En minnessjukdom påverkar samspelet
En minnesjukdom påverkar människans förmåga att uttrycka sig själv och att förstå omgivningen. Förändringen sker stegvis. Det ger den som drabbats av minnessjukdom och de närstående tid att anpassa sig och stärka den ordlösa kommunikationen.
Behovet av samspel förändras ändå inte trots att talet försvinner så småningom. Flera saker går att uttrycka icke-verbalt. En öm blick, en road min, en öm beröring och en glad ton kan säga mer än tusen ord.
En minnessjukdom berör allt flera av oss
En minnesjukdom berör allt flera människors liv, eftersom människor med minnessjukdomar ökar i antal, i takt med att befolkningen åldras. De vanligaste orsakerna till minnessjukdom är Alzheimers sjukdom samt störningar i hjärnans blodcirkulation. Sjukdomen tar sig olika uttrycksformer och symptomen framskrider individuellt. Till symptomen hör vanligtvis, förutom minnessvårigheter även språkliga svårigheter, observationssvårigheter samt svårigheter i tanke- och aktivitetskontroll.
Det att förändringen sker gradvis ger den som drabbats av minnessjukdom och hennes närstående tid att anpassa sig till det ändrade beteendet och sättet att uttrycka sig på. Även om tal- och förståelseförmågan minskar, behöver en minnessjuk människa fortsättningsvis närhet och kontakt med andra människor. Viljan till samspel består hos människan under hela livet.
Det blir svårare att hitta ord
I den lindriga fasen av minnessjukdomar talar en människa ofta flytande och förståeligt och förstår också bra tal som är bekant och hör hemma i vardagen. Samtalet kan ändå vara långsammare än vanligt på grund av svårigheter att hitta ord. Människan kan också använda fel ord eller glömma bort vad hon höll på att tala om. Detta kan leda till förvirring för samtalets båda parter.
Det är viktigt att fortsätta det sociala livet med hobbyer som förut och göra saker som ger rekreation och välbehag. Att lyssna, koncentrera sig, upprepa saker och att minnas håller hjärnan aktiv. Som stöd för minnet kan man använda sig av bekanta hjälpmedel som kalendrar, påminnelse på mobilen, minneslappar och inköpslistor.
Då talet minskar
När minnesjukdomen framskrider ökar de språkliga svårigheterna. Tal, på eget initiativ, minskar och det blir svårare att komma ihåg ord och det förekommer för situationen, opassande och meningslösa ord. Att förstå bekant, dagligt förekommande tal lyckas ännu relativt bra.
I det här skedet är det viktigt att utnyttja de styrkorna som den personen med minnessjukdom har kvar i kommunikationen. I samtalet lönar det sig att prata om ”här och nu” -saker och ta i bruk ickeverbala metoder, så som pekning och gester parallellt med talet.
Fortsättningsvis är det viktigt att göra saker som man har glädje av och som man kan göra tillsammans, exempelvis titta på fotografier, minnas, göra god mat, vara ute, lyssna på favoritmusik och sjunga bekanta sånger.
Kommunikationen blir ordlös
Till slut framskrider minnesjukdomen till ett stadie då kommunikationen med ord avtar och till slut helt försvinner. Uttryckssätten försvinner ändå inte helt utan den minnessjuke har ännu flera sätt med vilka hon kan meddela sin åsikt, sina behov och känslotillstånd.
Det lönar sig alltså för den närstående att noggrant försöka observera sin partners kroppsspråk och fundera på vad den minnesjuka människan försöker säga med tonläget, blicken, beröringen, skrattet, minerna, gesterna och aktiviteten. Det lönar sig att även själv använda sig av dessa sätt. Det viktigaste är ändå att ge tid, vara nära och bry sig om den andra.
Varje ögonblick ger möjlighet till att mötas på ett bra sätt
Det viktiga då man möter en minnessjuk människa är jämlikheten. Det är viktigt för de närstående och yrkesmänniskor att komma ihåg att människan trots sin sjukdom fortfarande är den samme människa hon alltid varit. Hon har sin livshistoria, värderingar och intressen, personlighet samt sitt personliga sätt att anpassa sig till situationen.
Trots att en minnessjuk människa fungerar och meddelar sig på ett annorlunda sätt än förut har hon ändå många färdigheter som det går att bygga samspel på. Vardagliga situationer erbjuder många bra möjligheter till att mötas. Det lönar sig att tillsammans glädjas över saker som lyckas och att hjälpas åt i svåra situationer och använda humorn till hjälp.
Den anhörige eller yrkesmänniskan kan stöda samspelet på många sätt.
Principerna nedan hjälper till i mötet med den minnesjuka människan både under det första mötet eller i dagligen upprepande situationer:
1. Stanna upp och var dig själv
Göm dig inte bakom en speciell roll i samspelet, utan sträva alltid till att skapa en förtrolig stämning av omtanke. Försök vara spontan. Ha inte bråttom och var närvarande. Försök hålla dig själv lugn och förmedla en lugn stämning med ditt kroppsspråk. Koncentrera din uppmärksamhet på den du pratar med: var nära, på samma nivå, titta i ögonen och böj dig mot henne.
Hjälp också den du pratar med att koncentrera sig: håll i handen, tilltala med namn och rikta dig mot henne då du pratar. Var positiv. Förmedla med dina ord och dina uttryck positivitet, optimism och hopp. Le och använd ett positivt tonläge. Stöd känslor av trygghet och lyckanden. Var uppmärksam och flexibel.
Lyssna, titta och känn av atmosfären. Ta in ansiktsuttryck och ordlös kommunikation. Ha tålamod och var redo för oväntade situationer. Ge inte upp – använd din kreativitet!
2. Vänta och ge tid
Vänta i lugn och ro så att hon kan uttrycka det hon vill säga. Avbryt inte, gissa inte och korrigera inte det som blir uttryckt. Ge henne tid att reagera och svara.
3. Försök att förstå saker ur hennes synvinkel
Sträva till att förstå och ta till dig hennes erfarenheter och känslotillstånd. Var empatisk och svara på hennes känslor. Bekanta dig med henne som människa, undersök hennes livshistoria. Fråga av andra om du inte förstår.
4. Anpassa ditt sätt att uttrycka dig efter personens behov
Var uppmärksam på hennes förmåga att uppfatta tal och annan kommunikation. Använd ett normalt tonläge och tala lugnt. Tala bara om en sak per mening. Erbjud endast ett alternativ åt gången och vänta på hennes reaktion. Fråga frågor som går att besvara med ”ja”, ”nej” eller ”jag vet inte”. Berätta positivt och konkret, vad du förväntar dig av henne. Använd inte nekande satser, då de är svåra att förstå. Dela upp långa instruktioner i delar.
Påminn vad ni pratar om, om hon glömmer eller avviker från ämnet. Använd bekanta, vardagliga ord. Benämn saker vid dess rätta namn (sked, Minna, sommar). Undvik att använda indirekta referenser till saker, människor och händelser (den där, hon, då). Stöd talet genom att använd gester och peka på saker. Rita, visa med bilder eller med kroppen vad du menar.
5. Observera och agera
Observera om personen du pratar med förstår vad du säger och agera om hon visar att hon vill fortsätta eller avsluta samspelet. Upprepa det du säger en gång, om du upplever att hon inte förstår. Uttryck dig på ett annat sätt vid behov. Avsluta om hon inte vill fortsätta. Återvänd till ämnet senare.
Njut av samvaron!
Som sakkunnig talterapeut Katja Burakoff, Kehitysvammaliitto / Tikoteekki
Litteratur och mer information
Laaksonen, R., Rantala, L. & Eloniemi-Sulkava, U. (2004). Ymmärrä – tule ymmärretyksi. Vuorovaikutus dementoituneen kanssa. Dementiapotilaiden hoidon kehittäminen, Julkaisu n:o 6/2002. 2. painos. Suomen dementiahoitoyhdistys, Helsinki.
Leskelä, L. (2012). Selkokielisen vuorovaikutuksen ohjeet. Kirjassa: L. Leskelä & C. Lindholm (toim.) Haavoittuva keskustelu. Keskustelunanalyyttisiä tutkimuksia kielellisesti epäsymmetrisestä vuorovaikutuksesta. Kehitysvammaliiton tutkimuksia 6. Kehitysvammaliitto ry, Helsinki.
Lindholm, C. (2010). När orden fattas – om demens, språk och kommunikation. Liber, Stockholm.
Semi, T. (2004). Ihmetekoja kaapista löytyvillä aineksilla. Ilmaisullinen kuntoutusmenetelmä dementiatyössä. Opri ja Oleksi, Espoo.
Topo, P., Sormunen, S., Saarikalle, K., Räikkönen, O. & Eloniemi-Sulkava, U. (2007). Kohtaamisia dementiahoidon arjessa. Havainnointitutkimus hoidon laadusta ja asiakkaan näkökulmasta. Stakes, Tutkimuksia 162. Stakes, Helsinki.
Vuori, U. & Heimonen, S. (2007). Tue muistisairaan ihmisen kotona asumista – opas ammattihenkilöstölle. Perusoppaat, julkaisu n:o 4/2007. Suomen dementiahoitoyhdistys, Helsinki.
Muistisairaus ja kehitysvammaisuus (Verneri.net) (endast på finska)
Validaatiomenetelmä (Memocate) (endast på finska)
Omin sanoin -hanke (Muistiliitto) (endast på finska)
Muistipuisto® (Miina Sillanpään säätiö ja Muistiliitto) (endast på finska)
RyhmäRenki (delvis på svenska)
Vahvike® (Vanhustyön keskusliitto) (delvis på svenska)