Betydelsen av samspel

En stor del av samspelet mellan människor sker omedvetet. Vi kan till exempel röra oss bland människor och samtidigt vara försjunken i egna tankar utan att törna in i andra människor trots att vi inte fäster speciell uppmärksamhet vid deras existens. Vi kan omedvetet tolka andra människors existens och på motsvarande sätt sända dem nödvändiga signaler om oss själva. Samspelet fungerar precis i enlighet med vad som krävs i den specifika situationen.

En människas samspelsfärdigheter utvecklas genast från födseln. Babyns och dess föräldrars samspel har delvis en likadan, intuitiv grund som övriga djurs. Föräldrarna har ett stort behov av att tolka babyns alla signaler som en medveten kommunikation.

Babyn söker trygghet och näring för att hållas vid liv och föräldrarna svarar genom att uppfylla babyns behov. Då babyn gråter av hunger, ger man babyn mat. Då babyn gråter av trötthet, vyssjar man babyn till sömns. Då babyn gråter av smärta, försöker man ta bort det som ger förorsakar smärtan.

Till barnets och dess föräldrars tidiga samspel hör också sådana handlingar som kan ligga till grund för barnets kognitiva, sociala och känslomässiga utveckling. Förälderns och babyns nära anknytning skapar en trygg miljö, i vilken samspelsfärdigheterna kan utvecklas på ett idealiskt sätt.

Föräldrarna har ett medfött behov och en stark vilja att tolka alla former av signaler hos sin nyfödda baby, precis som om de skulle vara medvetna kommunikativa handlingar, ett samtal. Föräldrarna är, ur barnets perspektiv, alltid närvarande och lever enligt samma rytm som babyn. De känner på sig när babyn är pigg och vill samspela och i dessa situationer kan de omedvetet och instinktivt följa barnets aktivitet.

Väldigt lyhörda föräldrar kan till och med följa den nyfödda babyns andningsrytm och reagera på minsta lilla ljud och ansiktsuttryck, precis som om de var turer i ett samspel.

Mamman reagerar på babyns gester och läten som att de skulle föra en diskussion.

Föräldrarna tolkar ändå inte alla signaler som samspel. Vanligen reagerar föräldrarna på sådana signaler som vuxna oftast använder i sitt samspel: ögonkontakt, läten, miner och handrörelser.

När babyn utvecklas börjar den alltmer aktivt fokusera på sin omgivning. Babyn inhämtar själv information om sin värld genom att till exempel fokusera på eller flytta blicken till något intressant och så småningom sträcka sig efter, fatta tag i eller röra sig mot någon intressant sak. När en vuxen följer med babyns beteende kan den vuxna i allmänhet avgöra vad som är målet för babyns uppmärksamhet och själv agera i enlighet med det.

Ibland vill barnet undersöka omgivningen på egen hand men eftersom barnet med stöd av en vuxen klarar av mera avancerade aktiviteter, låter barnet i allmänhet den vuxna vara med och undersöka och utforska omgivningen. När en vuxen lyhört fogar sig efter barnets intresseområden och ger lämpligt stöd, klarar barnet av mera avancerade aktiviteter än om det blir utan stöd. Man säger då att barnet fungerar inom sin proximala utvecklingszon, alltså att barnet med hjälp av samspel lär sig sådana saker som hör till följande utvecklingsskede.

När barnet har utfört handlingarna tillräckligt många gånger tillsammans med en vuxen, börjar det klara av dem på egen hand och följande utmaningar inom den proximala utvecklingszonen står i tur.

Barnet lär sig sådana saker som behövs för att utvecklas genom samspel.

Kommunikation utvecklas genom samspel

Då en mer kompetent samtalspartner tolkar barnets handlingar och konsekvent reagerar på dessa i situationer som är viktiga och motiverande för båda parterna, blir barnet så småningom allt mera medveten om sina egna påverkningsmöjligheter och sin egen roll. När barnet är lite under ett år lär det sig att medvetet dela uppmärksamheten med en annan människa. Barnet börjar med blicken kontrollera ifall den andra fäster uppmärksamhet vid samma sak. Barnet börjar visa och peka på föremål och olika slags sysslor åt andra människor. I det här skedet kan man säga att det tidiga samspelet håller på att utvecklas till medveten kommunikation.

Ett barn som ännu inte pratar kan inte kommunicera kring något som inte är konkret närvarande eller synligt för båda parter. I situationer där man delar ett gemensamt intresse har barnet ändå en idealisk möjlighet att lära sig ett uttryckssätt, att använda ord. I gemensamma leksituationer tolkar den vuxne de gemensamma handlingarna till ord. Den vuxne benämner föremål, människor och handlingar.

Eftersom barnets lek i detta skede består mycket av upprepningar, får barnet upprepade gånger en modell för hur tal används i den specifika situationen. Den vuxna lockar barnet att använda mera differentierade uttryckssätt, till en början genom läten, till exempel djurläten och fordonsljud, och småningom också genom mera talade ord.

Läs mer om samspelets tidiga utveckling

Kommunikation innehåller alltid omedveten icke-verbalt samspel

Det icke-verbala uttrycket påverkar innehållet i meddelandet och själva förmedlandet av det, ofta till och med starkare än det som uttrycks i tal. När två människor samtalar med varandra befinner de sig samtidigt i ett icke-verbalt samspel. De observerar – för det mesta omedvetet – varandras fokus för uppmärksamhet. De följer varandras miner, hållning, gester och andra icke-verbala uttryck i samspelet och anpassar sitt eget uttryckssätt enligt hur den andra partens samspelsbeteende påverkar dem.

Om det verbala meddelandet står i konflikt med det icke-verbala, tenderar människan att tolka det icke-verbala samspelet som mera äkta än det som uttrycks verbalt.

Samtalspartnerns känslor tolkas och skapar reaktioner i ett tidigt skede.

Människan lär sig att tolka det icke-verbala samspelet tidigare än det verbala. Därför kan personer som fungerar på en mycket tidig utvecklingsnivå vad gäller samspel, ändå lätt tolka sin samtalspartners sinnesstämningar och känslouttryck, fastän de inte förstår talat språk.

Vissa personer med flerfunktionsnedsättning kan inte utveckla sin samspelsfärdighet till en medveten kommunikation. Deras samspel kan ändå vara tillfredsställande och garantera dem en god livskvalitet, om föräldrarna stödjer dem på samma sätt som föräldrar naturligt gör med små barn som utvecklas normalt.

Personer med funktionsnedsättningar har många olika sätt att samspela och hur det fungerar kan vara väldigt individuellt. Men de är ändå alltid de samma som alla människor instinktivt använder i samspel. Varje människa kan, om hon vill, lära sig att målmedvetet använda dessa när hon tolkar uttrycken hos en person med funktionsnedsättning eller då hon vill uttrycka något till den personen.  

Sakkunnig Kaisa Launonen, professor, talterapeut