Positions-, rörelse- och balanssinnet i samspelet
.
Positionssinnets (eller det proprioseptoriska sinnets) uppgift är att hjälpa människan att gestalta sin egen kropp, kontrollera positionen och att reglera de olika delarna av kroppens rörelser. Största delen av dessa funktioner sker omedvetet. Vi vet utan att se efter, i vilken position våra händer och fötter är när vi exempelvis sitter och håller en bok i vår hand. Dessa förnimmelser uppkommer i sinnesceller som finns i muskler, leder och senor, och reagerar på muskelsammandragningar, sträckningar, drag och tryck.
Rörelse- och balanssinnet däremot berättar för oss om vi själva är i rörelse och åt vilket håll och med vilken hastighet vi rör oss. Sinnesceller som finns i innerörat förmedlar information om förändringar i huvudets och kroppens rörelser. Med denna information klarar människan av att korrigera sin ställning då hon faller samt upprätthålla behövlig muskelspänst.
Positions-, rörelse- och balanssinnet utvecklas i barnets och förälderns samspelssituationer. Föräldrarna lyfter och rör barnet på olika sätt. De vaggar barnet till ro. De rullar och hoppar med barnet för att uppmuntra till ett roligt samspel.
Till en början reagerar barnet reflexmässigt på ändrade ställningar, men i och med att hon utvecklas lär hon sig att kontrollera sina rörelser allt bättre. Ju mera ett barn rör på sig desto säkrare känner hon sig. För att känna sig säker måste barnet känna att hon kan kontrollera sin kropp och sina rörelser.
Gravt utvecklingsstörda människor kan i sin vardag ha få möjligheter att uppleva mångsidiga kroppsrörelser eller att ändra kroppens ställning. Olika problem i att gestalta den egna kroppen och justera rörelser är därför vanliga för dessa personer.
Det är därför viktigt för den närstående att erbjuda den andra parten likadana sinnesförnimmelser som man vanligtvis får i vardagen. Endast med att försöka själv, ensam eller med hjälp, kan människan lära sig att känna av hurdana ställningar och rörelsebanor hennes kropp klarar av.
Betydelsen i samspelet
När positions-, rörelse- och balanssinnet fungerar bra, uppstår det hos människan en medveten syn på sig själv i relation till omgivningen. I samspel märks detta i förmågan att kunna vara på rätt samtalsavstånd och i förmågan av att anpassa sin egen aktivitet i situationen. I ett fungerande samspel speglar de båda parterna ordlöst varandras gester, miner och ställningar. Om den ena stiger upp och går iväg, följer den andra henne med blicken. På det här sättet behålls kontakten mellan parterna fastän det sker förändringar i situationen.
Om det finns brister i positions-, rörelse- och balanssinnet kan människan ha svårigheter att stadigt fästa blicken vid målet och hon kan kanske inte följa med ett föremål i rörelse. Det är också svårt att flytta blicken från ett föremål till ett annat och efter en delad uppmärksamhet tillbaka till sin partner. För att få kontakt med blicken förutsätts det en viss kontroll av ögonrörelserna. Ögonkontakt har en mycket viktig funktion i samspel mellan människor. Med hjälp av ögonkontakt vet samtalsparterna att de är närvarande för varandra och delar situationen tillsammans.
Människans handlingsförmåga, koncentrationsförmåga och känsloliv är långt bundna till hur hon upplever att hon kontrollerar sig själv och sin aktivitet.
En gravt handikappad människa har nödvändigtvis inte en klar och positiv bild av sina egna färdigheter eller förmågor att kontrollera den egna kroppen eller saker som händer runt om kring henne. Hon kan också ha svårt att upprätthålla en ställning som möjliggör att ta ögonkontakt eller medverka i samspel. Till det kan hon behöva en annan människas stöd och uppmuntran. Gemensamma, behagliga positions-, rörelse- och balansupplevelser kan väcka en lust att få mer likadana upplevelser.
Problem med att ta emot och att tolka positions-, rörelse- och balansförnimmelser
Ifall positions- och rörelsesinnena fungerar sämre än normalt, kan en människa ha svårt att vara medveten om huvudets och kroppens ställning och rörelser. Eftersom kroppsgestaltningen är svag kräver t.o.m. vanliga vardagssysslor koncentration och alla rörelser måste kontrolleras med blicken. Att röra sig blir också klumpigt om det är svårt att reglera musklernas rörelse och kraft.
Det är bra om de närstående ger människan den tid hon behöver till att uträtta saker och accepterar klumpigheten.
Om en människa reagerar sämre än normalt på förändringar i position och rörelser behöver hon också starkare återkoppling av kroppens rörelser. Därför kan hon söka sig till trånga utrymmen, som skåp, till hörn eller under bord. Det är också skönt att ligga under ett tjockt täcke, för då känns kroppens konturer, ställning och rörelser mycket bättre. I sådana gemytliga situationer kan det gå bättre att koncentrera sig på samspel.
Störningar i balanssinnet kan ta sig uttryck i överreaktion, underreaktion eller som en kombination av dessa. En människa som reagerar häftigt på balansändringar undviker att röra på sig eller vill inte plötsligt bli flyttad på. Eftersom hon reagerar lätt på ändringar i kroppen och huvudets ställning, kan hon vara rädd för att klättra, glida och gunga. Rädslan för nya situationer försvårar deltagandet i många vardagliga samspelssituationer.
En människa som reagerar underkänsligt på balansändringar söker sig ofta till situationer där hon upplever att hon får tillräckligt starka upplevelser som påverkar balanssinnet. Att gunga, roterande rörelser och hård fart kan intressera henne mera än lugn aktivitet. Det kan vara svårt att koncentrera sig på samspelet då man redan måste rusa till nästa aktivitet.
Anpassning av miljön och att stöda positions-, rörelse- och balansförnimmelserna
Genom att observera aktivitet och reaktioner kan man utreda hur personen upplever exempelvis ändringar i position och olika rörelseförnimmelser. Det är viktigt för samspelet att det finns sådana situationer som aktiverar till gemensam aktivitet och hjälper till att hålla kontakten och intresset uppe.
Om man reagerar överkänsligt på förändringar i positions-, rörelse- och balanssinnet kan man försöka med att lite i taget vänja sig vid förändringar. Till en början kan känslan av att falla kännas obehaglig för en gravt utvecklingsstörd person men med små rörelser i taget, att gunga tillsammans kan hon lära sig uthärda förändringen. Trots att man uppmuntrar till nya upplevelser och till gemensam aktivitet måste man ändå ge personen möjlighet att vägra göra det.
Ifall en människa har svårt att kontrollera sin ställning så att det inte går att hålla ögonkontakt, lönar det sig för partnern att sträva till att ställa sig så att det blir möjligast enkelt att fokusera blicken för den personen. En bra ställning hittas ofta genom att prova sig fram. Att hållas i en bra ställning kan underlättas med olika för ändamålet planerade hjälpmedel, så som stöd och stolar.
Att aktivera positions-, rörelse- och balanssinnet
- Exempel på hur man kan aktivera positions-, rörelse- och balanssinnet i vardagen
- man ligger turvis på mage och rygg
- man ligger under ett tyngre täcke och rör kroppen i olika ställningar
- man gungar tillsammans, rullar på golvet, byter riktning
- man övar sig att gå på ojämn terräng, skogsstigar, sand och i snödrivor
- man bär på tunga föremål, skuffar skottkärra och drar en pulka
- man brottas, kramas, dansar.