012). The Multisensory Handbook. A Guide for children and adults with sensory learning disabilities. David Fulton Book. Routledge. London

Sirkkola, M. (2010). Multisensory Environments in social care: Participation and empowerment in sociocultural multisensory work. HAMKin e-julkaisuja 9/2010. Hämeenlinna. PDF