Bilder, att rita och föremål

Bilder och konkreta föremål används som kommunikationsverktyg vid tal- och språkstörningar. Bilder och föremål är en naturlig del av icke-verbal kommunikation och kan stödja förståelsen av verbala meddelanden samt styrning av aktiviteter. Det samma kan man nå genom att rita.

Bilder och konkreta föremål används som kommunikationsverktyg vid tal- och språkstörningar. Bilder och föremål är en naturlig del av icke-verbal kommunikation och kan stödja förståelsen av verbala meddelanden samt styrning av aktiviteter. Det samma kan man nå genom att rita.

Funktionsnedsättningar i hjärnan samt sjukdomar och skador som påverkar hjärnfunktionen kan också påverka förmågan att se och tolka visuella intryck. Vid användning av bilder är det viktigt att säkerställa vilka bilder personen känner igen. Om igenkännandet av bilder inte fungerar pålitligt kan man använda föremål, tecken, kroppsspråk eller taktil kommunikation i kommunikationen.

Förutom kommunikation kan bilder och föremål användas på många olika sätt för att stödja vardagslivet. Med visuella ledtrådar och bildmaterial kan man stödja fokusering, förståelse av verbala instruktioner och styrning av egen aktivitet.

Bilder som kommunikationsverktyg

Med bildkommunikation avses användningen av bilder eller symboler som komplement till talade ord, eller i vissa fall som ersättning för obefintligt tal. Då representerar en bild ett ord eller förmedlar en hel mening. I början kan bilder användas för att välja mellan två alternativ och gradvis mellan fler och fler. Med tiden kan bildkommunikation utvecklas till ett mer mångsidigt sätt att uttrycka sig

Med bilder kan man:

  • Förtydliga och göra val,
  • söka uppmärksamhet och uttrycka dagliga behov,
  • samtala och be om saker,
  • välja, avstå, motsätta sig, uppmana, befalla,
  • fråga och undra,
  • kommentera och berätta,
  • uttrycka känslor eller fantisera.

Läs mera om att lära sig använda bilder

Tolkningen av kommunikationsbilder baseras alltid på överenskommelse mellan samtalsparterna om vad bilden betyder i den specifika situationen. Även om ett ord eller en fras som är kopplad till en bild i ett kommunikationshjälpmedel är skriven på bilden kan samma kommunikationsbild användas med något olika betydelse beroende på sammanhanget. Därför bör den talande samtalsparten förtydliga uttrycket med hjälp av bilderna och försäkra sig om att tolkningen är rätt.

Bilder fungerar som uttrycksmedel även om det finns stora brister i språkutvecklingen eller språkkunskaperna. Kommunikation med bilder utvecklas på samma sätt som verbal kommunikation: från konkret till symbolisk och från enstaka ord till meningar. Till exempel lär sig ett litet barn eller en person med tidig utvecklingsnivå gradvis att välja en bild och sedan följer något som hen önskar. Genom att peka på en bild och titta på den kan man uttrycka en vilja att ha saker som inte är inom räckhåll. Genom att peka på en bild kan man också fråga var något är eller var någon är.

Användningen av bilder i interaktionssituationer stöder även utvecklingen av begrepps- och ordförråd. Därför är det viktigt för närstående att beskriva händelser och berättelser med hjälp av bilder. I alla situationer finns inte alltid den bild som behövs. I sådana fall kan man rita bilden själv, och genom att rita kan man beskriva en hel sekvens av händelser. När en vuxen lyckas förmedla ett meddelande till ett barn genom att rita eller tvärtom, är det vanligtvis en meningsfull och lyckad prestation i den gemensamma interaktionen.

För att övergå från att använda bilder till att kommunicera i meningar måste bildresurserna vara tillräckligt omfattande och användaren måste vara bekant med det verbala språkets meningsstruktur. Att använda bilder för att uttrycka komplexa grammatiska strukturer och abstrakta koncept är svårt. Därför är det viktigt att också inkludera andra kommunikationsmetoder, som till exempel tecken, när man använder bilder. Bilder och tecken, tillsammans med kroppsspråk, används ofta parallellt. Bilder är således ett medel bland andra kommunikationsmetoder. Blandningen av olika kommunikationsmetoder snabbar upp och underlättar kommunikationen och förbättrar förståelsen av meddelandet.

Om en persons språkfärdigheter tillåter det kan man gradvis övergå från att använda bilder till att skriva. Många personer som kommunicerar genom att skriva drar nytta av att använda bilder i vissa situationer, och vissa personer kan förstå skrivna ord som om de vore bildliknande tecken, även om de inte kan läsa eller skriva ordentligt.

Om en person har svårigheter att förstå tal eller reglera uppmärksamheten kan det vara mycket svårt att ta emot och behålla ett talat meddelande. En bild förblir däremot på plats och det går att återvända till den när meddelandet har förståtts. Att se bilden påverkar också tolkningen av det som hörs, och bilder minns bättre än ord. Bilder kan användas för att strukturera tankar, vilket även underlättar att uttrycka en åsikt i samtalssituationer även när man kan tala. Det finns mer information och exempel i samband med TalkingMats-metoden.

Hjälpmedel för bildkommunikation

Det finns många olika hjälpmedel som kan användas för bildkommunikation. Hjälpmedlet kan vara lösa bilder, utskrivna kommunikationskartor eller kommunikationspärmar, från vilka meddelanden som pekas på läses högt av samtalspartnern. Hjälpmedlet kan också vara en talapparat eller en dator/pekplatta med ett kommunikationsprogram, från vilken bildmeddelanden kan upprepas som tal.

Det är viktigt att kommunikationshjälpmedlen är användarvänliga och har ett tillräckligt brett och adekvat ordförråd, som utgår från användarens behov. Till exempel påverkar minnet och de fysiska färdigheterna som krävs för att peka vilka funktioner hjälpmedlet har och hur bildordlistorna implementeras i hjälpmedlet. Användbarheten av hjälpmedlet innefattar också att det är lätt att bära med sig och är tillgängligt för användaren. Det har också stor betydelse hur smidigt det går att editera innehållet.

Mer information om kommunikationshjälpmedel

Bilder som strukturerar situationer och handlingar

Bilder hjälper till att förutsäga, strukturera och repetera aktiviteter och händelser. Till exempel används visuella sekvenser och dagsscheman med bilder för att informera om dagens program eller för att illustrera olika faser av en aktivitet.

I förskolor, skolor, hem och gruppverksamheter används visuella kalendrar och scheman för att strukturera dagens och veckans händelser. Syftet är att göra gemensamma aktiviteter och händelser förståeliga och förutsägbara för alla. Kalender- och schemabilder kan också användas som kommunikationsverktyg när man diskuterar aktiviteter. Med hjälp av bilder kan man bekanta sig med situationen i förväg och händelserna kan gås igenom efteråt. Färdigheterna som lärs med hjälp av en känd bildsekvens kan lättare överföras från en miljö och situation till en annan. Med hjälp av diskussioner och erfarenheter från vardagen får bilderna en innebörd, vilket gör att de även kan användas som berättelseverktyg.

Med visuella instruktioner kan man underlätta och skapa möjligheter att bemästra en situation och även stöda beteende i nya eller socialt krävande situationer. Bildserier som fortskrider stegvis illustrerar händelseförloppet och gör både situationer och de nödvändiga handlingarna begripliga. Bilder som är ordnade i tidsföljd gör det också enkelt att förstå orsak-verkan-relationer samt att förutsäga förändringar i situationen och övergången från en aktivitet till en annan. Med hjälp av bilder kan man också underlätta förståelsen av omgivningen och illustrera användningen av föremål.

Det enklaste hjälpmedlet för att stödja aktiviteter som används med barn är det tvådelade kortet ”först-sedan”. Den första delen av kortet visar en bild av den första kommande aktiviteten, till exempel att klä på sig. Den andra delen av kortet visar en bild av något trevligt som kommer efteråt, till exempel att bygga en snögubbe (som görs sedan, när man har gått ut). Med hjälp av sådana bildpar kan ett barn lära sig att klä på sig ytterkläderna och gå ut i trapphuset för att vänta på taxi utan strid om påklädning. Känslan av kontroll över den egna aktiviteten är viktig för alla barn, inklusive barn med talstörningar. Många av oss gör en liknande ”först-sedan”-lista varje morgon genom att skriva en lista över morgonens eller dagens uppgifter.

Kalenderanteckningar som bilder

Bilder och skrivna texter i den egna kalendern är också ett effektivt sätt att initiera samtal, dela minnen och berätta om saker som annars skulle vara omöjliga eller åtminstone mycket mer komplicerade att komma ihåg eller verbalisera. Många personer som använder bildkommunikation behöver inte bara stöd för att kommunicera med bilder, utan också för att hantera och berätta om tidsförhållanden. Med kalendern kan man förstå händelsernas tidpunkt och ordning, både för berättaren och lyssnaren. En bild man betraktar tillsammans hjälper partner att enklare nå samförstånd och dela tankar.

Treåriga Johan kunde uttrycka sina tankar till sina föräldrar med några ord och ett antal tecken. Familjen hade aktivt deltagit i tidig rehabilitering för barn. Pappa och Johan kom överens om hur de skulle kommunicera med de metoder de hade tillgängliga. Ibland hade mamman och Johan svårigheter i sitt vardagssamarbete. När Johan började på daghem kom en bildkalender upp i diskussionerna mellan föräldrarna och talterapeuten. Genom att tillsammans rita och klistra bilder på vardagliga händelser skulle Johans livshändelser vara läsbara för alla nära människor. Efter sommarsemestern sprang pappan och Johan glatt mot talterapeuten med en öppen kalender i handen, och han pekade ivrigt på bilden av en fisk och en fiskekrok. Johan hade varit och fiskat med sin farfar och fått en fisk.

Skulle Johan ha kunnat berätta om det utan kalendern? Nej, hans färdigheter skulle inte ha varit tillräckliga. Bakom Johan stod en lycklig mamma. Mamman sade: ”Tack, jag fick kontakt med mitt barn.” På kvällarna gick mamman igenom dagens händelser med Johan, med glädje och sorg. Hon ritade och skrev i kalendern bara de händelser som Johan godkände. Det inkluderade också bilder på konfliktsituationer. Med hjälp av bilderna blev det möjligt att också klargöra dessa situationer. Fyllandet av kalendern var en gemensam stund för Johan och mamman, då de delade sina upplevelser och tankar om dagens händelser. De berättade för varandra och byggde en gemensam historia.

Föremål som uttryckssätt och i övergångssituationer

Konkreta föremål är lättare att förstå än bilder. Ett föremål kan ses och kännas, man kan lukta på ytan eller till och med smaka på den. Föremål används i kommunikationen, särskilt med personer som har grava funktionsvariationer och sinnesavvikelser.

Också föremål får sina betydelser i de situationer där de används. Det är inte alltid nödvändigt att särskilt lära sig betydelserna av föremålen, men att använda ett föremål som ett stöd för kommunikationen kräver alltid övning, på samma sätt som användningen av bilder. Till exempel ges en röd sked, som betyder mat, åt barnet att känna på och lite leka med innan det är matdags. Och en blå boll som betyder att man blåser såpbubblor ges på samma sätt stunden innan bubblorna blåses. Genom repetitioner börjar dessa föremål kopplas till den åtföljande aktiviteten och får en kommunikativ betydelse.

Förutom det konkreta föremålet är det bra att använda ett kort verbalt meddelande som alltid upprepas på samma sätt. Till exempel kopplas ordet ”mat” till skeden och ordet ”bubblor” till bollen. Även om personen inte skulle lära sig att förstå talad kommunikation kan hen lära sig att koppla ett visst ord till en efterföljande aktivitet. Till exempel att snart får jag mat eller snart blåser vi såpbubblor.

Förutom konkreta föremål kan också taktila material och former användas i kommunikativt syfte. Till exempel kan sand indikera en sandlåda eller en sandlådelek. Betydelserna lärs när samma föremål (”ord”) används på samma sätt och med samma betydelse i alla miljöer.

För dem som förstår världen genom tidiga sensationer kan förändringar i sinnesmiljön vara skrämmande och hotande. Därför kan övergångssituationer, till exempel att miljön ändras eller att en pågående aktivitet avslutas och byts ut mot en ny, orsaka kraftigt motstånd. Övergångssituationer kan underlättas genom att de kopplas till trevliga saker. Det första föremålet styr tankarna bort från den föregående aktiviteten och det andra föremålet förbereder för nästa. Signalen kan inkludera vilken aktivitet eller sak som helst som intresserar personen. Det kan vara en kort stund och till exempel en sång eller en mekanisk lek. Först efter övergångssignalen och en gemensam lugn stund ges tecknet för nästa aktivitet, som sedan genomförs tillsammans.

Kolumner

Johan Palmén: Då barnet kommer med ett eget språk​ (Folkhälsan)

Johan Palmén: Då barnets språk utvecklas (Folkhälsan)