PECS är en metod som baserar sig på bildbyte. Med hjälp av metoden lär man barnet kommunikationsfärdigheter samt att ta initiativ i sociala situationer.

PECS (Picture Exchange Communication System) har utvecklats i USA och är en AKK-metod som främjar kommunikationsinlärning. Det är talterapeuten Lori Frost och psykologen Andrew Bondy som utvecklat metoden. 

Med hjälp av PECS-metoden lär man barnen att ta initiativ till kommunikation i sociala situationer. Efter detta framskrider man snabbt från att öva in förmågan att kunna skilja mellan bilder, till att bygga upp meningar och bildförråd samt att lära sig kommentera olika saker. 

Övningsstunder uppstår i vardagliga situationer, där olika begrepp lärs in i intressanta sammanhang och som en del av det naturliga samspelet.

Både ett litet barn, såväl som en vuxen som har autism eller annan störning som påverkar kommunikationsutvecklingen, kan med hjälp av PECS lära sig grundidén med kommunikation. 

Det är lätt att inleda träningen och PECS utesluter inte andra parallella rehabiliteringsmetoder. PECS kräver inga stora ekonomiska satsningar eller specialkunskaper. Alla kan använda PECS i vardagliga situationer efter att de fått sakkunnig information.

Att lära sig samspel och initiativtagande

Inom PECS-metoden behöver inte eleven först lära sig speciella arbetssätt eller förmågor att skilja mellan bilder, utan man tar genast itu med själva samspelsidén.

Det första och avgörande steget innan den riktiga inlärningen tar vid är att man tillsammans med föräldrarna kartlägger saker som är angenäma för barnet, samt observerar situationer där fria val kan göras. Oftast vet föräldrarna vad barnet tycker bäst om. 

I denna metod är det inte läraren som avgör vad som "diskuteras" tillsammans med barnet. Läraren går med på att tala om det som intresserar barnet allra mest - oberoende av om det är knackkorv, spindlar, godis eller vad som helst annat.

I början av PECS-övningen lär man barnet tillsammans med läraren att byta ut bildkort mot den sak eller det föremål barnet vill ha. Barnet måste inte förstå bildens betydelse. Läraren reagerar och svarar omedelbart på elevens begäran. Tack vare upplevelserna lär sig barnet den grundläggande idén med kommunikationen - att påverka en annan människa, att ge och att få. 

I PECS-övningarna används inga ord, orsaken är att man vill hindra barnet från att bli beroende av kommunikationspartnerns hjälp. Läraren använder inte heller gester eller miner.

Barnets intresse upprätthålls

Motivation hålls hela tiden i minnet. Övningsföremålen får inte vara ointressanta för barnet och genom kontinuerlig kartläggning ser man till att barnets intresse och iver för övningarna bibehålls. Det krävs känslighet och kreativitet av handledaren för att hitta lämpligt material för varje barn. Här betonas vikten av en nära kontakt med föräldrar och andra samarbetspartners.

Speciellt i början är det viktigt att skapa ett tillfälle där barnet blir ivrigt att få en viss sak. Samtidigt visar man barnet konkret hur barnet kan be att få det hen vill ha.

Genom att upprepa samma sak många gånger förmedlas grundtanken med kommunikationen till barnet. Grundidén är att förmedla ett budskap till en annan människa, så att man får feedback. Kommunikation är inte att peka med fingret på en bild, ifall ingen ser på. Det viktiga är att rikta sin begäran till en annan människa, på ett sätt som gör att denna blir tvungen att reagera.

I PECS-övningarna lär man barnet att vara en aktiv och tålmodig initiativtagare och samspelspartner. PECS-läraren är positivt närvarande i situationen. Läraren har det föremål barnet vill ha, men som kommunikationspartner tar hon inga initiativ i övningssituationerna. 

För att barnet skall få det hen vill ha, måste barnet alltså själv ta initiativ och aktivt försöka få kontakt med läraren - också då när lärarens uppmärksamhet medvetet är riktad åt ett annat håll.

PECS framskrider med små steg. Kommunikationen övas i etapper under dagens lopp, i olika situationer och tillsammans med många olika människor. På detta sätt försäkrar man sig om att färdigheterna ökar i takt med inlärningen. När PECS-övningen är som bäst liknar den ett glatt skådespel, där de vuxna vet idén som barnet håller på att lära sig.

När barnet skall lära sig initiativtagande och samspel finns ofta två vuxna på plats - den ena fungerar som kommunikationspartner och den andra hjälper barnet motoriskt med de nya stegen i inlärningen. Också assistenten är tyst i övningssituationen. Hennes enda uppgift är att genom motorisk handledning hjälpa barnet att välja rätt bild, när barnet ännu inte klarar av att utföra uppgiften självständigt.

PECS-metodens olika faser

Inom PECS-metoden framskrider man enligt ett exakt schema.

Under den första fasen lär sig barnet med hjälp av en bild idén med bildbyte. Målet med fasen är att barnet självständigt skall kunna välja en bild som motsvarar det föremål hen vill ha, nå kommunikationspartnern och räcka bilden till partnern. Under övningarna används flera olika saker som intresserar barnet, men endast en sak i taget. 

När barnet arbetar ges inga verbala eller andra promptar. Den vuxne benämner den valda saken först när barnets "taltur" är över, och den bild som valts redan är i lärarens hand.

I den andra fasen läggs spontanitet till. I slutet av den här fasen kan barnet självständigt gå till sin kommunikationsmapp, ta en bild och räcka den till den vuxne för att få den sak hen vill ha. Inga verbala eller andra promptar ges. Meningen uttrycks verbalt först när bilden som barnet överräckt är i lärarens hand.

I den tredje fasen fäster man uppmärksamhet vid utvecklingen av förmågan att kunna skilja mellan bilder. I slutet av fasen kan barnet självständigt välja en bild bland många olika bilder, gå med den till assistenten och sätta bilden i hennes hand. Det är fortsättningsvis förbjudet att tala i onödan eller ge tips. Barnet får en modell för hur ordet låter först när bilden är i lärarens hand.

I den fjärde fasen lär sig barnet att använda en "meningsremsa" där bildsymbolen "Jag vill ha" finns färdigt. Som fortsättning på meningen väljer barnet en bild som föreställer den sak det vill ha och överräcker sedan den färdiga meningen till läraren. Läraren uttalar barnets mening med ord. 

När barnet lärt sig denna fas flyttas "Jag vill ha" -kortet från meningsremsan till kommunikationsmappen och barnet får lära sig att självständigt bygga hela meningar med bilder. 

I slutet av fjärde fasen klarar barnet av att be om saker som finns utom eller inom synhåll, med hjälp av meningar. Barnet klarar av att välja "Jag vill ha" -kortet från sin kommunikationsmapp och fästa det på meningsremsans vänstra kant och sedan sätta en bild på önskad sak efter kortet. Sedan för barnet meningen till den samspelspartner hen vill och ger den till partnern. 

I detta skede har barnet 20-50 bilder i sin kommunikationsmapp och barnet klarar av att kommunicera med flera olika människor. Det är fortfarande viktigt att barnet bygger sina meningar självständigt, utan promptar i form av tal eller gester. Läraren uttalar barnets mening först när barnet räckt henne meningsbandet.

I den femte fasen lär sig barnet att svara på lärarens verbala fråga "Vad vill du ha?". Hittills har läraren fått tala till barnet först efter att barnet självständigt förmedlat sin begäran i bildformat till henne. Läraren har uttalat bildmeddelandet hon fått med ord till barnet. 

Lärarens uppgift blir nu att börja diskussionen med frågan "Vad vill du ha?", och lära barnet att reagera på frågan på rätt sätt. 

I slutet av femte fasen kan barnet bygga upp sitt svar på meningsremsan självständigt när barnet hör frågan "Vad vill du ha?" och på så sätt be om flera olika saker.

I den sjätte fasen lär sig barnet att kommentera spontant och svara på frågor, som inte belönas eller grundar sig på att be om och få konkreta saker. Den sociala belöningens betydelse ökar. 

I slutet av fasen klarar barnet av att svara på andra "Vad" -frågor som ställs ("Vad ser du?", "Vad hör du?", "Vad har du?" o.s.v.) utöver frågan "Vad vill du ha?".

I den sista fasen, som inte ges något ordningsnummer i PECS-programmet, utökas barnets begreppsförråd. Rumsbegrepp, färger, storlekar och andra abstrakta begrepp läggs till i barnets ordförråd. Ja och nej - svar lärs in för att bli en del av barnets uttryckssätt. 

PECS-metodens "födelsespråk" engelskan skiljer sig från finskan och svenskan vad gäller språkets uppbyggnad. I engelskspråkiga länder måste man lära sig att placera in prepositioner och artiklar i meningarna. Då PECS används på finska är det exempelvis ännu oklart hur prepositioner kan symboliseras. 

Utöver inlärningen av samspelsfärdigheter har man redan i de tidigare PECS-faserna lärt sig att använda bilder som är viktiga i vardagen. Exempelvis begreppen "hjälp", "vänta" och "paus" lär man sig redan innan man når den sjunde PECS-fasen. 

Man kan också göra illustrerade överenskommelser mellan barnet och läraren som handlar om vilken övning barnet väljer och vilken belöning barnet önskar sig. På det här sättet blir inlärningen av nya kognitiva och motoriska färdigheter smidiga och motiverande för barnet.

PECS:s plats i helhetsrehabiliteringen

Avsikten men PECS-metoden är att lära ut kommunikations- och samspelsfärdigheter. Fastän PECS inte är en metod för inlärning av tal, har man kunnat konstatera att den också har en positiv inverkan på talinlärningen. 

När barnet använder bilder och meningsremsan uttrycker den vuxne med ord saker som är viktiga för barnet, på samma gång som meningen med bilder är visuellt synlig för barnet. Talrika upprepningar samt motivering lockar barnet att härma orden och meningarna. 

Genom undersökningar har man också kunnat konstatera att en utveckling av kommunikationsfärdigheterna radikalt minskar utmanande beteende.

PECS har visat sig fungera speciellt bra när den inom helhetsrehabiliteringen förenas med ett beteendeanalytiskt tillvägagångssätt.

Inlärningen är motiverande och ger bra resultat när TEACCH-enliga strukturer är individuellt och flexibelt uppbyggda, kommunikationens grundfärdigheter inlärs funktionellt med hjälp av PECS-metoden och beteendeterapeutiska metoder används för att lära in nya kunskaper och färdigheter inom ett brett område.

PECS har en egen välmotiverad plast vid sidan av andra metoder som redan använts. 

Det skulle vara idealiskt ifall också barnens föräldrar kunde lägga sig in i grundidéerna med kommunikationsfärdigheterna - den tidiga växelverkan - och få praktiska råd av professionella så snabbt som möjligt efter att svårigheter i barnets kommunikationsutveckling konstaterats. 

På detta sätt kunde man hitta allt fler möjligheter att lära sig naturligt samspel och uppleva saker tillsammans i vardagen.

Erfarenheter

Nedan följer ett par exempel som beskriver varför det som man redan vet och lärt sig om bildanvändning inte nödvändigtvis alltid räcker till och varför man utöver gamla system behöver PECS-metoden.

När samspelet inte fungerar i kommunikationen

Barn A fungerade bra i strukturerad situation, hon använde kommunikationstavlor, vilkas betydelser hon väl kände till. Hon var skicklig på att peka på den bild hon önskade, när hon tillfrågades. Men när ingen vuxen var i närheten blev hon kvar på sin plats, tryckte på den bild hon önskade, blev ångestfylld och visste inte vad hon skulle göra.

Barn A hade lärt sig att man får det man vill ha, genom att trycka på önskad bild. Hon hade inte lärt sig kommunikationens grundidé - meddelandet måste riktas till en annan människa.

I PECS-metoden lär man barnet genast från början hur det skall göra för att få meddelandet att nå fram. Ifall barnet kan peka på en bild betyder det inte nödvändigtvis att det ännu förstår sig på alla de olika faktorer som hör till kommunikationskedjan.

När barnet är beroende av promptar

Barn B:s rehabilitering hade förlöpt enligt fastslagna riktlinjer. Enligt utlåtanden "fungerar hon bra i strukturerade situationer och kommunicerar med hjälp av bilder". Man hade övat en motiverande sak tillsammans med henne, att be om saft. När assistenten frågade "Vad vill du ha?", visade barnet bilden och fick sin saft. 

Situationen ändrades så att assistenten endast drack sin egen saft, utan att ge några vinkar. Barnet kunde inte längre visa "saft" -bilden som tecken på att hon ville ha saft, utan blev ångestfylld och började oroligt ge ifrån sig ljud, bita sig i handen, knuffa till bordet o.s.v. När den vuxne till slut frågade "Vad vill du ha?", visade barnet blixtsnabbt "saft"-bilden. Barnets kommunikation var alltså starkt beroende av en prompt och saknade initiativ.

Inom PECS-metoden strävar man till att undvika promptberoende. I PECS-övningarna betonar man precishet och försiktighet vad gäller att ge promptar. Verbala promptar är helt och hållet förbjudna. Man strävar också till att lämna bort fysiska promptar så fort som möjligt.

När barnet inte kan fånga den vuxnas uppmärksamhet

Barn C förstod och kunde själv skriva ord som anknöt till vardagen. När en vuxen var närvarande kunde hon på eget initiativ skriva det hon önskade, hon skrev exempelvis "hjälp" när hon fick problem med uppgiften, eller "WC" när hon ville gå på WC mitt under lektionen. 

När den vuxne flyttade sig lite åt sidan eller tittade åt annat håll, kunde barnet inte få den vuxne att uppmärksamma kommunikationsförsöken. Hon kunde skriva pappret fullt med "hjälp" -ord, men gjorde ingen gest för att få den vuxne att lägga märke till sitt behov. Barnet hade lärt sig att saker händer genom att man skriver ner ord.

Inom PECS-metoden poängteras spontan kommunikation. Målet är att barnet skall bli tålmodigt i sina försök att uttrycka sig. Barnet skall lära sig att fånga partnerns uppmärksamhet och försäkra sig om att meddelandet når fram och att mottagaren reagerar på initiativet.

Text: talterapeuterna Emilia Nivarpää-Hukki, Hennele Tanskanen och Sanna Tarpila

Källor

Frost, L. ja Bondy, A.: The Picture Exchange Communication System Training Manual. Cherry Hill, NJ: PECS, Inc. 1994

Bondy, A.: The Pyramid Approach to Education. An integrative approach to teaching children and adults with autism. Pyramid Educational Consultants, Inc. First Edition 1996.

Bondy, A. ja Frost, L.: The Picture Excange Communication System. Seminars in Speech and Language. Vol. 19.no.4. 1998

Webb, T.: The Picture Exchange Communication System – the talking goes on! Special Children. June/July 2000

Houser, E.: Autismiliiton PECS-kommunikaatiokurssi, Tampere 2000 Annual PECS Expo, Philadelphia, USA 2001

Mer om ämnet

Pyramid Educational Consultants Inc.:s webbsidor (engelsk)