Kommunikation med pärm och pekplatta

Vad är rätt och vad är fel? Ja, det som fungerar är rätt. Det viktigaste är att kommunikationen stöds, att omgivningen är modeller och visar på hur de olika verktygen kan användas. Går man den officiella vägen så är tanken att ett manuellt verktyg först introduceras och att det sedan med tiden kan ersättas eller kompletteras av ett elektroniskt verktyg. Lite så började också vi, även om kommunikationsappen tidigt fanns tillgänglig. Både kommunikationspärmen och kommunikationsappen användes och utvecklades.

Då vi hade hunnit lite längre var pärmen, av praktiska orsaker, sällan lika uppdaterad som appen. I starten var det förbjudet för mig att, medan dottern såg på, öppna och visa något i kommunikationsappen elelr fylla på något ord, men så småningom kom det tydliga krav på att en uppdatering behövdes, något nytt ord skulle genast läggas in. Det kunde handla om en ny aktivitet, en ny läckerhet, ny känsla eller ny plats. Obehindrat användes pärmen till kommunikation. Likaså fungerade pekplattan bra. Då behov uppstod hoppade hon från det hon höll på med i pekplattan och använde kommunikationsappen och växlade sedan till fritid. Hemma var detta ingen utmaning.

Behov av en separat kommunikationsapprat

I andra miljöer, så som i förskolan, var det lite utmanande att kunna använda pekplattan eftersom det ju helt naturligt var svårt att reglera mindre kommunikativ användning. Att ordna med olika inställda begränsningar och guidad åtkomst, skulle ha krävt en hel del. Det blev aktuellt med en kommunikationsutredning. Oftast ser tågordningen annorlunda ut. Kommunikationsutredningen kommer innan pärmen. Och efter en tid av pärmanvändning kan det bli aktuellt att utöka med ett elektroniskt verktyg.

Vi hade tagit lite andra vägar. Då det blev aktuellt för oss visste jag ju att det inte finns kommunikationspärmar för barn med de symboler vi vill använda. Så vi byggde upp en egen stig åt oss. Och den första kommunikationsappen användes parallellt med pärmen och som en app i dotterns iPad. Då det nu uppdagades ett behov av en särskild kommunikationsapparat kändes det rätt att prova specialsjukvården och dess utbud. Inför detta projekt konsulterade jag en bekant talterapeut med lång erfarenhet och frågade vad vi borde försöka komma till. Svaret var på sätt och vis smickrande men samtidigt rätt ledsamt. ”Ert heimlaga är det bästa som finns…”

Olika symbolsystem, olika möjligheter, men bara ett alternativ

Det finns många olika symbolsystem, det finns också några olika program med vilka man kan skapa kommunikationskartor och således bygga pärmar. Ändå har det bara funnits ett alternativ då det kommer till färdiga kommunikationspärmar. Vad som styrt marknaden kan man spekulera kring i all oändlighet. För mig stod det ändå tidigt klart att vi vill ha ett smidigt program med vilket vi kan skapa olika former av kommunikationsstöd. Det behövs kartor som används länge, det behövs ”en gångs kartor” som lever en viss stund. Det behövs berättelser med symbolstöd, för att lättare lära sig bland annat att orientera i tid och rum. Och även om jag är van, har valt det lättaste verktyget (i mitt tycke) och inser betydelsen av att ha kommunikationsstöd så hinner jag inte alltid ordna det som behövs.

Jo, vi klarar oss utan. Det har jag varit inne på tidigare. Föräldrar förstår sina barn och barnen förstår föräldrarna. Man kan klara sig utan kommunikationsstöd. Men för att andra, flera, skall förstå, för att kommunikationen skall bli rikare är det viktigt att så ofta som möjligt ha adekvata kommunikationskartor med sig. Att kunna kommunicera med sin omvärld är i grund och botten en demokratisk rättighet. Via kommunikationsstödet öppnar sig också möjligheterna för mera nyinlärning.

Övergång från Widgit Go SE till Grid for iPad/Grid 3

Kommunikationsappen Widgit Go SE hade vi använt i några år. Widgit Go SE valde jag eftersom det är förhållandevis förmånligt men också för att det är rätt smidigt att uppdatera. Även här hade jag i tankarna att det kanske är ett steg på vägen till något annat. Av eget intresse hade jag köpt appen Grid for iPad och i den byggt in samma innehåll som min dotter hade i Widgit Go SE. Det bekanta innehållet bakade jag också in i Gridens mer utvidgade system. Detta gav möjligheten att parallellt använda två system. Det skulle visa sig vara vägen till en smidig övergång. Så då kommunikationsutredningen resulterade i en Windows baserad ”pc-platta” med programmet Grid 3, så var den miljön bekant för alla inblandade. Idag används tre olika system. Pärmen lever kvar och i pekplattan alterneras användningen av Widgit Go SE och Grid for iPad. Längst uppdaterat är anpassningen på Grid. I iPad och i apparaten som lånats ut som kommunikationshjälpmedel finns samma anpassning.

Tanken var att Kommunikationspärmen och Grid3 uppdateras medan Widgit Go SE småningom faller bort. Jag har ändå kommit till att det är min dotter som skall få bestämma när Widgit Go SE helt ersätts av Grid3. Det är inte uteslutet att de kommer att leva ett parallellt liv och att användningsändamålet och samtalspartnern avgör vilket kommunikationsverktyg min dotter väljer att använda. Vi talar alla lite olika beroende på vem vi kommunicerar med. För en person som använder AKK skall kanske den möjligheten också få finnas. För min dotter är det möjligt att ha tillgång till både Widgit Go SE och Grid eftersom endast det ena verktyget kommer via specialsjukvården. Via specialsjukvården kan man för en övergångsperiod ha tillgång till två verktyg men på sikt skall det ena lämnas bort.

Utvecklingen har lämnat spår

Den stig vi gått vad gäller alternativ och kompletterande kommunikation har lämnat sina spår. Stigen har dokumenterats och i samarbete med sakkunniga på fältet och i teamet Språk och samspel på Folkhälsan har Kommunikationsstigen förvandlats till ett alternativ som finns tillgängligt för alla.

Om du är intresserad av att läsa mera om Kommunikationsstigen så hittar du information om den här: Kommunikationsstigen  (Folkhälsan)

Text: Johan Palmén. Palmén är sakkunnig inom specialpedagogisk AKK och IKT på Folkhälsan. Han har tidigare jobbat som specialklasslärare och mött elever med olika inlärningssvårigheter och utmaningar.