Att lära sig använda bilder

Träning och inlärning av bildanvändning är lika viktigt för alla parter i kommunikationen. Därför är träning i användningen av bilder och hjälpmedel för kommunikation tillsammans med nära och kära också en väsentlig del av rehabiliteringen för kommunikation. Vid behov kan du via kommunens socialtjänst ansöka om kommunikationshandledning.

Att använda bilder som ett medel för kommunikation kräver förmåga att dela uppmärksamheten med någon annan, rikta meddelandet till kommunikationspartnern och förmågan att välja den lämpliga bilden för meddelandet. Användningen av bilder föregås oftast av andra visuella och praktiska sätt att uttrycka vilja, känslor, behov och val. Det kan då handla om ansiktsuttryck och gester, pekande och föremål. Personen och hans eller hennes nära och kära har ofta redan erfarenhet av hur personen ser, tolkar och förstår bilder. Det finns en uppfattning om att bilden representerar något och att betydelser har skapats tillsammans. Till exempel har man tittat på fotografier och namngivit vilka som är med på bilderna och vad som händer på bilderna. Eller så har man tillsammans tittat i bildböcker och gått igenom berättelsen genom att leta och peka på saker, figurer och händelser på bilderna. Sådana gemensamma erfarenheter utgör en bra grund när man börjar träna kommunikation med bilder.

Om dessa erfarenheter ännu inte finns är det oftast bra att fortsätta stärka förmågan till interaktion och ta med bilder i vardagssituationer i enlighet med intressen och färdigheter hos personen med talsvårigheter. Användningen av bilder beskrivs också i artikeln ”Rehabilitering i olika utvecklingsfaser av kommunikation.”

Om det finns utmaningar med att använda bilder i kommunikationen kan utmaningarna bero på personens färdigheter, de närståendes handlingar eller hanteringen av hjälpmedel som behövs i kommunikationen.

Användningen av bilder lärs genom imitation

En person med kommunikationssvårigheter härmar sina föräldrars och andra närståendes sätt att använda bilder i kommunikationssituationer. Nya bilder får sin betydelse i de situationer där de används tillsammans. Ett meddelande som produceras med hjälp av en bild har alltid ett mål, precis som talade meddelanden. Det kan vara att ställa en fråga, be om något, uttrycka en åsikt eller dela en upplevelse med någon annan.

Därför måste användningen av bilder tränas i många olika situationer och för olika behov. I nya situationer förstärks mångtydigheten och användbarheten hos bilderna. När man har möjlighet att träna användningen av bilder med nya människor utvecklas inte bara uttrycksförmågan utan också de sociala färdigheterna. Användningen av bilder blir mer flexibel, och det som tidigare lärts kan tillämpas i nya situationer.

Smidig kommunikation är viktig, så det är en bra idé att använda andra sätt att kommunicera med, vid sidan om bilderna.

Ju mer närstående visar bilder och förklarar ord med andra visuella medel, såsom ritade bilder, gester eller genom att peka på saker i omgivningen, desto mer naturliga blir de olika kommunikationsmetoderna. Det blir en självklar del av vardaglig interaktion. Tillsammans med användningen av bilder är det också lämpligt att fortsätta använda tidigare inlärda uttryckssätt, eftersom det kanske inte alltid finns en bild som passar situationen. Alla framgångsrika sätt att kommunicera är värdefulla, stöder ny inlärning och ger glädje.

Glädje och motivation är viktigt i allt lärande

Lyckad interaktion skapar glädje och inspirerar till fortsättning. Därför bör man också uppmärksamma framgångsupplevelser i användningen av bilder. Lyckad interaktion uppstår när man är närvarande, väntar på den andra partens initiativ och svarar på det, anpassar sitt eget sätt att uttrycka sig, till den andras färdigheter och kontrollerar att budskapet förstås.

Ibland kan fokus hamna för mycket på att lära sig använda bilder, och glädjen av att vara tillsammans och göra saker tillsammans kan gå förlorad. I sådana situationer är det bra att ta en paus och börja leka. Att kasta sig in i lekfull och avslappnad interaktion med den nya kommunikationsmetoden är inte alltid enkelt. Delad glädje kräver dock inte en överdriven lycka och gyckel. Glädjen och den kontakt som skapas genom interaktion handlar om känslan av att någon delar samma intresse, uppmuntrar och visar att partnern är viktig. Ett accepterande leende och en minnesvärd upplevelse som delas tillsammans är mycket värdefullt och ger också glädje och motivation. När användningen av bilder lyckas gemensamt, ger det glädje åt båda. På detta sätt stärks motivationen för att använda bilder.

Under lek får barnet öva och lära sig kommunikationsfärdigheter i en trygg och motiverande situation.

Genom lek erbjuder och lär vuxna barnen olika sätt att agera, beskriver situationer och händelser samt lär ut nya begrepp med ett språk som barnet förstår. Ömsesidig lek är rolig och belönande för barnen. Leken innehåller ofta mycket upprepning, och saker görs tillsammans och växelvis, vilket är viktigt även i kommunikationen. Bilder används upprepade gånger först i samma situation, och sedan används de i olika situationer. På så sätt lär sig barnet att bilder och ord har många betydelser och fungerar i många situationer.

Bildutbyte stärker idén med kommunikation

Bilder kan också användas när huvudsyftet med träningen är att förstärka idén om kommunikation, socialt samspel och initiativ i sociala situationer. Bildförfrågan eller ”bildbyte” används särskilt i rehabiliteringen av barn med autism. Det här tillvägagångssättet är mycket konkret och passar också för den tidiga bildkommunikationen. Träningen och användningen av bildbyte i vardagssituationer stärker inlärningen av bildbetydelser och val, att rikta meddelandet till partnern och uthållighet i att framföra meddelandet.

Nästan alla barn tycker om såpbubblor, men att be om dem kan vara svårt om man inte kan prata. Genom att begära såpbubblor med en bild kan ett barn ta initiativet. Med hjälp av bilden kan man skapa en lek som är både nödvändig och rolig för både barnet och föräldern. Sannolikheten att leken blir lyckad är hög när en förälder först hjälper barnet att räcka fram bilden med såpbubblor till föräldern som blåser bubblorna och samtidigt visar bilden för barnet och säger ”såpbubblor” medan man blåser dem. Efter användning placeras bilden återigen inom räckhåll för barnet. Successivt lär sig barnet att känna igen bilden och kan ta den självständigt till föräldern, även om han eller hon är i ett annat rum. Att blåsa såpbubblor, följa dem eller spräcka dem ger nästan alltid både barn och föräldrar glädje. När betydelsen av bilden har lärt sig är det bra att hålla bilden tillgänglig så att den kan användas även om man inte alltid kan blåsa bubblor.

Kommunikationsmetoden PECS (Picture Exchange Communication System), som bygger på bildutbyte, utvecklades i USA. PECS-metoden främjar användningen av bilder i flera steg enligt ett noggrant protokoll. Läs mer om PECS-metoden.