Led- och muskelsinnet samt balanssinnet

Led- och muskelsinnets uppgift är att hjälpa människan att uppfatta sin egen kropp, kontrollera dess position och reglera rörelserna i kroppens olika delar. En stor del av denna funktion är omedveten. Vi vet, utan att titta, i vilken position våra ben och armar är, till exempel när vi sitter och håller en bok i handen. Dessa förnimmelser uppstår när sinnesceller i muskler, leder och senor reagerar på muskelkontraktion, sträckning, dragning och tryck.

Balanssinnet berättar om vi själva är i rörelse eller stilla samt i vilken riktning och med vilken hastighet vi rör oss. Sinnesceller i innerörat förmedlar information om förändringar i huvudets och kroppens position. Med hjälp av denna information kan människan till exempel korrigera sin ställning vid fall och upprätthålla den muskelspänning som behövs.

Led- och muskelsinnet samt balanssinnet utvecklas i det tidiga samspelet mellan barnet och föräldern. Föräldrarna lyfter och rör barnet i olika positioner. De vaggar barnet när det behöver lugna sig. De snurrar eller hoppar också med barnet för att uppmuntra till livlig interaktion. Till en början reagerar barnet reflexmässigt på förändringar i position, men med utvecklingen lär det sig att kontrollera sina rörelser mer medvetet. Ju mer barnet rör sig, desto säkrare känner det sig. Känslan av trygghet påverkas av upplevelsen av att kunna kontrollera sin egen kropp och dess rörelser.

Personer med svåra funktionsnedsättningar kan ha få möjligheter i vardagen att uppleva varierade kroppsrörelser och olika förändringar i position. Därför är problem med kroppsuppfattning och ändring av rörelser vanliga. Det är viktigt att de närstående erbjuder samma sensoriska upplevelser som vanligtvis erhålls under dagliga aktiviteter. Endast genom att göra saker själv, antingen ensam eller med hjälp, lär sig personen att känna vilka positioner och rörelsebanor kroppen klarar av.

Betydelsen i samspel

När led- och muskelsinnet samt balanssinnet fungerar felfritt, får människan en medveten uppfattning om sig själv i förhållande till omgivningen. I samspelet syns detta till exempel som förmågan att ställa sig på rätt samtalsavstånd och förmågan att anpassa sitt beteende efter situationen. I en fungerande interaktion speglar båda parter varandras gester, ansiktsuttryck och kroppshållningar ordlöst. Om den ena reser sig och börjar röra sig, följer den andra hen med blicken. På så sätt bibehålls kontakten mellan parterna, även om situationen förändras.

Om det finns brister i led- och muskelsinnets funktion kan det vara svårt för en person att hålla blicken fokuserad på ett visst mål och att följa ett rörligt föremål med blicken. Det kan också vara svårt att flytta blicken från ett föremål till ett annat eller från ett gemensamt fokus tillbaka till samspelspartnern. Att skapa ögonkontakt kräver också kontroll över ögonens rörelser. Ögonkontakt är mycket viktig i all mänsklig interaktion. Genom den vet samspelspartnerna att de är närvarande för varandra och delar situationen tillsammans.

Människans funktionsförmåga, koncentrationsförmåga och känsloliv är till stor del kopplade till hur hon upplever att hon kontrollerar sig själv och sina handlingar. En person med svår eller mycket svår funktionsnedsättning har kanske inte en särskilt tydlig eller positiv bild av sina egna färdigheter och sin förmåga att kontrollera sin kropp eller vad som händer runt omkring henne. Det kan också vara svårt för henne att upprätthålla en position som möjliggör ögonkontakt och deltagande i samspelet. Hon kan behöva hjälp och uppmuntran från en annan person för detta. Gemensamma, trevliga upplevelser av position, rörelse och balans kan väcka en önskan hos henne att få fler sådana upplevelser.

Problem med att ta emot och behandla sinnesimpulser

Om led- och muskelsinnet fungerar sämre än vanligt, har personen svårt att medvetet uppfatta huvudets och kroppens position och rörelser. Eftersom kroppsuppfattningen är svag, kräver även vanliga vardagssysslor koncentration och varje rörelseserie måste kontrolleras med blicken. Rörelserna blir också klumpiga om det är svårt att reglera muskelrörelser och muskelstyrka. Det är bra för närstående att ge en sådan person den tid som behövs för att utföra uppgifter och att bemöta klumpigheten med förståelse.

Om en person reagerar svagare än vanligt på förändringar i sin position och sina rörelser, behöver hen också starkare återkoppling om kroppens rörelser. Därför kan personen söka sig till trånga utrymmen, som garderober, hörn av rummet eller under bordet. Det är också bekvämt att ligga under ett tyngdtäcke, eftersom kroppens konturer, positioner och rörelser känns bättre då. I sådana behagliga situationer kan det också vara lättare att fokusera på samspelet.

Störningar i balanssinnet kan visa sig som överreaktion, underreaktion eller en kombination av dessa då det gäller balansupplevelser. En person som är överkänslig för balansförändringar undviker att röra sig eller bli plötsligt vidrörd. Eftersom hen reagerar känsligt på förändringar i kroppens och huvudets position, kan personen vara rädd för att snubbla, klättra, glida eller gunga. Rädslan för nya situationer försvårar deltagandet i många vardagliga samspelssituationer.

En person som reagerar svagt på balansförändringar söker sig ofta till situationer där han eller hon upplever tillräckligt starka sinnesupplevelser. Gungning, roterande rörelser och hög fart kan intressera henne mer än lugna aktiviteter. Det kan vara svårt att fokusera på interaktion eftersom personen har bråttom vidare till nästa aktivitet.

Anpassning av miljön och stöd för sinnesförnimmelser

Genom att observera handlingar och reaktioner kan man ta reda på hur en person upplever till exempel förändringar i position och olika rörelseförnimmelser. För samspelets skull är det viktigt att hitta situationer som aktiverar personen att delta i gemensamma aktiviteter och hjälper till att upprätthålla kontakt och intresse.

Överkänslighet för förändringar i position, rörelse och balans kan gradvis ändras och avtrubbas. Till en början kan till exempel känslan av att falla vara mycket obehaglig för en person med svår funktionsnedsättning, men genom små rörelser, tillsammans med gungning, kan personen lära sig att tolerera situationen. Även om personen uppmuntras till nya upplevelser och att delta i gemensamma aktiviteter, ges också möjlighet att avstå.

Om det är svårt för personen att kontrollera sin position så att ögonkontakt kan upprätthållas, bör partnern försöka placera sig så att det blir så lätt som möjligt att fokusera blicken. En lämplig position hittas ofta genom att prova sig fram. Att hålla en bra position kan underlättas med olika hjälpmedel som specialdesignade stöd och stolsitsar.

Idéer för att aktivera led- och muskelsinnet samt balanssinnena i vardagen

• Ligg växelvis på rygg och mage
• Ligg under ett tyngdtäcke och rör kroppen i olika positioner
• Gunga tillsammans, rulla på golvet, byt riktning
• Öva på att gå i ojämn terräng, på skogsstigar, sand och snö
• Bär tunga föremål, skjut skottkärror och dra pulkor
• Brottas, kramas, dansa

Källa

Text: Asento-, liike- ja tasapainoaistit – Papunet (på finska)
Översättning och bearbetning till svenska: Folkhälsan och Lärum
Bild: Pekka Elomaa