Känselsinnet

Med hjälp av känselsinnet får människan information både om sin egen kropp och om föremål och deras egenskaper. Genom att beröra och känna kan man komplettera de andra sinnena och därmed gestalta sin omgivning. Med hjälp av känselsinnets receptorer kan människan känna beröring, tryck, smärta, köld, värme och vibrationer. Genom dessa förnimmelser kan människan också föreställa sig sin egen kropp och dess konturer samt känna av musklerna och skelettet och deras funktioner. Känselsinnet varnar också för många faror som riktas mot kroppen.

Känselsinnet finns huvudsakligen i huden, som är människans största organ. Känselsinnet har stor betydelse, särskilt för människor som har nedsättningar i de övriga sinnesfunktionerna. Till exempel får personer med synnedsättningar största delen av sina sinnesförnimmelser genom känselsinnet.

Känselsinnet börjar utvecklas redan i fosterstadiet. För ett nyfött barn är känselsinnet som mest känsligt runt munnen. Till en början tar barnet emot största delen av sina sinnesförnimmelser genom munnen och huden. Att föra saker till munnen och att beröra med händerna är barnets sätt att bekanta sig med omvärlden och nya saker runtomkring.

Föräldrarna förmedlar med sin egen beröring många känslotillstånd till sitt barn, genom hur de lyfter, klär eller matar babyn. Ibland har beröringen en lugnande effekt och ibland lockar den med till gemensam lek. Då en gemensam förståelse utvecklas börjar barnet följa och förutse förälderns beteende. Babyn uttrycker också sitt behov av beröring genom att vilja komma upp i famnen. Också en person med svår eller mycket svår funktionsnedsättning bekantar sig med sin omgivning genom att känna sig för och tar kontakt med andra människor genom beröring.

I många av vardagens samspelssituationer finns det möjlighet till olika sinnesförnimmelser. Vårdsituationer, påklädning, tvättande och måltider innehåller många sinnesstimuli. I dessa situationer kan beröringen hjälpa en person med funktionsnedsättning att gestalta sin kropp och dess gränser.

Betydelsen i samspelet

Att beröra och bli berörd har en central roll i samspelet mellan människor. En beröring känns inte bra om den är för hårdhänt. En öm, varm beröring känns däremot bra för de flesta av oss. En nära kontakt med en annan människa stärker känslobanden mellan parterna. I vardagliga möten skakar man hand eller klappar samtalspartnern på axeln. Man tröstar någon som är ledsen med en kram och man visar förargelse genom att undvika beröring.

En person med svår eller mycket svår funktionsnedsättning behöver en annan människas beröring och närhet precis lika mycket som alla andra. Att hålla nära och att smeka ökar känslan av trygghet. I dessa situationer är det också möjligt för personen att förnimma den andra partens känslotillstånd. Ett stelt sätt och snabba, häftiga rörelser säger att den andra har bråttom. En lugn och mild beröring säger att den närstående accepterar henne just som hon är.

Problem med att ta emot och behandla sinnesimpulser genom känseln

Känselsinnet är en av människans försvarsmekanismer. Om känselsinnet inte fungerar eller om det fungerar bristfälligt, varseblir människan inte faror hon utsätts för. Smärtförnimmelser uppkommer inte ens då man rör ett vasst objekt eller en het yta. Personer med bristfälliga funktioner i känselsinnet i mun och svalg kan ha svårt att äta och till och med kvävas av maten.

En person som har ett överkänsligt känselsinne undviker att beröra objekt eller andra människor och gillar inte heller att bli berörd själv. Att tvätta sig, att bära obekväma kläder och att få smutsiga händer kan kännas obehagligt. En lätt, överraskande beröring kan orsaka en defensiv eller flyktreaktion. Det är viktigt att förstå orsakerna till ett sådant beteende så att man inte tolkar det som dåligt beteende eller likgiltighet.

En person med underkänsligt känselsinne berör och känner på nästan allting som kommer i hennes väg, också på andra människor. Hon söker starka sinnesförnimmelser genom att trycka eller slå sig själv. Eftersom hon inte känner av smärta, känner hon inte heller att hon skadar sig själv. De närstående kan uppleva ett sådant beteende störande, vilket gör att de undviker att ta kontakt.

Om en person inte reagerar på känselförnimmelser kan orsaken vara att hon inte klarar av att kombinera olika förnimmelser med varandra och därför inte förstår deras innebörd. En sinnesförnimmelse som man inte förstår kan kännas skrämmande. Att fokusera på känselförnimmelser kan också störas av andra förnimmelser som motiverar mera. Över- och underkänslighet gällande känselsinnet är vanliga och försvårar många vardagliga situationer.   Man bör ta i beaktande de individuella skillnaderna i hur personer reagerar på förnimmelser då man anpassar miljön eller då man prövar något nytt.  

Anpassning av miljön och att stödja känselförnimmelser

Närstående kan genom att observera utreda hur personen reagerar på känselstimuli som beröring, olika temperaturer och material. Det är viktigt för samspelet att hitta sådana situationer som känns behagliga för personen. Om personen inte självständigt kan ta sig till att känna på föremål, måste de närstående göra föremålen tillgängliga för henne. Genom att tillsammans bekanta sig med och prova kan saker som först känts skrämmande bli bekanta. Partnerns lugn, närvaro och närhet lugnar och uppmanar till nya upplevelser.

Erfarenheter av närhet kan uppnås i många samspelssituationer. Under samspelssituationerna observerar man hur personen reagerar och ändrar formen av närhet enligt vad personen tycker om, till exempel rör vid armen eller axeln, smeker ansiktet eller ryggen, krafsar, kittlar och njuter av samvaron.

Ibland kan en person med svår eller mycket svår funktionsnedsättning ha ett känselsinne som är så överkänsligt, att det blir ett hinder för samspelet. De närstående kan ändå lära personen att acceptera en annan människas närhet och beröring genom att försiktigt vänja henne vid det. Att massera eller att borsta håret kan till en början kännas obehagligt men genom erfarenhet och förtroende kan samspelet lyckas. En person som reagerar underkänsligt på känselförnimmelser kan till exempel sluta skada sig själv om partnern erbjuder henne alternativ som ger tillräckligt starka känselförnimmelser.

Idéer för att aktivera känselsinnet i vardagen

Det går att på ett naturligt sätt aktivera känselsinnet i vardagliga situationer. Målet är att väcka människans intresse för att använda känselsinnet på ett mångsidigt sätt. Nedan finns några exempel på vardagliga situationer där känselförnimmelser erbjuds;

• Använd olika borstar och svampar vid tvätt och variera vattnets temperatur på ett behagligt sätt
• Ge känselförnimmelser jämnt på kroppens båda sidor och särskilt på de ställen som personen inte själv ser
• Se till att kläder inte stramar åt för hört eller kittlas
• Känn på olika material som finns i hemmet
• Använd olika material i inredningen och känn på dem
• Massera kroppen med olika bollar, rullar eller vibrerande apparater
• Smörj in händer, fötter och ansikte
• Använd ett tyngdtäcke och upplev täckets trygga tyngd
• Känn hur vinden känns mot ansiktet, hur kall snön är eller hur sanden kittlar under fötterna
• Var nära, ta i famnen, smek, kramas, skaka hand, kittla, krafsa

Källa

Text: Tuntoaisti – Papunet (på finska)
Översättning och bearbetning till svenska: Folkhälsan och Lärum
Bild: Pekka Elomaa