Då barnets språk utvecklas

Då AKK:n flyttade in i mitt hem hade jag redan lärt mig mycket om det. Jag hade i många år kritiskt följt med hurdana hjälpmedel som gavs ut och som man förväntade att skulle kunna användas. Jag hade hört frustrerade föräldrar förundras över hur trögt det kunde vara. Som pedagog var det också svårt för mig att tänka i banor att alla ord måste finnas färdigt för att det skall kunna utvecklas till ett språk.

För mig kändes det naturligare att tänka i banor att språket växer fram. Ord läggs på an efter. Det ger tid för alla, inte bara för huvudpersonen, att bli bekant med kommunikationsverktyget.

Ett steg i taget

Det började helt klassiskt med bildbyte. Gällde att välja en favoritsysselsättning framom något mindre önskat. Sedan introducerades en situationskarta vid matbordet. Att kunna välja mellan mandarin, saltgurka eller brieost var motiverande. Och det stämmer. Det fanns alltid brieost i kylskåpet. Också andra kartor användes redan då den första ”pärmen” introducerades via specialsjukvården. För mig var det lilla kompendiet ingen ny bekantskap. Kompendiet fick ändå bli mer eller mindre orört. Så många bilder var direkt ointressanta för min dotter. Likaså var symbolerna inte samma som de vi redan använde oss av.

Då jag i ett tidigt skede insåg att vi kommer att behöva mycket symboler i vårt hem skaffade jag ett modernt verktyg för det ändamålet. Skulle jag då ha frågat experterna så hade jag nog fått höra om alla andra tänkbara verktyg, men ingenting om det vi använde. Det skulle ännu räcka några år innan Widgitsymbolerna skulle vinna mera terräng – i Svenskfinland.

På marknaden finns det visserligen inga färdiga kommunikationspärmar med widgitsymboler idag heller. Så inte heller idag skulle specialsjukvården kunna ge min dotter en kommunikationspärm med de symboler hon och hennes omgivning är van att använda. Eller det är en sanning med modifikation. Hennes modell finns nämligen tillgänglig som en ”IKEA-variant”, dvs. Bygg själv! Det är visserligen en ganska bra filosofi då det kommer till kommunikatiosnpärmar. Det är viktigt att de är personliga, viktigt att de är uppdaterade och viktigt att de utvecklas. Så det gäller att bygga själv och hela tiden snickra till.

En kommunikationsstig

Ord läggs på an efter. Lite så byggdes den första pärmen. Mycket snabbt var den sedan för liten, det kunde läggas fler symboler på varje uppslag. Kategorier lades också till. Mera enligt behov framom hur pärmar alltid sett ut. I början var kommunikationen enkel. Det pekades på en bild och det var bra så. Det byggde på här och nu och på den starkaste av viljan. Nu vill jag ha…

Det är för övrigt en rätt bra motivationsfaktor för kommunikation och lätt att kräva att det pekas på en symbol framom att högljutt och fysiskt på annat sätt signalera vad man önskar. Det är också ett mera universellt sätt att kommunicera. Vi hade olika kartor med olika modeller för att prova hur vi bäst skulle komma vidare. Vägen dokumenterade jag i något som sedan kommit att bli Kommunikationsstigen. Det handlar om kommunikationspärmar i fem olika nivåer.

Från bildbyte via kommunikationskartor till elektronik

För mig var det självklart att målet var att komma till ett elektroniskt kommunikationsverktyg. Det naturliga och lätta valet var att bygga pärmen in i appen Widgit Go. Det som avgjorde valet var den lätta editeringsfunktionen. Jag tänker som så att ett uppdaterat verktyg inspirerar till ökad användning.

Vägen in till det elektroniska verktyget skulle ändå visa sig vara lite knepigare än jag trodde. Kanske talsyntesen upplevdes som skrämmande. Hemma blev det inte använt och försökte jag vara modell så revs iPaden bara bort. Det var pärmen som gällde.

Däremot kom det information från daghemmet hur appen småningom fick en mer central roll i kommunikationen. Och för mig var det verkligen en glädjens dag då jag plötsligt hemma hör den bekanta talsyntesen ropa ut ett budskap. Ja, det var ju då bl.a. brieost som saknades på fatet.

Fortsättning följer

Då vi första gången provade på bildbyte hade vi tagit oss in på kommunikationens mångfasetterade stig. Sedan blev det kommunikationskartor och pärmar och även elektroniska upplägg. I nästa kolumn beskriver jag hur den elektroniska kommunikationen utvecklats och gått vidare.

Text: Johan Palmén. Palmén är sakkunnig inom specialpedagogisk AKK och IKT på Folkhälsan. Han har tidigare jobbat som specialklasslärare och mött elever med olika inlärningssvårigheter och utmaningar. Denna kolumn har också publicerats på Folkhälsan.fi