Språkbad i alternativ och kompletterande kommunikation
Om en människa endast hör tal i omgivningen, kan hon inte lära sig att uttrycka sig via alternativ och kompletterande kommunikation (AKK). Språkbad behövs oavsett ålder.
Grundtanken i språkbad är att språket lärs in genom att se, höra och genom att använda det i vardagliga situationer. Vi har vant oss vid att använda språkbad i inlärning av främmande språk. Även vårt modersmål lär vi oss via språkbad då barnet och föräldern samspelar.
Man behöver inte separat lära ett barn, att ett djur, som har fyra ben och jamar, är en katt. Att lära sig ordet katt börjar ofta med att barnet först ser på katten och sedan visar djuret till en vuxen. När den vuxna ser på katten och namnger den kan barnet förknippa namnet med katten.
I följande stadie börjar barnet härma och imitera den vuxnas tal. Barnet upprepar den vuxnas ord i olika situationer och så småningom uttalar barnen orden rätt utan att de inlärts separat.
Genom att imitera föräldrarna tillägnar sig barnet också alternativ och kompletterande kommunikation. Språkbadet stöder också inlärningen av baskunskaper i samspel och kommunikation samt hjälper att förstå talade meddelanden.
Oavsett den talhandikappade personens ålder behövs språkbad alltid när man lär sig en ny kommunikationsform. Då det gäller alternativ och kompletterande kommunikation innehar den talhandikappades dagliga samtalspartners en nyckelroll.
I praktiken borde samtalspartnern använda sig av alternativ och kompletterande kommunikation i all vardaglig kommunikation; då de ber om någonting, undrar över något, berättar om något, skojar om något o.s.v.