Tidiga samspelserfarenheter
Människors liv och erfarenheter av det egna livet, skapas i samspelet med omgivningen och speciellt i samspel med andra människor.
En stor del av samspelet människor emellan sker omedvetet. Vi kan t.ex. röra oss i en folkhop försjunkna i egna tankar och ändå inte törna ihop med andra människor, trots att vi inte fäster speciell uppmärksamhet vid deras existens. Detta beror på att vi i motsvarande situationer t.o.m. omedvetet kan tolka andra människors existens och på motsvarande sätt sända dem nödvändiga signaler om oss själva. Samspelet fungerar precis i enlighet med vad som krävs i den specifika situationen.
Samspelsfärdigheterna utvecklas
Föräldrar har ett stort behov av att tolka barnets signaler som om de vore medveten kommunikation.
En människas samspelsfärdigheter utvecklas genast från födseln. Babyns och dess föräldrars samspel har delvis en likadan, intuitiv grund som övriga djurs: babyn söker trygghet och näring för att hållas vid liv och föräldrarna svarar genom att uppfylla babyns behov. Då babyn gråter av hunger ger man babyn mat. Då babyn gråter av trötthet, vyssjar man babyn till sömns. Då babyn gråter av smärta, försöker man ta bort det som ger upphov till smärtan.
Till människobarnets och dess föräldrars tidiga samspel hör också sådana handlingar som kan ligga till grund för barnets sociala utveckling. Förälderns och babyns nära anknytning skapar en trygg miljö, i vilken samspelsfärdigheterna kan utvecklas på ett idealiskt sätt.
Föräldrarna har ett medfött behov och en stark motivation att tolka alla former av initiativ och aktivitet hos sin nyfödda baby, precis som om de skulle vara medvetna kommunikativa handlingar, samtal. De är, ur barnets perspektiv sett, alltid närvarande och lever enligt samma rytm som babyn. De känner på sig när babyn är pigg och vill samspela och i dessa situationer kan de omedvetet och instinktivt följa barnets rytm.
Mamman svarar på babyns gester och ljud som man gör i ett samtal.
Väldigt lyhörda föräldrar kan t.o.m. följa den nyfödda babyns andningsrytm, och reagera på minsta lilla ljud och ansiktsuttryck, precis som om de var turer i ett samtal. Föräldrarna tolkar ändå inte alla signaler som samspel. Högst sannolikt svarar föräldrarna på det som mest påminner om de metoder som vuxna vanligtvis använder i sitt samspel: ögonkontakt, läten, miner och handrörelser.
Omgivningen utforskas tillsammans
När babyn utvecklas börjar den allt mer aktivt fokusera på sin omgivning. Babyn inhämtar också själv information om sin värld t.ex. genom att fokusera på eller flytta blicken till något intressant och så småningom sträcka sig efter, fatta tag i eller röra sig mot någon intressant sak. När en vuxen följer med ett barns beteende kan denna i allmänhet avgöra vad som är målet för barnets uppmärksamhet och själv handla i enlighet med det.
Ibland vill barnet undersöka världen på egen hand men eftersom det med stöd av en vuxen klarar av mera avancerade aktiviteter, låter barnet i allmänhet den vuxna vara med och undersöka och utforska omgivningen.
När en vuxen lyhört fogar sig efter barnets intresseområde och anpassar det stöd hon ger åt barnet, klarar barnet av mera avancerade aktiviteter än om det blir utan stöd. Man säger då att barnet fungerar inom sin proximala utvecklingszon, d.v.s. att det med hjälp av samspel lär sig sådana saker som hör till följande utvecklingsskede. När barnet utfört handlingarna tillräckligt många gånger tillsammans med en vuxen, börjar det klara av dem på egen hand och följande utmaningar inom den proximala utvecklingszonen står i tur.
Från tidigt samspel till kommunikation
Då en mer kompetent samtalspartner tolkar barnets handlingar och konsekvent svarar på dessa i situationer som är viktiga och motiverande för båda parterna, blir barnet så småningom allt mera medveten om sina egna påverkningsmöjligheter och sin egen roll.
När barnet är lite under ett år lär det sig att medvetet dela uppmärksamheten med en annan människa. Barnet börjar med blicken kontrollera ifall den andra fäster uppmärksamhet vid samma sak som det. Barnet börjar visa och peka på saker, föremål och olika slags sysslor för andra människor. I detta skede kan man säga att det tidiga samspelet håller på att utvecklas till medveten kommunikation.
Det mest centrala elementet i det tidiga samspelet är delad uppmärksamhet. Ett barn som ännu inte pratar kan inte heller kommunicera kring något som inte är konkret närvarande eller synligt för båda parterna. I situationer där man delar ett gemensamt intresse har barnet ändå en idealisk möjlighet att lära sig ett uttryckssätt, det vill säga att använda ord.
I gemensamma leksituationer tolkar den vuxna de gemensamma, delade handlingarna till ord. Den vuxna benämner föremål, människor och handlingar. Eftersom barnets lek i detta skede mycket består av upprepningar, får barnet upprepade gånger en modell för hur tal används i den specifika situationen.
Den vuxna lockar också barnet att använda mera differentierade uttryckssätt, till en början exempelvis handlingar och expressiva läten – t.ex. djurläten eller fordonsljud, så småningom också mera talade ord.
Icke-verbalt samspel
Man tolkar och bemöter samtalspartnerns känslor redan i ett tidigt skede.
Den medvetna kommunikationen innehåller också alltid element av omedvetet samspel. Detta påverkar både innehållet i meddelandet och själva förmedlandet av det, ofta t.o.m. starkare än exempelvis det som uttrycks i tal.
När två människor samtalar med varandra befinner de sig samtidigt i ett icke-verbalt samspel. De observerar - för det mesta omedvetet - varandras fokus för uppmärksamhet, miner, hållning, gester och andra icke-verbala drag i samspelet, och anpassar sitt eget uttryckssätt enligt hur den andra partens samspelsbeteende påverkar dem.
Om det verbala meddelandet står i konflikt med det icke-verbala, tenderar människan att tolka det icke-verbala samspelet som mera äkta än det som uttryckts verbalt.
Eftersom människan lär sig att tolka det icke-verbala samspelet tidigare än det verbala, kan personer som fungerar på en mycket tidig utvecklingsnivå vad gäller samspel, ändå lätt tolka sin samspelspartners sinnesstämningar och känslouttryck, fastän de överhuvudtaget inte förstår talat språk.
Samspel och personer med multihandikapp
Vissa svårt multihandikappade människors samspelsfärdigheter utvecklas aldrig till en medveten kommunikation. Deras samspel kan ändå vara tillfredsställande och garantera dem en god livskvalitet, ifall de närstående anser det vara lika viktigt och stödjer det på samma sätt, som föräldrar naturligt gör med små barn som utvecklas normalt.
Beroende på vilken typ av svårigheter de handikappade människorna har, kan de fungerande samspelsmetoderna se väldigt olika ut och vara individuellt anpassade. Metoderna är ändå alltid sådana som alla människor instinktivt använder i samspel. Varje människa kan, om hon vill, lära sig att målmedvetet använda dessa när hon tolkar en svårt handikappad persons uttryckssätt, eller då hen vill uttrycka något för den talhandikappade.